Jag fastnar lätt i tanken på hur mycket jag saknar dig, jag har varit påväg att ringa dig fler gånger än jag kan räkna på både fingrar och tår.

Jag vill bara ringa dig, prata ut om mina skit problem och få dom allra bästa svaren, dom svaren du alltid gav på mina super egentligen patetiska problem. Jag vill bara att jag ska vakna och att allt det här ska vara skit, bara en hemsk mardröm, för hjärtat, jag tänker på dig varje jävla dag, saknaden är fortfarande enorm.

Jag ville ringa dig och berätta att jag är med i aftonbladet, för jag vet hur lack du va när det hade hänt, och jag vet hur glad du skulle ha blivit!
Jag vill bara ringa upp dig och säga hur mycket som har hänt, och vad fan jag känner, för jag va alltid lika ärlig med dig, jag visste precis vad jag ville när du fortfarande fanns, nu känns allt bara som en fet jävla kollaps, som om allt är lite skevt och vint, som om jag inte ritkigt vet vart jag är påväg, som om ingenting riktigt fungerar utan dig, som om världen går lite i småbitar varje gång jag inser att jag inte kan ringa dig, att du inte finns, att du är en ängel som sitter och säkert skrattar åt mig när jag gör dumma saker, mina idiotiska misstag som jag alltid lyckas med!

Jag brukar ligga och fundera på vad du hade sagt, men jag kommer aldrig fram till någonting vettigt. Det här är verkligen en berg och dalbana, utan dess jävla like… jag saknar dig min finaste ängel!

MEN… jag behövde bara skriva av mig!
Idag ska vi in till Benita några stycken, äta och skratta tills vi typ dööör, ska bli så jävla skoj! SÅ TJOLAHOPP PÅ ER!