Det har gått över två månader nu, två månader sen i lördags, det gör fortfarande lika ont, jag är fortfarande lika sårbar, och jag är precis lika känslig, men jag har lärt mig leva med det. Jag har klarat det rätt bra.

Jag blickar framåt, fast det plågar mig att jag inte kan ringa dig, idag ville jag ringa dig speciellt, och skrika ut någon form av lycka, men det går inte.

Sen du försvann vill jag bara ringa dig allt mer ofta. Jag ångrar att jag inte tog upp telefonjäveln och ringde dig, det kommer jag få leva med resten av mitt liv…

Men snart kanske vi ses igen, vem fa-aan vet egentligen? Man ska aldrig säga aldrig, men jag hoppas att det tar ett tag, ska dra ihop ett par riktiga jävla underliga historier som du och jag kan sitta och skratta åt på ett moln, eller på en sten nere i helvetet, eller vart fan vi nu än ses! Jävlar vad jag ska berätta saker för dig hjärtat, du kommer skratta så du storknar och svimmar av syrebrist!

Kära du, jag har alltid trott att man lär sig någonting av allting som händer, bra som dåligt… det här har visat mig att man ska vara rädd om det man har, man ska vårda det som finns kvar och man ska inte vara långsint, man ska ta chanser, man ska ta risker och leva livet fullt ut!
Man ska inte tveka på saker, man ska bara göra… Skratta otroligt, gråta hejdlöst och älska som att man aldrig har blivit sårad…

Saknaden kommer aldrig gå över, inte heller smärtan av att du inte är kvar, för nu är du den finaste ängeln som finns, jag brukar sitta och fundera på dig, och våra sjuka saker vi pratade om lite då och då!

det är synd, du hade så mycket och ge. Men jag ställde mig rak i ryggen ganska snabbt, och tänkte ”hade han velat det här” oftast kom jag fram till svaret nej, men ibland ja, och då gjorde jag det, utan att tveka, snabbt som fan gjorde jag det!

jag saknar dig, det kommer jag alltid att göra Emil, galning, tare chill där du är så syns vi så småningom, fixa kaffe, snus och cigg så ska vi ösa!

all because of you, I belive in angels, not the kind with wings, no, not the kind with halos, the kind that brings you home, when home becomes a strange place, I’ll follow your voice, all you have to do is shout it out!