Vilken underbar dag vi har idag. Hos oss är det strålande sol, klarblå himmel och termometern visar 18,5 grader. Jag har varit ute och gått runt stan med en kollega. Vi tog en paus på ett fik och satt i flera timmar och bara pratade och njöt av solen. Skönt att träffa henne utanför jobbet. Det var första gången, och under alla år vi jobbat tillsammans har vi sagt att vi måste ses utanför jobbet, men det har alltid kommit något i vägen. Hon är en fin tjej, och vi har nog väldigt mycket gemensamt. Vi tänker väldigt lika. Jag har en idé jag tänkte bolla med henne. Än så länge hemlig och bara på en ”tankenivå”, men det vore så spännande.

Annars rullar livet på. Jag har återgått till min melankoli. Sjukt jobbigt, men jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag klättrar uppåt, men bara för att mötas av en örfil som får mig att falla ner i det svarta hålet. Det känns inte värt det längre. Jag kan lika gärna stanna i min melankoli, för den känner jag i alla fall. Fast jag vill inte. Vill bara upp, upp, upp.

Rörigt det blev. Är inte på skrivhumör. Ville bara uppdatera.

Hejs.