Strålande sol idag igen. Dock inte i min själ. Har varit så enormt ledsen idag. Vet inte riktigt varför, men har haft en gråtklump i halsen hela dagen. Har gått undan och gråtit flera gånger på jobbet. Efter varje gråtattack har jag tittat mig själv i spegeln och tvingat mig själv att ta på masken. Ta på mig leendet. Jag vet att det sorgsna har lyst igenom, men jag tror ändå jag lyckats gömma gråten.
Vi började dagen med utbildning på jobbet. Egentligen var den kanonbra, det var bara det att övningarna vi fick göra var jobbiga. Det första vi skulle göra var att beskriva vår sinnesstämning som om det vore en väderleksrapport. Sol, moln, regn, storm…osv. En riktigt bra övning för övrigt. En övning jag gärna skulle använda med mina elever. Ville man fick man passa. Jag var först ut. Och jag var även den enda som passade. Kunde inte med att ljuga, och hade ingen lust att beskriva mitt väder som åska och storm. Hade inte känts bra hur jag än gjort. Kändes som ett nederlag efteråt, men så kan det vara ibland. Vi skulle även skriva ner positiva sidor hos oss själva, och ni som följt min blogg vet att det är det absolut värsta och svåraste jag vet.
Jag blev även så enormt ledsen då jag gick till den plats där vi bestämt att vi alla skulle samlas för att gå tillsammans till utbildningen. Väl där insåg jag att alla redan gått. Utan mig. Fick i efterhand veta att någon sagt: ”är alla med nu?” Varpå alla tittat sig omkring och sagt ”JA”. Återigen får jag en örfil av verkligheten. Återigen får jag se att ingen reflekterar över min närvaro. Inte ens de jag förväntat mig skulle märka om jag inte var där. Stor besvikelse. Kände mig sviken helt enkelt. Detta lagt till hur jag redan mådde då jag cyklade hemifrån gjorde min dag till ett rent helvete. Jag klandrar ingen. Det gör jag inte. Jag blir bara så ledsen. Det känns som ytterligare en bekräftelse på min betydelselösa existens.
Vad gör jag ens här? Varför tror jag gång på gång att någon kanske ser mig som en värdefull människa? Att någon kanske tycker jag är värd att se och bry sig om? Varför är jag så lättlurad?
Varför finns jag ens?
