Nu var det längesen jag skrev igen. Har befunnit mig i en riktigt djup svacka, så har faktiskt inte orkat uppdatera här. Nu är jag i alla fall på väg tillbaka hoppas jag. Fick en skrattattack igen på jobbet i torsdags. Jag och L skrattade så mycket att vi inte ens kunde titta på varandra. Så. Otroligt. Skönt. Att. Få. Skratta. Det gör så mycket för själen att få skratta av sig lite. Önskar att jag kunde göra det oftare. Men, som jag sa till L, jag tror L hjälpt mig att våga släppa lite på masken. Hon har lockat fram den riktiga jag som gömt sig där bakom under så många år. Det är skönt. Jag är egentligen en ganska sprallig person som vill bjuda på mig själv, men någonstans har jag fastnat i det som var. Tror jag. Jag skulle i alla fall vilja vara sprallig och bjuda på mig själv. Jag tror heller inte att jag är så blyg längre. Jag måste bara låta mig själv vara den jag är. Låta mig själv andas och inse mitt eget värde. För jag är värdefull. I alla fall är det vad andra säger. Tyvärr kan jag inte riktigt tro på det.

Nu ska jag äta lite mat. Hoppas på bättre uppdateringar här framöver.

Hejs!