Jag liksom alla andra bloggare måste ge en liten kommentar på lördagens melodifestival! Jag såg ju som sagt inte programmet i lördags pga. mormors gladiatorkärlek, men satt istället uppe och kikade på reprisen i söndags. Först måste jag säg att jag totalälskar Thorsten Flinck, både han och hans låt var ju för underbara! Jag har aldrig tidigare hört eller sett något med honom så han är ny för mig, men ganska snabbt kunde jag konstatera min kärlek till honom. Jag förstår att han stör en och annan, men det är nog det som är den stora tjusningen med honom. Han bryr sig inte, kör sin grej. Underbart!

En annan som var med i lördags som också är en stor favorit hos denna donnan är Sarah dawn finer, vilken kvinna! Jag har alltid känt lite extra för henne, och ser otroligt mycket upp till det hon är och gör. Hon inspirerar mig på alla möjliga sätt! Det var även längesen jag rös så mycket till en låt som jag gjorde när hon sjöng till Viktoria och Daniel, magiskt.

Jag och mina andra tre systrar ska vara tärnor under bröllopet vilket höjer kraven på den perfekta klänningen avsevärt! Riktlinjen är en knälång klänning i lila toner, vilket jag nog aldrig burit tidigare. Jag kör nästan alltid på korta klänningar, eller som jag hade en del i somras, långklänning. Jag får spana vidare på detta känner jag, det är ju som sagt ingen brådis ännu. Tipsa mig gärna om ni vet någon bra sida!

Bilder från min äldsta systers bröllop okt-09. Där bar jag en ljus, ljus lila klänning med grå ton i satin, denna gång vill jag nog köra på en lite mer mustig lila, ungefär såhär.

Jonte är Marias vovve, pappas Maria, och dyker upp här varannan helg ungefär för att kela, busa och uppvakta Fenya. Dock är det Fenyas leksaker som får den mesta uppmärksamheten då han ingått i någon slags betuttad relation med dem. Jag tror ni förstår vad jag menar om jag säger att han umgås med dem på det lite mer intima planet i hans egenkomponerade myshörna? Det är väl där manligheten kommer fram, antar jag.

Jontes offer, favoriterna är snögubben och mackan

Under kvällens gång sker det intressanta situationer.

En liten fluga sätter sig på bordet. En såndär svart pyttepytteliten ni vet, mindre än en bananfluga. Den sätter sig på bordet och i väntan på utdelning av kort från mormor börjar jag gulla med den sådär smålöjligt som man kan göra med hundar och bäbisar ibland ni vet. Åhh sikken liten pyttefluga! Dulledulledull! {petar lite med fingret mot den} Helt plötsligt ser jag mormor lyfta blicken från korten och ner på flugan, och det tar inte många sekunder innan den är död. Tjoff sa det bara! Så var den mosad mellan pekfingret och bordet mitt framför näsan på mig. Ah men tack, mormor. Hörde du inte att jag precis satt och gulla med den? Nej, svarade hon och satt igång ett hjärtligt skratt samtidigt som hon tog sig för pannan.

Under sista rundan med kortleken får jag grymma kort i handen. Ta da! Kolla här du! sa jag och visar en låååång kortföljd med ett stort leende på läpparna. Äh vad i helvete! får jag som svar. Kjell reser sig från soffan och undrar vad som står på när han hör att jag börjar skratta, och jag berättar om den härliga grodan som som vanligt ploppade ut ur munnen på fröken 70-bast. Ja, jag har sagt till henne! Men hon slutar inte. Du tror väl inte att hon är ett helgon din mormor?

Det är en riktig pangbrud vi har att göra med här. Dödar flugor och svär.