Jag har funderat på varför många av oss är så fixerade vid att vara så ”perfekta” som media framställer kändisar osv. Varför är det så fint att ha minimalt med kroppsfett? Varför kan det inte vara okej att vara hälsosamt mittemellan? Så fort en kändis lagt på sig några välbehövliga kilon så sätter löpsedlarna upp rubriker som ” Battle of the bulge” eller ” so and so is piling on the pounds”.. personligen har jag nu insett att jag föredrar det med hälsosamma och gamla idealet som har varit modernt i århundraden innan vikthetsen började. Googlade efter lite hälsosammare ideal som jag vill att mina döttrar ska se som idealet istället för undernärda catwalkmodeller.

Idealbild 1: Afrodite med sin son Eros. Afrodite – grekernas skönhets och kärleks gudinna. Hon är väldigt vacker och aldeles hälsosamt sund i kroppen.
En bra förebild för mina döttrar och andra kvinnor.

Afrodite som staty.

Nej tack!
.jpg)
.jpg)
Det har varit fullt upp med inskolningar och sjukdom och nu verkar det äntligen ha lugnat ner sig lite efter många om och men… Diet och träning har åkt räkt åt fanders denna tiden och jag börjar känna att det är dags att ta tag i eländet på riktigt nu. Jag har insett att jag INTE kommer att kunna gå ner till 60 kg till min födelsedag i november och har därför satt ett litet mer realistiskt mål på 67 som var min ”pre-pregnancy” vikt, hade varit skönt bara att komma dit och sen får jag väl ta resten senare. Men idag ska jag och Ida

.jpg)





