Igår mitt på dagen såg jag ett par solglasögon för 79,50 som jag väldigt gärna ville ha, men jag lät bli att köpa dom. Några timmar senare får jag sms om 30% rabatt på hela mitt köp på Lindex och då bara måste jag kika om glasögonen finns i Malmö också. Jag hittar dom och ett par till och räknar ut att dom ihop, med rabatt, kostar strax över 90kr och då kunde jag inte låta bli. Här kommer lite bilder…

Dom vita.

Dom svarta.

Jag blev less på att mitt hår var överallt och snurrade ihop det lite.

Här kommer några av bilderna jag tog igårnatt. Jag tänkte fota byxorna, men det blev lite skor också.

Askungen.

Nu orkar jag inte städa mer, jag måste iväg och köpa russin så jag kan äta lunch(fil och müsli, inte bara russin).

Jag är också rädd för insekten jag såg i förrgår. Tror det var en enorm silverfisk, men jag är inte säker. Jag intalade i alla fall mig själv att den INTE kan klättra upp för sängbenen och attackera mig på något sätt. Men nu när jag städat har jag inte vågat lyfta ryggsäcken den sprang in under då när jag såg den. Jag är inte bara rädd för insekten pga min fobi, utan jag är också väldigt rädd att jag ska råka skada den.

Igår när jag såg Wall-E tyckte jag kackerlackan var väldigt äcklig, men så fort jag trodde att den blivit skadad eller dött skrek jag ”Nej!”. Jag gillar inte insekter, är väldigt rädd för dom, men jag vill inte att dom ska skada sig heller.*

Jag kan ju inte ens låta mitt får-gosedjur ligga direkt på golvet eller utan täcke så jag lägger honom på en kudde och brer ett par pyjamasbyxor över honom. Men nu ligger han i min nybäddade säng. NU har jag bäddat i lakanen som jag köpte för tre månader sedan…

Nu ska jag iväg mot videbutiken och russin!

*När jag cyklar där det kryllar av myror gör jag mitt bästa för att inte cykla över dom utan försöker zickzacka så gott jag kan. Myggor slår jag iväg med en hand så dom gör illa sig lite, men inte dör och dom kommer nästan alltid tillbaka…Jag kan däremot be andra att slå ihjäl myggor.

Jag tar redan en paus. Jag har parat ihop tusen par strumpor, plockat upp en massa kläder, vikt ihop mjölk och juicepaket. Jag är fortfarande inte 100% frisk och blir andfådd så fort jag böjer mig ner. Tänkte bläddra lite i H&M katalogen under min paus och sen ska jag ta itu med kläderna jag tvättade för någon vecka sedan, som legat i en påse sedan dess…Haha.

Har fotat Före-bilder och sen blir det Efter-bilder som ni kan få se. Jag är verkligen stökig av mig, men ibland har jag lite pedantiskt beteende – Hur man nu kan vara både stökig och pedantisk.

Idag har jag två speciella personer i huvudet, speciella på helt olika sätt. Jag tänker på er och saknar er extra mycket idag.

Nu: Hiphop på hög volym så jag klarar av att städa mitt otroligt stökiga rum.

Sen: Lägga in lite bilder från mobilkameran.

Senare: Lämna tillbaka Wall-E och handla russin.

Ännu senare: Åka till Lund och träffa fina S.

Imorgon: Åka till Ica Maxi och storhandla.

Jag har ett par riktigt sköna stövlar med klack – men jag har upptäckt att efter 4timmar spelar det ingen roll hur bekväma dom är. Hög klack gör ändå att man belastar främre delen av foten alldeles för mycket. Sista halvtimmen kunde jag inte ens gå riktigt. Kunde inte gå riktigt på en timme efter jag tagit av skorna heller för att fötterna blivit utsträckta i mitten. Jag vet inte vad olika fot-bitar kallas förutom hälen, fotsulan och tårna. Trampdyna kanske det bara heter på katter och hundar?

Jag ska snart sova, men jag vill fota byxorna jag har på mig. Tråkigt bara att jag inte har någon kamera utan en mobilkamera som bara är bra i starkt ljus. Det finns inget starkt ljus här på natten…

Om det blir några bilder så kommer dom inte upp idag. Jag håller på att somna just nu.

Godnatt, sov gott och dröm sött.

Den här låten får jag i huvudet varje gång jag kopplar ihop alla sladdar till datorn(efter att ha flyttat den av en eller annan anledning). Den lila kvinnan är en dator och heter Synergy. Synergy är anledningen till att jag som liten ville ha lila hår och lila ögon – men jag ville inte ha lila ögonvitor, bara irisen.

Låten kommer från filmen jag sett fler gånger än jag sett Grease – hur det nu är fysiskt möjligt. Jem and the Holograms heter den.

Kan för övrigt säga att jag blev tokglad när jag hittade Jem på youtube. Sitter här och sjunger med i alla låtar nu trots att jag fortfarande knappt har någon röst.

Jag borde ha berättat om mitt drömyrke tidigare, men jag visste ju inte att det skulle kännas såhär. På bilddagboken tänkte jag tillbaka över när och hur jag förlorat den här drömmen och ju mer jag kom ihåg ju mer förstod jag varför drömmen försvann.

Jag kan inte vara lika frispråkig här, men ofattbart mycket hände under dom 6 månader jag var borta. Verkligen ofattbart. När jag kom hem igen var det inte samma hem jag lämnat och jag var inte samma Eva. Det var några dödsfall och tvä väldigt nära döden. En var mamma och den andra var Alexander, som var med mig(han höll på att kvävas, men jag lyckades tillslut hjälpa honom).

Med allt som hände(mycket mer än det jag skrivit här och faktiskt mer än jag skrev på BDB) så kändes väl drömmen inte lika viktig längre. Men nu, nästan 8år senare, inser jag att jag gav upp en bit av mig själv. Nu när jag hittat tillbaka till den känner jag mig lite gladare, lättad och har mer energi. Och PANG så minns jag hur en av mina gamla låtar började. Jag skrev några när jag var i USA, men inga efter det.

Jag ska försöka mig på att skriva igen. Men först lite Grekiska innan jag halkar efter alldeles för mycket! Inte alls kul att vara sjuk hela jä*la tiden.

Känns som ett stort avslöjande för mig för jag har nog aldrig sagt något till någon om de här. Mycket för att jag inte kan briljera med några kunskaper och för att jag är rädd att bli utskrattad. Visst kan jag bli utskrattad annars, men när man berättar om sitt drömyrke så vill man, eller jag, inte ha den reaktionen.

Jag har inte fått sms svar från Anonym än, men den personen läser inte min blogg ändå så det gör inget att jag avslöjar det innan h*n svarat.

Mitt absoluta drömyrke skulle vara rappare. Ni får skratta nu, men helst inte rakt i ansiktet på mig. Det här kom jag på när jag var 11-12år, kanske t.o.m tidigare. När jag var barn och fortfarande skrev låtar brukade jag skriva en del text som sång och en del som rap och rap-biten skulle alltså jag stå för. Jag tror hela grejen delvis kom upp för att jag inte kan sjunga särskilt bra(förut tyckte jag att jag inte kunde sjunga alls, men har fått upp självförtroendet lite efter komplimanger. Men då när jag skrev låtar tyckte jag alltså inte att jag kunde sjunga alls och behövde därför någon annan till dne biten). Men jag älskar musiken hur som helst, rap/hip hop och jag har en del bagage som jag skulle kunna sjunga om. Jag skulle förresten, utan att tveka, göra det på Engelska. Jag blev glad när Eminem blev mer och mer känd för då kände jag att jag kanske också har en liten chans(mini-liten, men större än ingen chans alls). Ja, för att jag är kritvit, lysande i neonljus-vit. Jag anser att alla, oavsett bakgrund och utseende får rappa om dom vill det, men resten av världen kanske inte håller med.

Paus för reaktioner.

Fick svar på mitt sms till B nu och hon gissade på fotografrappare.
I dom två sms:en jag skrev orkade jag inte be folken gissa på yrket jag helst inte ville jobba med, det viktigaste var ju drömyrket.

Det jag inte kan se mig själv jobba som är fotograf. Jag älskar att fota och jag tycker jag kan få till bra bilder, men jag har t.o.m mindre erfarenhet av det än rap-biten(jag lyssnar ju på den musikstilen hela tiden och kan hela Gansgtas paradise och Baby got back utantill). Men att ha pressen på sig att fixa rätt ljussättning, vinklar, fokus och jag vet inte vad. Det skulle jag nog inte klara av.

Varför tror jag då att jag skulle klara av pressen som designer? Min fantasi är galen, speciellt när det kommer till att måla kläder. Har hittat på massor med kläder sedan jag var 8år.

Nu när jag modellar som en hobby inser jag hur fantastiskt roligt det är så självklart skulle jag kunna tänka mig att göra det samtidigt som jag fick betalt för det.

Skådespelare? Jag har alltid gillat att spela och jag kan gråta med vilja. Alla som känner mig vet dessutom att jag är en drama queen + att alla mina känslor alltid syns väldigt tydligt i mitt ansikte. Jag kan tänka mig att jag är en rolig person att iakta, men jag vill inte ha någon som stalk’ar mig så låt bli med det!

Jag fick precis svar från Anonym som gissade på fotograf. varken Anonym eller B ifrågasatte mitt konstiga sms, det gillar jag, men inte lika mycket som jag gillar dom.

När jag får tokiga idéer(på tal om sms:en) så är det ALDRIG någon som säger att dom är tokiga utan hänger med på en gång – det gör mig väldigt glad! Inte så konstigt att jag blir glad av att få som jag vill kanske…Men idéerna kan vara riktigt tokiga och jag brukar förvänta mig feta NEJ från alla håll. Alla kanske är lika tokiga som mig och då kanske jag inte är tokig ändå? Jag får ringa mamma imorgon och fråga om jag är tokig. (Jag är sömnig ja, märks det?)

Jag vill ju avslöja vilket som är mitt drömyrke, men efter att jag pratade med syster igår minns jag inte vad hon gissade på. Jag minns ju bara dom roliga sakerna som hade med Josef och Emanuel att göra(som ni kan läsa om i snicknsnack-bloggen).