The joke is on me

Jag älskar att skämta om mig själv, mina brister, mitt utseende, mitt sätt att vara och även gärna skämt om mig som inte innehåller någon sanning. Jag skämtar gärna med och om andra med ibland, men det bästa är ändå att kunna skämta om sig själv.

Tänk så här: Om inte du skämtar om dig själv gör någon annan det.

Jag brukar även hålla med i vissa diskussioner där den andra säger elaka saker om mig. Om dom elaka sakerna är sanna så håller jag med. Vilket brukar göra den andra personen förvånad. Nu menar jag mest om jag tjafsar med någon jag inte gillar alls. Bråkar jag med min syster, vilket kanske händer en gång vartannat år och oftast beroende på yttre orsaker, blir jag mer offensiv och försöker försvara mig själv på alla sätt och vis. Men bråk med syskon är verkligen inte likt något annat. Man kan slänga ur sig praktiskt taget vadsomhelst för att man står varann så nära. Dumt och bra på samma gång. Mycket kan såra, men efteråt brukar det tillslut kännas mycket bättre för plötsligt är allt osagt ute.

Nu för tiden är både jag och storasyster mycket öppnare med våra känslor gentemot varandra och omvärlden. Vi har börjat förstå det här med att inte hålla allt inne hela tiden. Men nu är jag dum och pratar för någon annan! Jag har blivit bättre på att vara öppen i de flesta situationer i alla fall. :)

fAnimaltastic


Först har vi gosnosen Whiskey som är min fluffiga katt, som bor med två kära vänner tills jag får tag på egen lägenhet.
Sen kommer bilder på min Frank Vasstand, kaninen, som är lite större nu än han var på bilderna. Med honom har vi mammas Emmy och på sista bilden det senaste tillskottet som är mammas Hagrid.

Jag brukade vara rädd för kaniner, men Frank är snäll och har inte bitit mig(än). :P

Vikten av vikten

Hur mycket vikt ska vi lägga på BMI, är det så viktigt? ;)
Jag var hos barnmorskan förra veckan för p-piller snack som man måste ha minst vartannat år. Kvinnan jag träffade kanske bara försökte ge mig fakta och kanske inte menade att låta sträng och nedlåtande, men som jag uppfattade hennes ord och uttryck var att hon pekade finger och kallade mig tjock. Nästan. Hon sa: ”Ditt bmi ligger på 26. Vet du vad det innebär?
Jag: ”Ja, att jag ligger på övervikt.”
Hon: ”Ja, om man är för överviktig får man inte äta p-piller.”
Men sedan sa hon att jag låg precis på gränsen.
Jag kände mig mest chockad över hur hon sa det, men i efterhand önskar jag att jag hade sagt ”Vill du se mina muskler?
BMI kan inte vara allt man ska fokusera på. Jag vägde nämligen 4kg mindre när jag var helt otränad och hade större mage än jag har nu. Mina armar ser tjockare ut nu eftersom jag har muskler ovanför gäddhänget och mina lår har blivit betydligt större sedan jag började träna riktigt(cheerleading). Dom flesta lyft vi gör tar benen mest tyngd.

Mitt midjemått låg idag på 75cm och de är ganska lite med tanke på att min stjärt ligger på 110cm medan jag har ett bystmått på 95cm. Hade ca 81cm under brösten. Var lite svårt att mäta när linnet och sportbh:n var i vägen. Jag vet att min stjärt ett stor, speciellt i jämförelse med resten av mig, men jag gillar min kropp. Skulle gärna vilja väga 2kg mindre, men det är bara för att jag hakar upp mig på vikten efter jag vägt mig. Vilket jag inte brukar göra hemma, men nu var jag ju tvungen hos barnmorskan. Jag väger 82kg och är 179cm lång ifall någon blev nyfiken. Det är inget jag känner nåt behov att dölja. Jag har lyckats gå ner två kilo sedan jag sist vägde mig.
Anledningen till att jag lyckats gå upp så mycket är mina antidepressiva. Jag kanske är den enda som valt Mirtazapin just för att en biverkning var att gå upp i vikt. När jag sökte hjälp vägde jag 59kg och efter jag ätit medicinen gick jag upp 10kg på en månad och 10kg kommande halvår. Jag vill försöka förhindra att jag fortsätter gå upp i vikt konstant så jag försöker ändra om kosten och ha lite mer kontroll på matintaget. Biverkningen är i själva verket mer aptit + hetsätning. Jag känner mig väldigt sällan mätt och kan äta utan stopp. Nu bestämmer jag istället innan vad en normal portion är och jag äter mycket frukt som snacks och mellanmål istället för berg av mjukt bröd.
Om/när jag slutar äta antidepressiva är en av mina största rädslor att jag ska gå ner till 63kg som brukade vara min normalvikt(59kr var när jag bestämt mig för att sluta äta och leva). Jag trivs så mycket bättre med mina former nu än när jag var en spinkig jätte. Jag kommer alltid vara lång och det är bra, men jag vill hellre vara lång med en stor stjärt än lång och med ben som sticker ut här och var.


Det blev en salig blandning av bilder. Det börjar(om jag fick till det) med två bilder där jag är väldigt smal men mådde rätt ok och hade fortfarande lite lite muskler på kroppen. Sen ser ni några där jag tynar bort mer och mer för jag åt ungefär varannan dag. Jag tyckte själv jag var äckligt smal så det handlade inte om att jag ville bli smalare, jag ville dö och tyckte svältdöden var ett bra alternativ
Sen ser ni två ögonbilder från när jag mådde som sämst. Tycker det syns att det inte finns någon livsgnista. Den sista ögonbilden är ny och även om den ser lite ”ledsen” ut eftersom jag tittar nedåt så ser jag ingen sorg i mina ögon där för det fanns ingen då(i september) och det finns ingen nu.

Jag tycker inte jag var ful när jag var spinkig och åt regelbundet, jag trivs bara bättre med min kroppsform nu och ännu mer med min ansikte. Jag vill bara tappa lite vikt för att jag inte ska känna mig tung och för att jag ska slippa köpa nya kläder hela tiden. Och sen tänkte jag försöka stanna på 79-80kg.

Nu får alla som vill tycka att jag finare när jag var smal, men det är hur jag uppfattar mig som räknas. Bilden som är döpt ”tjockis” där jag håller i Whiskey syftar på henne. Min katt är en tjockis, men säg inte det till henne för då blir hon ledsen!

Bilden på min biceps är från i somras. Kanske fotar igen om nån dag när träningsvärken från idag lagt sig. ;)

Om någon mer än jag orkar läsa allt detta så får du en blogg-applåd av mig nu *klappklappklapp*

Imperfection


Jag önskar jag hade photoshop och inte bara windows fotogalleri där man kan ”rätta till” bilderna. Det är hursomhelst roligt att leka med kontraster, färger och ljusstyrka. Bilderna jag tar med mobilen blir oftast grådaskiga och dom jag tar med kameran blir blå.

I know

Jag vet att borsten i förra inlägget inte var ett bevis för att något som helst design yrke skulle vara rätt för mig. Jag tycker bara den är så himla rolig och jag blir glad av att borsta håret med den – dom gånger jag hittar den. Det är en liten liten borste.

Vad jag gjort mest är diadem.
Kanske hittar något exempel nu(hatar att leta bland alla tusen mappar med bilder)…


En bild på senaste diademet. Får fota dom andra snart så jag har bevis på att kläddesign inte är helt från det blå. Vilket dom som känner mig vet. Jag är galet kreativ i perioder och tror bestämt att jag kan göra allt själv fast jag aldrig gjort liknande saker innan…Det konstigaste är att jag brukar lyckas!

Nu: Sova!

Ö-vik

I onsdags var jag på arbetsförmedlingen och pratade om framtiden. Inte visste jag då att jag plötsligt på kvällen skulle komma in på distanskursen jag sökt(kläddesign) eftersom jag varit reserv länge. Fick samtal onsdagkväll och fick packa mig iväg till Ö-vik dagen efter. Inte den minst stressiga resa jag varit med om. Kändes förjävligt(ursäkta) att behöva låna 600kr för att åka bort över dagen. Jag missade dessutom första halvan av dagen då jag satt på bussen. Men efter jag varit där, träffat alla och fått mer inblick i vad kursen innebär så kändes det mycket bättre. Synd bara jag är lite fattig så jag måste vara skyldig Syster pengarna ett tag till.

Nu ser det i alla fall ljust ut, tycker jag. Jag är onormalt positiv ibland. Den här månaden fick jag 1000kr i lön(inga bidrag) och jag ser inga problem med att klara månaden. Jag kanske kommer äta ovanligt många varma koppen och promenera någon mil hit och dit för att slippa betala för bussen, men det kommer gå. Jag orkade gå 2mil förra veckan vilket bara är fram och tillbaka till två olika träningar. Så går det när man inte bor centralt. ;)
Kommer INTE orka gå till eller från stan imorgon när vi ska ha träning i fyra timmar. Blir lite för mycket att promenera 1,5 timme för att träna i 4.

Jag älskar att skapa allt möjligt och tror den här kursen kommer ge mig mycket.
Jag är glad, men just nu är jag väldigt trött och antagligen hungrig fast jag inte känner det själv.

Hittade en skatt idag

Dom här juvelerna hittade idag när jag letade efter en ny handväska eftersom min äckligt dyra skinnväska har gått sönder. Lika bra, den var ändå ful! Ska byta mot en galet billig, blommig väska som jag haft i mina ägor ganska länge nu. Den Syster fick låna när hennes väska blev stulen på juldagen 2010.

Här är i alla fall skatten jag hittade i garderoben:

Ett par har jag tänkt ge lillasyster länge. De röda hjärtglasögonen med prislappen kvar(längst ner till vänster). Annars är alla mina + två par till varav ena paret är mina favoriter och det andra paret är trasigt.

Semesterbilder

Har försökt fixa med bloggen och det har gått ganska bra förutom att jag absolut inte lyckas byta profilbild. Tänkte ta en som inte är flera år gammal, men nu ger jag upp med bloggproblemen för dagen. Finns roligare saker att göra!

Här kommer lite bilder från min lilla semester.


Åre chokladen fick jag från bästa Z. Vi brukar fria till varann lite då och då och den påsen här var alltså väldigt passande. ;)
Jag spelade Nintendo DS och läste ut Inte som andra döttrar (för andra gången) på tåget hem. En väldigt bra bok! Är så himla glad att jag kunde köpa mitt eget exemplar från Röda Korset för 10kr för ett par år sedan.

Just nu är jag fortfarande lite deppad över att semestern är slut och att jag är tillbaka i verkliga livet. Men det känns bättre och bättre för varje dag som jag är hemma, precis som jag trott det skulle göra. Igår gick jag nästan en mil från träningen och hem och jag hoppas jag orkar göra detsamma idag fast hemifrån till träningen. Är mer nedförsbackar mot stan så det borde bli enklare. Idag snöar det inte heller och dom har skottat. Igår fick jag pulsa i djupsnö och med ansiktet fullt av snöflingor.

Östersund

Mitt underbara vinterland!