Hur mycket vikt ska vi lägga på BMI, är det så viktigt? 
Jag var hos barnmorskan förra veckan för p-piller snack som man måste ha minst vartannat år. Kvinnan jag träffade kanske bara försökte ge mig fakta och kanske inte menade att låta sträng och nedlåtande, men som jag uppfattade hennes ord och uttryck var att hon pekade finger och kallade mig tjock. Nästan. Hon sa: ”Ditt bmi ligger på 26. Vet du vad det innebär?”
Jag: ”Ja, att jag ligger på övervikt.”
Hon: ”Ja, om man är för överviktig får man inte äta p-piller.”
Men sedan sa hon att jag låg precis på gränsen.
Jag kände mig mest chockad över hur hon sa det, men i efterhand önskar jag att jag hade sagt ”Vill du se mina muskler?”
BMI kan inte vara allt man ska fokusera på. Jag vägde nämligen 4kg mindre när jag var helt otränad och hade större mage än jag har nu. Mina armar ser tjockare ut nu eftersom jag har muskler ovanför gäddhänget och mina lår har blivit betydligt större sedan jag började träna riktigt(cheerleading). Dom flesta lyft vi gör tar benen mest tyngd.
Mitt midjemått låg idag på 75cm och de är ganska lite med tanke på att min stjärt ligger på 110cm medan jag har ett bystmått på 95cm. Hade ca 81cm under brösten. Var lite svårt att mäta när linnet och sportbh:n var i vägen. Jag vet att min stjärt ett stor, speciellt i jämförelse med resten av mig, men jag gillar min kropp. Skulle gärna vilja väga 2kg mindre, men det är bara för att jag hakar upp mig på vikten efter jag vägt mig. Vilket jag inte brukar göra hemma, men nu var jag ju tvungen hos barnmorskan. Jag väger 82kg och är 179cm lång ifall någon blev nyfiken. Det är inget jag känner nåt behov att dölja. Jag har lyckats gå ner två kilo sedan jag sist vägde mig.
Anledningen till att jag lyckats gå upp så mycket är mina antidepressiva. Jag kanske är den enda som valt Mirtazapin just för att en biverkning var att gå upp i vikt. När jag sökte hjälp vägde jag 59kg och efter jag ätit medicinen gick jag upp 10kg på en månad och 10kg kommande halvår. Jag vill försöka förhindra att jag fortsätter gå upp i vikt konstant så jag försöker ändra om kosten och ha lite mer kontroll på matintaget. Biverkningen är i själva verket mer aptit + hetsätning. Jag känner mig väldigt sällan mätt och kan äta utan stopp. Nu bestämmer jag istället innan vad en normal portion är och jag äter mycket frukt som snacks och mellanmål istället för berg av mjukt bröd.
Om/när jag slutar äta antidepressiva är en av mina största rädslor att jag ska gå ner till 63kg som brukade vara min normalvikt(59kr var när jag bestämt mig för att sluta äta och leva). Jag trivs så mycket bättre med mina former nu än när jag var en spinkig jätte. Jag kommer alltid vara lång och det är bra, men jag vill hellre vara lång med en stor stjärt än lång och med ben som sticker ut här och var.
Det blev en salig blandning av bilder. Det börjar(om jag fick till det) med två bilder där jag är väldigt smal men mådde rätt ok och hade fortfarande lite lite muskler på kroppen.
Sen ser ni några där jag tynar bort mer och mer för jag åt ungefär varannan dag. Jag tyckte själv jag var äckligt smal så det handlade inte om att jag ville bli smalare,
jag ville dö och tyckte svältdöden var ett bra alternativ…
Sen ser ni två ögonbilder från när jag mådde som sämst. Tycker det syns att det inte finns någon livsgnista. Den sista ögonbilden är ny och även om den ser lite ”ledsen” ut eftersom jag tittar nedåt så ser jag ingen sorg i mina ögon där för det fanns ingen då(i september) och det finns ingen nu.
Jag tycker inte jag var ful när jag var spinkig och åt regelbundet, jag trivs bara bättre med min kroppsform nu och ännu mer med min ansikte. Jag vill bara tappa lite vikt för att jag inte ska känna mig tung och för att jag ska slippa köpa nya kläder hela tiden. Och sen tänkte jag försöka stanna på 79-80kg.
Nu får alla som vill tycka att jag finare när jag var smal, men det är hur jag uppfattar mig som räknas. Bilden som är döpt ”tjockis” där jag håller i Whiskey syftar på henne. Min katt är en tjockis, men säg inte det till henne för då blir hon ledsen!
Bilden på min biceps är från i somras. Kanske fotar igen om nån dag när träningsvärken från idag lagt sig.
Om någon mer än jag orkar läsa allt detta så får du en blogg-applåd av mig nu *klappklappklapp*