Miss Lovlie

Måste skriva här

Eva Lovlie — Thu, 02 May 2013 21:51:39 +0000

Jag behöver skriva av mig och jag klarar inte av att göra det på Facebook. Jag har alltid tyckt, på något vis, att Facebook är alldeles för personligt, att alla jag känner kan och kommer läsa det jag skriver. Fast jag vet att bloggen egentligen är mer öppen. Jag har lyckats lura mig själv att det bara är främlingar som läser här, även fast jag vet att det egentligen inte är så. Främlingar bryr sig inte lika mycket, fast jag i själva verket vet av erfarenhet att dom kan bry sig minst lika mycket som dom jag känner.

Jag vill inte prata om det här, men jag tänker det och skriva för mig är att ge utlopp för mina tankar och det ger mig möjlighet att släppa på känslorna lite. Jag vill inte prata om det för att jag skäms. Jag skäms för att jag tänker att andra tycker att jag är löjlig som blir så ledsen och trasig inombords på grund av en kanin. Jag skäms för att jag har haft ansvar för honom i ett år nu och jag har misslyckats totalt. Jag skäms för att det känns som att det är mitt fel att han är dålig nu.

För några månader sedan letade jag information på nätet om kaniner. Jag minns inte exakta orsaken, men jag hittade först information om att kaniner inte ska äta så mycket sallad, dom kan få diarré och det är de vanligaste dödsorsaken bland kaniner. Jag gav mindre salladsportioner. Senare hittade jag en annan sida där det stod om hur ofta man skulle städa buren så jag började städa oftare och oftare. Ingenstans såg jag information om vad kaninen ska äta, vad den ska leva på. Den informationen hittade jag igår. Jag tänker att om jag vetat tidigare att kaninen mest bara ska äta hö, sedan kvistar och bark annars kan den få allvarliga problem med tänderna, problem som kan återkomma väldigt snabbt om kaninen har otur, så hade jag kunnat rädda honom. Nu är det försent. Nu får han rätt kost, men nu har redan problemet blivit allvarligt och det kommer återkomma. Om vi har tur tar det minst ett halvår, men jag tror inte det. Jag har helt tappat hoppet och om han hamnat hos en annan människa kanske han mått bra idag.

Jag älskar djur. Jag mår dåligt om jag ser en död ekorre eller skata på vägen, då börjar jag gråta. Jag får dåligt samvete när jag kliat mig och råkat döda en mygga som precis höll på att sticka mig och fast jag avskyr insekter skrämde jag iväg en myra som bråkade med en spindel en gång. Så ni kanske kan tänka er hur dåligt jag mår nu när jag skadat någon jag verkligen älskar jättemycket.

Även om det bara är en kanin.

Falsies

Eva Lovlie — Sun, 17 Mar 2013 15:26:29 +0000

Jag har flera par lösögonfransar fast dom har bara legat i månader, eller ett år kanske utan att jag ens provat dom. Idag provade jag för första gången(innan ryggvärken slagit till som mest) och det var riktigt svårt! Blev inte särskilt bra, men jag tog av och satte på fransarna gång på gång för att träna och till slut blev det ett okej resultat. Glipan mellan lösögonfransar och mina riktiga skulle säkert gå att dölja med lite smink, annars siktar jag på att göra det ännu bättre nästa gång.

Stupid Sunday

Eva Lovlie — Sun, 17 Mar 2013 15:07:45 +0000

Jag hade tänkt göra så mycket idag när flytten inte blev av och jag hade tid över. Så vaknar jag med ryggvärk. Dum som jag är dammsög jag ändå lägenheten och efter det har ryggvärken blivit värre och värre, nu gör det så ont att jag mår illa och jag kan inte lyfta vänsterarmen(bara underdelen av den om jag håller överarmen tätt intill sidan). Jag har försökt ligga rakt, sitta rakt, stretcha försiktigt och nu har jag tagit en ibuprofen, men inget har hjälpt hittills. Jag skulle verkligen behöva duscha med, allt annat jag tänkt göra kan jag skjuta upp, men duscha behöver jag göra idag.

Vissa dagar vill jag bara sova bort.Den här veckan har varit sämsta på länge.

Creativity at it’s best

Eva Lovlie — Sun, 10 Mar 2013 18:21:29 +0000

Jag hade en riktigt dålig dag i fredags, men jag lyckades bli på bättre humör genom att prova en helt ny smink-stil. Det är verkligen ”too much” för många, kan jag tänka mig, men för mig och min personlighet var det inga problem att bära upp den här sminkningen med gott självförtroende. En blandning av bilder på mina leopard ögon! Det var ponchon som var inspirationen. Som ni ser på bilderna där jag är nyvaken i sängen så satt sminket väldigt bra. Jag orkade som vanligt inte tvätta bort sminket när jag kom hem. Det är tur jag sminkar mig så sällan när jag är så dålig på att tvätta av sminket som man ska.

Det här skulle även passa bra som en sminkning till Halloween om man ska gå utklädd som en leopard.

I have to

Eva Lovlie — Sat, 23 Feb 2013 21:42:22 +0000

Jag måste bryta sorginläggen till slut. Jag är ledsen inombords, men jag försöker hålla fast vid alla roliga stunder och inte tänka på det här sorgliga som just hänt.

Något jag, K och D skämtar om så gott som dagligen är min Franksson. Frank är arg mest hela tiden så häromdagen kom vi fram till att allt han säger till oss är(varning för svordomar): ”Fuck you! Fuck you bitch! Jag vill ha ruccola bitch! Fuckface!”
Och när han får sallad: ”Sa jag sallad retard!? Ge mig ruccola bitch!”Sedan när han väl får ruccola: ”Var det så jävla svårt!? Fuck you very much.”

Jag borde kanske ta ett snack med Frank istället för att belöna honom med ruccola hela tiden.

På den här bilden är han glad så den är missvisande, men annars har han mest arga ögon och kastar matskålen runtom sig.

Sorg

Eva Lovlie — Sat, 16 Feb 2013 01:06:10 +0000

För varje gång någon nära dör sörjer jag också de andra som lämnat mig(oss) tidigare. Jag reagerar väldigt olika också. Jag har under veckan som gått pendlat väldigt mycket i humöret. Först kände jag mig väldigt ledsen, men jag orkar inte hantera all sorg på samma gång och när jag håller den inne blir jag arg ena stunden och kan gapskratta i nästa stund. Jag gapskrattar åt något roligt som hänt precis just då samtidigt som jag känner mig ledsen. Jag har inte kunnat sluta skratta åt felsägningen, eller vad det nu kan vara, som satt igång reaktionen. Den där cirkeln som tjejen beskriver i ”Rymden har inga känslor” känns väldigt rätt. Så känner jag mig.

När min andra extrafarfar dog för knappt 1,5år sedan kunde jag inte släppa ut sorgen alls flera dagar efter jag fått beskedet. Oftast brukar jag gråta en liten stund efter jag fått det hemska beskedet, men den gången kom inte sorgen fram förrän jag såg något riktigt roligt på Youtube. Det var så roligt att jag började skratta fast jag var själv, vilket jag nästan aldrig gör. Och när jag började skratta slog det snabbt om till kraftig smärta och skrattet blev till tårar istället.

Nu har jag gråtit, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att den riktiga sorgen kommer när jag faktiskt förstår och accepterar att min första extrafarfar lämnat livet på jorden. Jag säger första och andra för ordningen dom kom in i mitt liv, min andra extrafarfar är den jag haft allra mest kontakt med. Min biologiska farfar minns jag tyvärr inte alls.

Det känns sjukt att jag haft tre stycken farfäder och kvar finns ingen. Jag önskar att jag någonsin kunde sluta anta att alla ska leva tills dom blir 100år. Det spelar ingen roll hur sjuk personen är, det finns inte en tanke i mig om att döden på något sätt närmar sig.

New computer someday

Eva Lovlie — Sat, 09 Feb 2013 14:02:40 +0000

Jag håller på att kolla efter en ny dator eftersom den här stänger ner några gånger per dag. Jag har satt 8000kr som övre gräns för ny dator, men jag har fått några kommentarer om att ”Det räcker med högst 4000kr för det du ska använda den till”. För mig är det så ologiskt. Jag betalar hellre 8000kr för något jag vill ha än 4000kr för något jag inte vill ha. Nu kanske jag hittar den perfekta datorn för mindre än 8000kr, men för mig är priset inte prio nr 1 när jag köper något tekniskt(eller glasögon haha). Min drömbil har nio säten, om jag någonsin skulle skaffa körkort och sedan få för mig att köpa en sådan så är det ett lika dåligt argument att dom små bilarna(som ser ut som trampbilar med tak) räcker för mig som är själv. Vill jag ha nio säten så vill jag såklart inte lägga pengar på en minibil bara för att den kostar mycket mindre.

När jag köpte dom här glasögonen för första gången, 2008 kostade glasen 2500kr eftersom jag har halvallvarligt synfel. Jag hade kunnat köpa ett par bågar för några hundralappar som jag kände mig extra ful i, men istället valde jag att köpa en av de tre par bågar jag faktiskt trivdes i som kostade nästan lika mycket som glasen. Det ångrar jag inte för jag kan ha dom här glasögonen utan att känna mig ful även om jag inte ”behövde” dyrare bågar. Nu när jag bytt glas har jag lagt mer pengar på dom här glasögonen än på den här dum-datorn jag har nu.

På tal om glasögon ska jag byta till linser nu. Mina linser tar aldrig slut eftersom jag använder ca två par per månad.

Pluggtips!

Eva Lovlie — Sat, 19 Jan 2013 16:28:07 +0000

Läs och/eller skriv något varje dag, en mening är bättre än ingenting och det är väldigt avslappnande att veta att man åtminstone försökt.
Sätt inte för höga krav på dig själv.
Försök samla tankarna på det mest avslappnande sättet du vet. För mig fungerar promenader och (komedi)film väldigt bra.
Läs och skriv när du inte kan göra något roligt ändå – som när du åker buss/tåg/spårvagn! Jag får mest gjort när jag pendlar till och från skolan.
Hitta någon mer som är mitt i plugg och ha en pluggdag. Det blir mycket roligare med sällskap!
Ta små eller stora pauser när du känner att du vill och behöver det. Att sitta och stirra in i datorskärmen får dig antagligen inte att skriva mer eller bättre. Det är viktigt att samla energi och sedan skriva lite då och då under dagen.

Det var dom tipsen jag kom på nu. Andra kanske har helt andra sätt att plugga på? Ibland har jag själv satt undan en viss dag för att göra klart arbeten, men det var mest när jag studerade på distans. Distanskurser är verkligen helt annorlunda tycker jag.

Kom ihåg att det inte är hela världen om du blir sen med arbeten ibland eller måste göra omtentor. Man kan inte klara allt på första försöket då skulle väl vi alla kunna vara fotbollsproffs t.ex.? Vissa saker kräver mer tid och träning än andra. OCH jämför dig inte med andra, vi är olika snabba på att lära in, vi har olika erfarenheter m.m.!!

Snart kan jag

Eva Lovlie — Fri, 18 Jan 2013 22:27:38 +0000

Snart kan jag bada i knivar, men det vill jag inte. Varför är ”bada i någonting” ett uttryck för att man har mycket sådana saker? Jag kan bada i skor också, men det vill jag faktiskt inte heller. Fast såklart allra helst inte knivar.

Jag har redan ett finfint kniv-set som jag fick i födelsedagspresent, men nu när jag beställde lite kläder från ellos.se fick jag ett kniv-set till med skärbrädor. Får se om jag behåller de knivarna med eller hur jag gör, man kan aldrig ha för många knivar…eller? Det uttrycket använder jag till nästan allt ”Man kan inte ha för många smycken/linnen/strumpor”, men första gången för knivar.

Jag har även köpt en bok som inte är kurslitteratur, jag betalade bara 17kr för den (istället för dom tusenlappar jag är uppe i nu på studentlitteraturen). Den kostade lite till att börja med och så hade jag ett presentkort. Boken: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174292269

Jag borde verkligen försöka läsa något annat än biografier. Är det någon som kan tipsa om en riktigt bra bok för en som gillar inte alltför overkliga saker? Eller om jag kanske prova en sjukt overklig bok i fantasygenren? Jag har inte läst många böcker och nästan enbart böcker från verkliga livet av verkliga människor. – Förutom tok-mycket studentlitteratur och jag har bara gått en termin.

Bilden är tagen från ellos.se(http://www.ellos.se/knivset-4-delar/348025?Ns=RankValue3|0&Nao=0)

Bargain with the devil

Eva Lovlie — Thu, 17 Jan 2013 22:16:47 +0000

Jewel

Just go with it

Adam Sandler
Nu ser min blogg ut som min hemtenta, men med andra rubriker. Haha! Jag får lite gjort varje dag och more important – Jag är GLAD! Jag vet inte om det här beror på all Cola light jag druckit ikväll, men jag tyckte Adam Sandler var snygg i Just go with it. Jag brukar inte ens gilla filmer han är med i.

Slutsats
Nu ska jag sova och försöka drömma bra drömmar.

Referenser

Vasstand, F. 2011. You know why. Östersund: Eva Kaninförlag AB