nu börjar året lida mot sitt slut och det är dags att summera de skivor som har släppts.
som vanligt tycker jag det har varit ett ganska torftigt år, men det beror nog mest på att jag är gammal och sur.
det här är bara en preliminär lista. dels så kan det komma ut nya skivor som slår sig in, dels kan jag ha missat någon platta som jag inte hört ännu ch framförallt så lär jag ha glömt någon eller några. men iaf:
15. electric wizard – black masses
svängig undergångsrock som ibland är bäst och ibland bara tråkig
14. robyn – body talk 1-3
må vara kommersiellt så det skriker om det. men hon är den enda som gör modern dansmusik som jag orkar lyssna på.
13. antony and the johnsons – swanlight
naturligtvis inte i närheten av debuten. men ändå en skiva full med spröda toner för bögen inom oss
12. atmosphere – to all my friends, blood makes the blade holy
en av min absoluta favoritrappare är tillbaka med ett nytt album. fantastiska texter som vanligt och ”the number none” är en av årets låtar
11, necro – die
necro fortsätter med mer av det vanliga, dvs allt jag gillar; kvinnoförnedring, ond bråd död och shocking blue-samplingar. kan ändå bli lite tröttsamt ibland.
10. dundertåget – dom feta åren är förbi
moderngammal actionrockprogg med svenska texter. bättre på riktigt än det låter i text
9. watain – lawless darkness
skivan som hela bm-världen – och fredrik strage – hyllar. det är bara att stämma in i hyllningskören
8. fatboy – overdrive
svensk rockabilly, den felande länken mellan boppers och weeping willows. om du lyssnar på tiger army men inte fatboy så kan du skämmas.
7. säkert – facit
jag älskade debutalbumet – jag älskar inte den här skivan. men den är fortfarande tillräckligt bra för en sjunde plats.
6. q-unique – between heaven and hell
den här skivan har jag väntat på i många år. naturligtvis missade jag den ändå när den kom och har bara haft ett par dar på mig att lyssna på den. men hitills så är den klockren. politisk hiphop från en av världens bästa historieberättare
5. roky erickson wt okkervill river – true love cast out all evil
när jag såg roky stappla omkring på kb:s scen och tafatt spela tråkiga boogieversioner av sina klassiska låtar (fast detta hindrade iofs inte fåren i publiken från att hylla honom som att det var frälsarens återkomst) så trodde jag att nästa gång jag skulle få höra ifrån honom var i en dödsannons. ack så fel jag hade. han släppte istället en platta ihop med ett prettopopband och dessutom gjorde han det mycket bra.
4. crucifyre – infernal earthly divine
det bästa svenska dödssläppet sedan genrens glansdagar. death metal av den gamla skolan men med låtarna i fokus. hittigt och brutalt på samma gång.
3. vinnie paz – season of the assassin
har alltid varit väldigt ojämn, både solo och i jedi mind tricks. men här faller allt på plats.
hiphop som är personlig och utelämnande på svängiga välproducerade beats kommer alltid hamna högt på mina listor.
2. ghost – opus eponymous
om någon skulle ha berättat för mig att jag skulle ha med en klassisk heavy metal-skiva med en ny grupp på min topplista så hade jag skrattat rakt ut.
jag lyssnar ju inte på sånt egentligen längre. men jag föll direkt för ghost och deras nygamla version av mercyful fate och doom metal kryddat med popmelodier.
1. bäddat för trubbel – det här är inte new york
årets charmigaste och bästa släpp. finns bara på vinyl i 500 ex så det är dessutom skönt elitistiskt att placera det här på förstaplatsen.
jag hör kriminella gitarrer och andra tidiga klippanband, jag hör tidiga wilmer x och då skulle det dessutom aldrig falla mig in att lyssna på wilmer x.
fast det som gör att jag verkligen faller för det här är den själfulla sången – trots att jag knappt förstår ett ord utan texthäfte till. detta trots att jag bott fyra år i malmö.
deras två demos finns att ladda ner på deras myspace-sida.
”du kan själv gå runt kvarteret om det nu är vad du vill” vaktjävel – bäddat för trubbel