Det här med att gilla nån, lite mer än som en vän, är fan inte kul!

Speciellt inte när personen du gillar går från att vara gullig och trevlig ena dagen, till att dagen efter bara totalt ignorera en.. Helt utan anledning dessutom…  Men ingen är ju perfekt så jag har väl gjort eller sagt nåt hemskt utan att själv veta om det!

Allt va så mkt enklare för bara några veckor sen när jag inte tänkte nåt speciellt om den här personen utan allt bara va roligt och nytt… Nu gillar jag personen och får nada tillbaka..

Med andra ord, som det brukar vara….. suck!

Det går ju an när jag sitter hemma på kvällarna och kan, försöka, tänka på annat men när det påverkar mitt arbete så är det fan inte okej!

Blablabla….

Tjingeling!

Blablablabla….

Har ju typ inget annat att skriva än just det…

Tjingeling!

Självklart pratade vi då om killar… Det oundvikliga ämnet när man sitter ett gäng tjejer på en balkong och dricker alkohol.. Nu är ju Annika lyckligt gift så frågan va bara riktad mot mig.. Och min syster för den delen men hennes svar är inte i fokus här utan mitt…

Frågan va väldigt simpel.. Vad vill du ha för kille?

Det svåra va bara att jag INTE fick använda ordet ”inte”…

Hmm… det va svårt, väldigt svårt, att svara då…

”han ska vara snäll men inte…..” Nej stop! Då fick jag börja om..

Jises.. Hur skulle detta sluta!?

Okej, here goes…

Jag vill ha en toastmatser-typ.. En kille som är öppen,, positiv, glad, bjuder på sig själv…

Där blev jag stoppad igen…

”hur menar du när du säger att han ska vara glad? Hur vet DU att han är glad?”

öööh… nu förstår jag inte? Han ska vara glad helt enkelt.. motsatsen till bitter…

Nej, det dög inte.. Hur ska jag veta att han är glad? Vad gör han som talar om för dig att han är glad? Tittar han på dig på ett speciellt sätt som talar om för dig att han är glad.. Säger han nåt speciellt så att bara DU vet att han är glad…? Hur ska han vara!?

I början fattade jag verkligen inte vad hon menade….

Sen slog det mig…

Jag har egentligen ingen aning om vad JAG vill ha!

Jag vet att jag vill ha en kille som är snäll, rolig, glad, social etc..

Men det är å andra sidan väldigt ytliga och ”lätta” saker att säga…

Är det därför jag är singel? För jag att jag inte har nån som helst aning, egentligen, om vad jag vill ha….!?

Nu blir jag ju rädd…

Hur i helvete ska jag nånsin kunna hitta en kille om jag inte ens vet vad jag vill ha för kille!?

Hon har så rätt min kära vän.. med bara negationer blir det jäkligt svårt! För let´s face it, sånt är vi singeltjejer väldigt duktiga på att veta!

Han ska INTE vara svartsjuk…

Han ska INTE vara utan jobb…

Han ska INTE ha barn…

Vad SKA han ha då!?

Att rabbla upp hur jag vill att min framtida kille ska vara utan att använda ordet ”inte” va fruktansvärt svårt! Till slut skämtade jag bort det hela och bytte samtalsämne… Jises… blir ju rädd bara jag tänker på det!

Jag har inte så stora problem med att träffa killar… Hitta på saker osv.. men så fort det går liiite längre så fryser jag.. Ena sekunden ”nöjer” jag mig med en kille bara för att han har vissa av de egenskaper jag söker och för att han faktiskt ändå verkar intresserad.. Men sen då? Vad hände med allt det andra jag också ville ha hos en kille? Jag ser förbi det faktum att han inte har de egenskaperna och nöjer mig..

Nu låter det ju som att jag träffat jätte många killar vilket ni som känner mig vet att jag inte har.. de killar jag syftar på är inte mer än 3-4 till antalet och då över en tidsperiond på säkert 10 år…

Jag tror att jag bara varit kär en gång i mitt liv… Det är nu ganska exakt ett år sen.. Killen som jag skrivit om här i bloggen och som jag hade riktigt svårt att komma över.. När jag tänker tillbaka på den tiden, som verkligen inte varade länge, så kan jag i ärlighetens namn inte komma på nånting med honom som jag inte tyckte om.. Jag va nog kär på riktigt.. Men det slutade ju som det gjorde och jag tänker inte så mkt på det längre.. En period tänkte jag på honom vaaaarje dag och hade riktigt svårt att förstå hur det hela kunde gå som det gick.. Men idag så har jag kommit över honom och skulle faktiskt, trots att jag va kär i honom, inte ens fundera på att träffa honom igen OM han nu skulle fråga..

Även om han nu ljög om allt han sa att han tyckte om mig så trodde jag på det då och det har ändå stärkt mig som person…Det är faktiskt möjligt att tycka om mig… Och inte bara som vän!

Sen att jag har problem som många andra tjejer ja, det får väl vilken kille som helst stå ut med..hehe

En drömkille är nog ändå, i det stora hela, en kille som får mig att må bra och aldrig nånsin får mig att tvivla på vem jag är och vad jag kan åstadkomma.

Ska nog träffa Annika oftare då hon alltid lämnar mig med tusen tankar om allt och ingenting.. Då får jag åtminstone nåt att blogga om…haha

Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga dag och det underbara vädret här ute på balkongen!

Tjingeling!

Fy faaan så skönt! =)

Inget mer skitsnack om folk som sa si eller så… Inga fler lögner som gör folk osams som från första början inte ens har yttrat sig..

Inget mer daltande för att man inte vågar riskera ett utbrott…

Nej, nu är det nog!

”är jag verkligen så intressant så att folk måste snacka om mig när jag inte är i rummet…Vågar man inte stå för sina åsikter till personens ansikte så ska man bara hålla käften”

Kasta fan inte sten i glashus! Du kanske ska börja leva som du lär lilla gumman…

”hmm… idag har jag tråkigt så jag tar en titt på mina vänner och väljer ut en av de som jag sen ska göra till syndabock genom att börja sprida en massa lögner som sen kommer få den personen osams med andra…”

Gick inte hissen ända upp imorse heller!?

Om du har tråkigt om dagarna så kanske du ska skaffa dig en hobby istället för att sprida lögner om folk bara för att få de att hata varandra och bara tycka om dig… Guess what, allt kommer tillbaka till dig i slutändan ändå och det är då folk börjar ta avstånd…. Låter det bekant kanske!?

För hur man än vrider och vänder på det, vem man än pratar med, så kommer allting ALLTID tillbaka till dig…! Det är egentligen ganska komiskt om man tänker efter… Du ÄR verkligen i centrum hela tiden, fast oftast på ett väldigt väldigt negativt sätt…

Nej, nu får det som sagt vara nog… Det kändes trist igår men när jag nu pratat med andra som känner igen det här ALLTFÖR väl för att de själva råkat ut för samma sak så känns det bara fruktansvärt skönt.. lättande på nåt sätt..

Din förbannade vante ligger ute i trapphuset, jag tror du hittar….

It’s raining, it’s pouring
my lovelife is boring me to tears,
after all these years

No sunshine, no moonlight,
no stardust, no sign of romance
we don’t stand a chance

I’ve always dreamed I ‘d find the perfect lover
but he turned out to be like every other man
our love, our love

Raining (raining)
pouring (pouring)
there’s nothing left for us here
and we won’t waste another tear

If you’ve had enough,
don’t put up with his stuff,
don’t you do it
If you’ve had your fill,
get the check pay the bill,
you can do it

Tell him to just get out
nothing left to talk about
pack his raincoat show him out
just look him in the eyes and simply shout

Enough is enough is enough
I can’t go on, I can’t go on, no more no
enough is enough is enough
I want him out, I want him out that door now

I’ve always dreamed to find the perfect lover,
but he turns out to be like every other man
our love (I had no choice from the start)
our love (I’ve gotta listen to my heart)
our love (tearing us apart)

Enough, is enough, is enough
I can’t go on, I can’t go on no more no
enough, is enough, is enough
I want him out, I want him out that door now

Goodbye mister, goodbye,
goodbye mister, goodbye sugar

No more tears
no more tears
no more tears
I’ve had it, you’ve had it, he’s had it, we’ve had it
enough is enough is enough is enough

is enough is enough is enough is ENOUGH!!!

Guess what, det stämmer!!!

Du kan inte ha kakan och äta den på samma gång… Du kan inte säga och göra vissa saker när det bara passar dig för att sekunden efter fullkomligt skita i allt och spela dum.. Det funkar inte så.. Vill du att jag ska tro på det du säger, ja du får du fan visa det oxå! Ord är jätte fina och kan skapa total kaos i sinnet men om det visar sig att bara vara just det, ord, och ingenting annat ja då skapar de istället nåt som du till slut inte kan hantera.. Om du inte kan stå för allt det fina du säger så är det nog bättre att bara hålla käften…

Trött på att se folk omkring mig bli brända… inklusive mig själv… Vi har alla varit där nån gång, vissa av oss fler gånger..

Why do bad things happen to good people!?

Tjingeling!

Vem blir lyckligare av att jag är bitter och deppig!? INGEN!!

Så nu ere slut med det sörru! =)

Tänkte på det på väg hem från jobbet idag..

Jag har ett jobb som jag älskar och trivs underbart på, jag tjänar helt okej med pengar, jag har en stor och mysig lägenhet, jag har en familj som är friska och mår bra och jag har vänner som jag älskar!

Ärligt talat, vem behöver mer!?

Kärleken kommer, det är jag helt övertygad om! Kanske är den tom redan på väg….. *ler hemlighetsfullt*

Jag har verkligen ingen anledning att vara bitter eller deppig så nu är det som sagt slut med det!! =))

Ikväll ska jag ta hand om mig själv på alla tänkbara sätt… It´s all about me! =)

Tjingeling!

Jag har uppriktigt sagt mått skit på senaste tiden och har helt enkelt inte haft nån lust att skriva en massa negativa saker då jag hellre har en positiv blogg.. Men let´s face it, hur mkt negativt har jag inte redan skrivit!?

Hur som helst… Detta inlägg kommer iaf bli en skön blandning.

Det jag har mått skit över är det enkla faktum att jag är singel. Jag har sagt det så många ggr förut också men jag är verkligen i en svacka just nu. Det har tom gått så långt att jag drar mig för att umgås med mina vänner som är i lyckliga förhållanden för att jag helt enkelt inte orkar lyssna på hur lyckliga de är. Jag vet att det är fegt och otroligt töntigt, jag menar jag är ju självklart oerhört glad för mina vänners skull men jag blir bara mer deppig av att se hur lyckliga de är i sina förhållanden och det skäms jag verkligen över!

Har tackat nej till två inbjudningar hem till Jojo o Micke pga det. Skäms tom så mkt över det att jag fick be min kära vän Eva att försöka förklara det för Jojo och samtidigt som jag innerligt hoppas att hon förstår så förstår jag verkligen ifall hon INTE gör det. Det finns ju egentligen ingen anledning att bli deppig över att ens vänner har det bra. Det är själviskt och barnsligt, å andra sidan är jag åtminstone ärlig med hur jag känner och gör mitt bästa för att hantera det på bästa sätt.

Jag är även otroligt jävla glad för Evas skull som är nykär i sin superbraiga kille Alex =) De är sååå söta tillsammans och det finns ingen jag unnar det mer än min bästaste vän i hela världen. Jag vet att hon förstår mig till 100% och har därför inga som helst problem att umgås med henne och höra hur lycklig hon är.. Jag vet att det låter konstigt, varför kan jag umgås med henne utan problem men inte mina andra lyckliga vänner!? Ja du… tror helt enkelt det beror på att hon förstår mig på ett helt annat plan… Är sååå otroligt tacksam över att ha henne i mitt liv!

Det som nog gör mig mest deprimerad över att vara singel just nu (för jag har ju ändå varit det hela mitt liv i stort sätt) är att jag alltid varit så övertygad om att jag skulle hitta en kille så fort jag gick ner i vikt och blev smal.

Vem försökte jag lura då!? Det är ju fortfarande mig som person en kille måste gilla, och trots min viktnedgång så har jag ju en del att jobba på med mig själv.

En del säger att man inte ska tänka så mkt på det för det är då det händer.. En del säger att man visst ska tänka mkt på det för att det visst går att styra. Ja, man kan ju aldrig styra en annan persons känslor men man kan ju styra över var man träffar folk och hur man presenterar sig själv. Fast jag väljer nog att inte lyssna på de sista personerna. Jag tror inte på att träffa nån om man tänker för mkt på hur man är, vad man säger osv. Ska nån gilla MIG så måste jag ju vara avslappnad och bara vara mig själv.. Inte spela nåt spel för att jag tror att just den killen gillar det. Nej, jag är mig själv så gott det går och förhoppningsvis träffar jag en kille en vacker dag som gillar det jag har att erbjuda.

Jag vet ju vad jag gör för fel oftast. Jag kan träffa en kille som jag verkligen gillar och som jag känner faktiskt har ett genuint intresse för mig också men jag förstör det genom att ha sex med honom.

Vissa dagar har jag den inställningen att sex verkligen inte spelar nån roll. Att killen inte alls tappar respekt for mig om vi har sex för tidigt. Jag menar, gillar han mig så ska väl det knappat spela nån roll. Han har ju lika mkt sex med mig som jag har med honom och han verkar ju inte bry sig om ifall HAN ser ”dålig” ut…

Andra dagar är jag övertygad om att jag, i samma stund som jag hamnar i sängen, har förstört alla chanser att nånsin kunna starta nåt seriöst med den killen. Att han tappar respekten för mig och tror att JAG bara va ute efter sex..

Jag vet ju att mitt självförtroende är långt ifrån på topp och att jag 11 ggr av 10 söker bekräftelse genom sex, även fast jag aldrig ångrar det jag gör. Alltså jag har aldrig sex med nån om jag verkligen inte vill ha sex med. I efterhand ligger jag där med saaaaamma tankar som alltid; ”jaha, sen då? Mår jag verkligen bättre nu? Har mitt självförtroende verkligen höjts bara för att jag har haft sex?”

Jag vet att jag skulle må sååå mkt bättre om jag träffar en mysig kille, har en supertrevlig kväll, och sen bara åker hem själv. Oavsett om han hör av sig igen eller inte så skulle jag må mkt bättre efteråt. Skulle han sen höra av sig och vilja träffas igen, ja då kan vi ju verkligen snacka om att mitt självförtroende skulle höjas!

Jag vet allt detta men gör likförbannat tvärtom så fort jag får chansen.

SUCK!

Nu till nånting lite roligare…

Min underbara vän Tommy!

Du anar inte hur glad jag är över att ha dig som vän!

Du gör mig glad när jag är ledsen, du ger dig fan på att jag inte ska sitta hemma och vara just det, ledsen. Du kommer över för att jag ska slippa vara själv, även om det innebär att vi bara sitter bredvid varandra med varsin dator och inte säger ett ljud till varandra. Du drar mig ut på spontana äventyr (läs: Bio och IKEA..hahaha) och bara är den underbara vän du är!!

Älskar dig så häääääääääääär mycket!!!

Önskar dig, Veronica och Affe all lycka till på lördag i Globen och i framtiden. Ni är riktigt jävla grymma och jag vet att ni kommer gå långt!

PUSS!

Nu ska jag lägga mig ner i soffan för jag blir riktigt yr av att stirra på skärmen så här mkt när jag är sjuk (har halsfluss och lite feber och är hos päronen i Gnesta)

Tjingeling!

Åååh va jag hatar dessa tider! Mörkret, kylan.. Jag blir tamefan alltid deppig den här tiden på året! Så fruktansvärt trött på att vara singel… Vill träffa nån nu damnit!

Vafan ska jag göra!? Hur ska jag träffa nån!? Det är aaaalltid samma visa..

Jag träffar pojke – jag blir intresserad men det är inte besvarat.

Jag träffar pojke – han blir intresserad men det är inte besvarat.

WTF!!!

Hur svårt ska det behöva vara egentligen!?

Varför kan inte de normala söta pojkarna som jag intresserar mig av vara det tillbaka!? Varför kan inte jag bli intresserad av de pojkar som faktiskt blir intresserade av mig!? Orättvisa värld =(

Folk runt omkring mig träffar folk och blir kära från höger till vänster.. När ska det hända mig!?

Jag vet att jag behöver jobba på mkt med mig själv men jag gör ju framsteg varje dag! Är det verkligen så svårt för en kille att stå ut under tiden och jobba med mig!?

Jag menar, jag är ju inte mentalt instabil direkt.. Behöver bara lite hjälp på vägen när det gäller hela ”what not to do”-grejen när man nyss träffat nån.. Jag vet att jag kan vara lite för på ibland.. Jag vet att jag analyserar extremt mkt…  Jag vet att jag 9 av 10 ggr tror det värsta… Men jag är ju åtminstone medveten om detta och är inte ett dugg rädd för att erkänna det och/eller prata om det.. Så, varför ska det vara så svårt för en kille att också prata om det med mig och hjälpa mig lite på vägen!? Nej, istället ska de gå ett tag och störa sig på allt jag gör fel för att sen till slut avbryta allting för att jag är ett ”psyko”…

Vafan, det handlar väl om att ge och ta…??

Jag kanske helt enkelt får lägga ner en massa tid och pengar på terapi, lägga mig i en soffa och låta en främling tala om för mig varför jag gör som jag gör (vilket jag visserligen redan vet) och hur jag ska göra annorlunda…

Sen kanske jag träffar en kille som vill vara med mig…

Until then får jag väl fortsätta ha tillfälliga sexuella förbindelser för att stilla åtminstone ett av mina alla behov.. (för det lär ju säkert få mig mer självsäker och en genuin respekt för killar…)

Tjingeling!