Blev en impulsresa. Åker till Göteborg redan på lördag och återkommer på måndag kväll. Får träffa alla goa tjejer… äntligen. Helena, Emma, Athina och Karro. Äta gott, tjocka i oss en massa godis och bara snacka skit. Jag tror vi alla behöver det efter allt som har hänt den senaste tiden.
Verkar dock bli skitväder så vi får väl se om vi tar oss ut på stan någonting eller om vi blir liggandes under filtar framför TVn och dricker te som alla tidigare kvällar vi hade i Karlstad. Åh, vad jag saknar de kvällarna!

Blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä bläblä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä blä

Ska jag fortsätta? Nej? Jag antog det.

Jag försöker få tag i Helena. Försöker tvinga med henne på en resa eller något. Hon har, liksom jag, avslutat sitt förhållande med sin pojkvän. Men han var lite mer elak och dumpade henne på Stockholms centralstation. Otroligt lågt. Så just nu jagar jag henne på hennes mobil. Jag blev sugen på att åka till London, Berlin, Tallin. ja vartfan som helst. Tänk att jag egentligen ska åka ner till henne i Gbg men vi får se. Isf blir nog det kanske redan nästa vecka. Vi får se helt enkelt. Har en kurs i Deje nästa helg (27-28) och på fredag ska min häst vaccineras mot både stelkramp och influensa så jag måste vara hemma och se så hon inte blir sjuk av stelkrampssprutan. En vanlig biverkning är nämligen feber och nackstelhet hos hästarna. Får hoppas hon håller sig frisk. Mer inplanerat? Ohja. Tävling den 4 april. Fyller år 16 April. Kurs 17 April. Etc etc.  Just ja, och den 26 mars har jag tenta på lyriken. Klarar jag det? Tveksamt än så länge.

Skruttponny

Jag som den tjocka larven i ”Alice i Underlandet”.

Just nu är det både upp och nedgångar på olika vis. Tror det här året blir ett förjävla skitår helt enkelt men något år ska väl antagligen vara så oxå. Det börjar med att katten dör, Ängel dör, Piff dör, fler dör och så vidare.
Sen slutar pojkvännen vara kär i mig och vi bryter. Just nu har jag varit singel i 5 dagar. Bra eller dåligt? Både och. Bra på det viset att jag inte lever i en lögn och dåligt på så vis att jag gärna hade haft honom kvar som pojkvän. Kan jag göra mycket åt det? Nej! Men samtidigt så är vi fortfarande vänner och överens och det är huvudsaken. Våran första kompisgrej var att vi gick på bio. Alice i underlandet. Måste nog tyvärr säga att Tim Burton kan bättre. Eller så är det helt enkelt inte jag som tycker om storyn.

Uppgångar? Jag har fått tag i en häst att tävla tills vidare eftersom min häst inte riktigt fungerar att lasta och inte riktigt är redo att starta någon klass riktigt ännu. Då jag, Carro och Annika beslutade oss för att starta Div 3 i dressyr nu i vår så fick vi leta lite häst till mig. Fick tag i ridskolechefens svarta sto som efter bara 3 gångers ridning verkar passa mig som handen i handsken. Men peppar peppar säger jag för hon kan bli en riktigt jävla skata och stå på två ben hela ridturen igenom. Första tävlingen är den 4 april i Falun och jag hoppas hon sköter sig eftersom vi ska tävla i lag.

Ska nog snart knata till sängen. Ska slänga ut hästarna imorgon. Titta på någon lyrik-föreläsning och försöka ta mig igenom dikterna på ett vettigt sätt. Jag förstår ingenting om de där jävla dikterna. Fungerar helt enkelt inte för mitt huvud. Nej tack, släng till mig en riktig text istället. En novell eller något. Så ska jag visa att jag kan tolka texter.

Förresten. Rammstein i Sthlm var bra. Eller åtminstone showen. Ljudet var skitkass! Såhär såg jag ut

Baby let’s get into the groove
Show me all your dirty moves

Då var det dags för RIP nummer 2. Den här gången var det dock lilla Ängel som fick avsluta livet efter 9 år som häst. Vi skulle åka ner till Strömsholm igen för ett återbesök efter 12 dagar hemma med tacken i halsen. Återbesöket skulle visa om hennes luftvägar hade börjat fungera igen genom att de skulle göra en endoskopi. Vi kom aldrig så långt.

Imorse var hon jättepigg och försökte t.o.m sparka mig i hagen. Hon blev dessutom jätteglad när jag tog ut henne ur hagen och hon trodde vi skulle ut på en promenad fast vi bara skulle lasta henne på transporten. Inne i transporten drabbades hon dock av stress och började hyperventilera. Detta gjorde att hennes luftvägar svällde igen och hon fick ingen luft. Dessutom hade det bildats en propp inne i tracken så hon fick ingen luft därigenom heller.

Lyckades få ut henne ur tranporten på vingliga ben medan Carro sprang in och hämtade duschslangen. Vi ringde både ridläraren på ridskolan som tidigare räddat Ängel genom att föra in slang i näsan på henne 2 veckor tidigare. Distriktsvet. var i vansbro, alltså flera timmar bort. Torkel var ledig och Maria kunde inte komma. Tillslut kom Marie och vi fick in slangen i näsan på henne och hon blev genast piggare efter att ha ramlat i backen 2 gånger och varit på väg in i medvetslöshet. Första gången lyckades jag dra ut tungan på henne och då piggnade hon till lite och reste sig upp igen. Sen fick hon dåligt med luft igen och hon ramlade ihop igen. Med en sista ansträngning lyckades hon ta sig upp igen och sen stod hon upp tills hon avlivades.

Tillslut efter några överväganden så fick Ängel avluta sitt liv hemma på gården med hästkompisarna i närheten. Vi hade aldrig lyckats ta oss ner med hästen till Strömsholm hur vi än försökte och veterinären skulle inte kunna göra något. Det mest humana och bästa för henne var att hon fick avsluta sitt liv på ett snabbt sätt hemma utan en massa krångel. Visst hade vi kunnat prova att operera bort stämbanden för att öppna upp strupen men om det inte hade fungerat? Och hur värdigt liv har man med en permanent track i halsen som man ska rengöra varje dag?

Trots att man känner sig grym så måste man tänka på djurets välbefinnande. Dessutom har hon ju varit så sjuk tidigare i år så det kändes bäst att få låta henne gå över till de evigt gröna ängarna och bli ännu tjockare.

RIP lilla Ängel.

Vad tomt det blidde. Man kan inte tro att det ska bli så tomt när någonting så litet försvinner från ens närhet. 2 år fick jag ha den iaf. Och det är väl mer än jag kunde tro på iaf efter det krångel jag har haft med den. Men nu när den blev frisk så hade den förflyttat sig så långt ut att jag var tvungen att ta ur den.

jag pratar självklart om min piercing i bröstvårtan.

Det första jag sa till Daniel var: Nu är du väl glad när du kan klämma på båda tuttarna istället för bara en.

Sen började jag direkt fundera på var jag ska pierca mig istället. Fast jag kanske ska genomföra mina 3 tatueringsobjekt först. Jag har lagt upp de motiv jag ska göra här nedanför.

Dessa två ska sitta på varsin axel.

Denna har jag inte bestämt mig för var den ska placeras ännu

Och den här ska sitta på magen, höger sida om naveln.

Blev en riktigt jobbig dag både i fredags och lördags. Fredagen började med att jag släppte ut hästarna i deras riktiga hade eftersom Ceder inte hade kommit med den hingst som skulle övernatta hos oss. Sen gick jag in till Carro och småpratade lite eftersom vi senare under förmiddagen skulle åka till Strömsholm för att hämta lilla Ängel som stått på hästsjukhuset i 2 dygn (jag tar upp varför sedan). Samtidigt som jag och Carro pratar så ringer Ceder och säger att han kommer med hingsten om en stund, så jag får ut och pulsa i snön och stänga igen grinden ner till sommarhagarna för att sedan flytta över alla hästar i över knähöjd ljup snö.

Strax efter det kommer Helena och Marie för att hämta mig och Carro och samtidigt kommer Ceder och lämnar ifrån sig en grå skitsnygg 4 årig spansk hingst. Sen far vi mot strömsholm i den fina 740:n och den skramliga hästtransporten. Strax efter Virsbo får vi punktering på ett bakdäck så vi får åka till närmaste lucka för att byta däck och vinka in lite folk till väggkanten och fråga om domkraft. Ett gammalt par stannar och försöker hjälpa, men deras domkraft var för liten så när jag har lyft av trasigt däck och skulle sätta på reservdäcket så gled domkraften i snön och bilen slog i backen. Så vi bad de här gamla paret skjutsa tillbaka oss till macken i Virsbo för att vi eventuellt kunde låna en domkraft därifrån. Tanten blåste iväg med mig och Carro i 140km/h och frågar sedan sin man vad vi ska göra i Virsbo. Helvirrig och garanterat livsfarlig! Väl på macken så frågar vi efter domkraft och de har bara en stor, men den äldre mannen säger att han bara bor 5 minuter därifrån så han kan åka hem och hämta den och skjutsa tillbaka oss till bilen och hjälpa oss. Sagt och gjort, han åkte hem och vi blev ståendes på macken med hans fru som pratade om deras Caddilac i varenda mening. ”Det tar nog lite tid för domkraften står nog bakom Cadden” ”Han måste nog gräva fram domkraften bakom Cadden förstår ni” ”Ja, vi åker mycket cadd och cruisar och sådär i våran Cadd”. Etc. etc.

Tillslut kom han tillbaka och hjälpte oss att sätta tillbaka det nya däcket på bilen. Sen åkte vi tillbaka ner till Virsbo för att pumpa luft i däcken igen och därefter bar det åter igen ner till Strömsholm. Hästen skulle hämtas klockan 12 egentligen men allt drog ut på tiden så vi kom inte ner till Strömsholm fören klockan var 14:30. Bör tilläggas att hästarna inte får hämtas efter klockan 15:00. Men som tur var hade vi ringt och berättat vad som hänt och de verkade förstående.

Hästen vi hämtade har just nu en tracheostomi i halsen för att hon ska kunna andas. Det är alltså som en liten bricka med ett hål i som hon andas igenom. Det ser ganska äckligt ut och den måste rengöras från slem 2-3 gånger om dagen. Det är mycket trixande och igår fick jag lov att ta ur en koagulerad slemklump med en pincett för att den satt i vägen för hålet. Hon står alltså nere i vårat stall nu i hopp om att tillfriskna och att kunna andas normalt. Problemet på hästen är en nervskada på luftstrupen som gör att den inte vidgar sig när hon ska andas utan ”flärparna” som ska vidgas hänger bara helt avslappnat.

Detta kan man operera genom laserkirurgi. Man tar alltså bort stämbanden för att göra luftstrupen större och även en liten del av flärparna tror jag. problemet är dock att hon inte kommer kunna gnägga mer, men vad gör det om hundra år? Ett annat alternativ är att hon får en permanent tracheostomi, alltså ett hål i halsen resten av livet. Båda sätten fungerar lika bra och hästen kommer att fungera normalt.

Nåja, på vägen hem skulle vi äta pizza på strömsholm och vi skulle då parkera. problemet var bara det att vi fastnade med bilen och transport för att det var så trångt så det tog en stund innan vi kom loss. Tillslut kom vi hem iaf med hästar och människor i behåll.

Lördagen då… Rallytime! Funktionär på Fredriksbergssträckan. Alltså SS11 och 15. Pga bråkig publik på sträckan före så drog det hela ut en timme på tiden. Dessutom ställdes SM in på våran sträcka vilket gjorde att det blev en lååång väntan på att bilarna skulle komma tillbaka för sitt andra åk på banan. Vi passade då på att käka hamburgare och sova en halvtimme i bilen medan vi väntade. Vi åkte halv 6 på morgonen och var hemma halv 10 på kvällen igen. Lååååång dag. Men rally är alltid kul! Vi får glädjas över att vädret var perfekt.

Nu ska jag läsa ett drama innan jag ska gå till maxi och köpa glass åt älsk som har ont i halsen.

Första tentan i litteraturkunskap avklarad. Muntlig. Gick det bra? Jag vet inte. Hon sa att jag skulle akta mig för att bli våldtagen av en litteratursociolog (?) vad nu det kan betyda. Jag hoppas jag får G iaf. Jag fick inte ens prata färdigt för att tiden tog slut.

Temat på tentan var Absurdismen. Jag ägnade mig åt ett drama som heter ”I väntan på Godot”. Ett väldigt absurt drama som utspelar sig någon gång i början av 1900-talet. Får ni chansen så läs den för lägger man ner lite tid på att analysera och tänka kring den finns det mycket att fundera på. Nästan läskigt vad mycket jag kom på tillslut. Författaren heter förresten Samuel Beckett.

En bra beskrivning är ”det händer ingenting, två gånger”.

Till helgen är det dags för Svenska Rallyt igen. Fasen vad nice! Jag är funkis på SS11 och SS15. Alltså fredriksberg 1 och 2. I like trots att vi måste åka hemifrån halv 5 på morgonen!

Nu tänker jag nog duscha tror jag…

Lökarna ska vara små i vår (aftonbladet.se) 

Yes! Äntligen ligger jag i en modetrend när det gäller kroppsligt mode. Eller det kanske är dåligt samtidigt för nu kommer de där nedrans BHarna bli ett I-landsproblem för mig del. Som tur var har mina boobies krympt så nu ligger dem iaf på en a-kupa istället för B-kupa som är ett ännu större problem att få tag i. Som ni ser finns det både good & bad sides med små bröst och jag tror jag ska ta upp båda delarna här nedanför

Good Sides
*Man får inte ont i axlar och rygg eftersom de knappt väger något
*Killarna hälsar inte på brösten först utan faktiskt på mig
*Dom är inte hängiga utan fasta
*Du kan vara utan BH och ha ett tajt linne i stället, de sitter där de sitter iaf
*Du kan vara utan BH och ha en vanlig tröja, de sitter där de sitter iaf

Bad Sides
*De syns knappt
*För att få dem att se fylligare ut behöver man använda ilägg i BHn (ja, ibland vill vi även få det att se ut som att vi har en eller två kupor större än vad vi har)
*Blir lätt kon-aktiga som strutar som står rätt ut om de inte är styva (=att jag tycker att dom är apfula i det tillståndet)
*Svårt att hitta BH-storlekar som passar, iaf i kupa B.
*Måste ha BH med ilägg och push-up effekt för att de ens ska synas (Detta är förståss individuellt, men för min del är detta ett måste).

För att tillägga: I love my boobies!

Fy bubblan vad ni är dåliga på att kommentera. Bättre kan ni faktiskt!

Fast jag är iofs inte så bra på att skriva några inlägg heller, men jag har bloggtorka och det händer dessutom inte speciellt mycket i mitt liv just nu.

Obs! Jag har lagt upp en filmsnutt längre ner när DM framför ”Wrong”!

OMG! Det är det enda jag kommer på att skriva. Jag tog mig in i Globen hur lätt som helst, inga problem att hitta till platsen heller. Satt precis vid ingången på stolen längst ut vid trappan, Helt okey när folk flyttade sig från staketet. Hamnade bredvid 2 trevliga karlar i åldern 35-40 ungefär som jag röjde med. Skitroligt.

När förbandet gick på, Nitzer Ebb, så blev jag redan då gråtfärdig. Jag såg Depeche Mode i somras på Arvika men ändå var det sjukt förväntansfullt. Nitzer gjorde ett bra framträdande som förband men jag saknade några låtar. När de gick av var det sedan ca 40 minuters väntan på att Depeche Mode skulle gå på. Globen var helt fullsatt och energin var på topp. Under hela spelningen med dessa medelåldermän så dansade jag, skrattade och t.o.m grät, vilket iofs var lite oväntat för att komma från dem.

Eftersom jag hade mina platådojs på mig så var det lite komiskt när de spelade låten ”Walking in my Shoes”. Under ”Enjoy the Silence” fick jag och karlarna upp hela läktaren på stående fot och tillslut stod hela globen upp och sjöng med. Jag ryser i hela kroppen när jag sitter och skriver detta, så underbar stämning. När de sedan spelade ”Never let me down again” är det sådan galen stämning och ingen i publiken slipper undan vevandet med armarna vilket är riktigt nice att se när man har sittplats och man ser ut över publiken. Sista låten de spelade var ”Personal Jesus” och då gav hela globen järnet och när Dave sjöng ”reach out and touch faith” så sjöng publiken med och sträckte upp händerna i luften.

Något som oxå är mäktigt är när Martin sjunger ”Home” helt solo. Det är något man ryser ihjäl huden av. Knottrorna är större än i vanliga fall och håren hoppar nästan ut ur sina hårsäckar.

Tack Nitzer, Tack Depeche Mode, Tack Dave! En spelning att aldrig glömma.

Nu återstår det att se om Rammstein slår detta den 20 Februari.