Annons:
 

Släktforskning & funderingar över en livstid

Har alltid varit intresserad av historia, så i mitten av 1980-talet var det naturligt för mig att tillsammans med pappa gå en kurs i släktforskning. Han tog tag i sin fars anor och jag framförallt i min mormors. Ja, som 18-åring var jag definitivt yngst i gänget… Vi träffades och diskuterade metoder och olika arkiv, försökte läsa mikrofilmerna som mormonerna sett till att vi fått och därmed kunna ta del av de svenska kyrkoarkiven och kom väl några generationer bakåt. Det var inte något som gick fort, man beställde ett par filmer, fick dessa till biblioteket efter några veckor och kunde ge sig den på att man fått ”fel” halva när man skulle leta efter sina förfäder. Deras gård fanns med i husförhörslängden som befann sig på en annan film eller hade de flyttat och så fick man beställa en ny socken att leta efter dem i…

Nästa gång jag tog upp forskningen köpte jag några mikrokort från Riksarkivet och genast blev det lite lättare att leta efter sina anor, men fortfarande kom man inte vidare speciellt långt. Inte förrän för några år sedan, när jag upptäckte möjligheten att prenumerera på tjänster från Riksarkivet och Arkiv Digital, då rasslade det till. Tillsammans med MyHeritage kom jag i kontakt med släktingar till min mormorsfar och vips, var jag tillbaks i den gamla besattheten av att komma vidare bakåt. Nu var det plötsligt möjligt att följa en hel familj och dess liv, oavsett om de flyttade runt eller stannade kvar i generationer på samma plats. Det gjorde också att jag började förgrena mig lite och söka efter oavslutade syskon till mina anor, att bara ha ett födelsedatum räckte inte längre.

Allt detta förvandlades till nutid i förra veckan, när jag och mannen var på begravning och vi var de enda gästerna. Vad innefattar egentligen 1932-2011, som var en livstid? Någon som flyttat genom halva Sverige i vuxen ålder och kommer att leva den sista fjärdedelen av sitt liv långt ifrån uppväxtmiljö och de släktingar som finns på pappret. I dag har jag ägnat lite tid åt att packa ner minnessaker som ska sändas till den släkting som är närmast och funderingarna fortsätter samtidigt som jag öppnar Disgen och startar dagens pass i sökandet efter mina släktingar.

 

Lämna kommentar

Får väl ta tag i det här

och dyka upp emellanåt igen. Det är mycket nu. Borde ha tid för mina vänner, per brev eller telefon, men det verkar som om jag bara orkar med lite uppkoppling efter jobbet, sedan är det nog.

Vi fixar till vardagsrummet nu, det är väl i stort sett klart, bara ”lite småfix kvar”. Det har vi sagt nu i två veckor… Bilder kommer!

Lämna kommentar

Toby Keith i Köpenhamn – igen!

Red solo cup

För två år sedan var Toby Keith på sin första Europa-turné och vi såg honom på Pumpehuset i Köpenhamn, en mycket liten, intim lokal för en så stor artist som Toby. Han var inte alls bekväm i sin roll, utan verkade ganska osäker och inte helt på topp. I går kväll gjorde han återigen en spelning i Köpenhamn, denna gång på musikkhuset Vega, vilket är typ ett Folkets Hus. Med andra ord: lokalen var inte större denna gång, men spelningen i går var helt suveränt bra! Återigen befann vi oss i förgrunden och det är en speciell känsla av att stå bara några få meter från en bra artist! Avslutade kvällen med övernattning på Radisson Royal Blu hotel, där vi sov riktigt gott. Hade komp några timmar i morse och kom väl laddad till jobbet efter att ha njutit av god hotellfrukost!

Lämna kommentar

Har man inte jobb så skaffar man sig…

Sedan påskhelgen ligger det före detta skjulet i stället för att stå i sitt hörn i flera brädhögar på tomten. Ett ganska nervöst tag hade jag en make som stod innanför och en pappa som stod utanför och gemensamt och i samråd gjorde allt för att försvaga konstruktionen. När jag hade påpekat ungefär två hundra gånger att de möjligen borde kommunicera med varandra innan de drog ur nästa spik, så gav jag upp. Sedan hånade mitt säkerhetstänkande åt mig när jag, som enda inblandad, lyckades med att få en rejäl bula i skallen. I rivandet dök det upp ett exemplar av Helsingborgs Dagblad, från julafton 1935. Den var lite getingäten, men det mesta gick att läsa. Denna tidning flög sedan runt lite och när jag skulle rädda den trampade jag i stället på krattan som jag strategiskt placerat lutandes mot väggen och som ingen borde ha kommit i närheten av. Och ja, det slutade som alltid med en stor kraft rakt i huvudet…

Men om det inte vore nog så fick vi hem två lass ved i dag, så nu har vi att göra framöver…

 

Lämna kommentar

Lantis mitt i city

Tittar ut från hotellfönstret och ser centrala Drottninggatan. Befinner mig bara en våning upp från gatunivå och därför känns det verkligen som om jag är DÄR. Av någon anledning så eldar man som f-n på hotellet och rummet är varmt, trots min justering av AC-reglaget. Alltså har jag dörren till den franska balkongen på glänt och det blir svalt, minst sagt. Kollegan från Göteborg sover med öppen dörr hela natten, men jag vill nog ha över 15 grader när jag går upp, så jag låter bli det… Så jag stänger när jag går och lägger mig.

Har varit på kurs sedan i måndags och det är intensivt, men lärorikt. Gick motsvarande utbildning för 12 år sedan, men då varade den i två månader totalt, nu är det tre veckor som vi går igenom tulltaxan och det är såklart stor skillnad. Det är intensivt och vi går till 17 eller 18, så i dag var det skönt att sluta kl 15. Jag tog en lång promenad från Frihamnen över Gärdet, förbi Karlaplan ner till Nybroviken. Innan jag lämnade de underbara kvarteren på Styrmansgatan hittade jag Apoteket Storken, som grundeades 1898 och hade en atmosfär som man bara måste må bra i – att få titta in i en miljö från svunna tider och beundra tinnar och torn, takmålningar, ja allt utom självplock och kortbetalning skiljde sig från dagens apotek – det var så härligt! Sedan gick jag genom Berzeli park upp mot Hamngatan för att så småningom komma till Åhlens och mina tillfälliga hemtrakter. Promenaden tog en timme i halkan och jag hade gärna sett den isfri och kanske ett par grader varmare, men det var helt okej ändå.

Kvällens På Spåret fick ske via telefon med mannen, i alla fall resorna. Vi var duktiga måste jag säga. I morgon ska jag ta pendeln till gamla hemorten Märsta och hälsa på mamma – på söndag blir det födelsedagspresent till pappas fru här i stan genom restaurangbesök med dem och min systers familj. Det är bara att tacka när arbetsgivaren betalar för kost och logi och man kan kombinera med lite familjeumgänge.

Lämna kommentar

Ännu mera snö

Jahaja, ny dag, ny snö. Det faller fortfarande, så det får göra så i någon timme till innan jag går ut med snöskyffeln. Är ändå glad över att det är helgdag och att jag är ledig – de senaste två veckorna har jag tjänat in alldeles för många frikort med Skånetrafiken att ett psykbryt är ytterst nära att inträffa. Får en frist på två veckor nu genom att jag ska till Stockholm på kurs. Denna gång är vi inte lokaliserade till Norrtälje utan kommer att vara på Tegeluddsvägen, så för första gången i mitt liv kommer jag att på allvar vara ”riktig” turist i Stockholm, eftersom det är för lång tid att våldgästa familjen i norrort (i kombination med lång resväg till och från kursen), så det blir hotellvistelse i city i stället för gästrummet hos lillasyster.

Lämna kommentar

Primitiva känslor

Fick hjärtklappning på jobbet i dag. Min äkta hälft som är så klok började prata om adrenalin och flyktreaktioner. Visst, de måste i hög grad ha varit närvarande. Redan i måndags förstod jag att jag skulle få ta ett obehagligt samtal i veckan, så jag var inte ledsen i tisdags eller i går när han inte svarade när jag ringde. I dag gjorde han dock det och efter de första femton sekundernas artiga lyssnande blev han inte arg, inte irriterad, inte ”gramse” utan rent ut sagt skogstokig. Det var länge sedan jag fick så mycket aggressivitet genom telefonen, så hjärtat började formligen galoppera. Vid ett tillfälle skrek han så högt att jag var tvungen att ta headsetet från huvudet, men jag behöll ändå lugnet hyfsat, och när kollegan kom in och gjorde tummen upp, då kände jag att jag var på rätt väg – både gällande min information och mitt sätt att uppträda korrekt, trots reaktionerna från personen i andra änden.

Vid ett tillfälle bad han om ursäkt och jag frågade rent ut om vi inte skulle kunna börja om vårt samtal och det gick han med på. Efter femton sekunder var han igång igen, om än inte i den nivån som tidigare. Jag har en åsikt, han en annan och jag är rätt säker på att min åsikt delas av EU:s lagstiftning, så jag kommer att köra vidare på den linjen. Ärendet handlar om att betala eller inte betala ett belopp på mindre än 500 kr. En principsak, som han uttryckte det. Visst, det kan det kanske vara, men om han blir så vansinnigt arg för en sådan sak, så måste han ha problem med sin hälsa. Så är det bara…

Lämna kommentar

Obegripligt

Ibland undrar jag hur det bara kan klumpa ihop sig en hög med importdeklarationer, där inte en enda av dem går att ”bara köra igenom”, utan alla kräver minst ett telefonsamtal för att få rätt på – det var ju ändå så att när dokumentet nådde mitt skrivbord så var det meningen att det skulle vara korrigerat och uppgifterna rättade till det enda rätta. Jomenvisst… Fast det är roligt också, att brottas lite ibland. Men inte varje dag, så därför hoppas jag få rätt på några av dagens ärenden i morgon, så att jag kan känna någon form av tillfredsställelse i alla fall. Vi hade möte i går, och det var väldigt höga tongångar emellanåt. Jag började betrakta gruppen från det externa perspektiv jag hade under tiden när jag pluggade och bara var på jobbet några dagar varje månad och insåg att vi nog faktiskt består av två grupper. En där vi kör på och en där det gnälls utav bara helskotta.

Började också fundera över personaldagen när vi fick gå och ställa oss i ”IKEAs fyrhörning” (som ju egentligen heter något annat) och insåg att visst kan någon tycka illa om förändringar och trivas bättre med det gamla invanda, men ingenting hindrar att denne person också har egenskaper som ändå innebär att man knegar på och tar ansvar för sitt arbete, man behöver inte ständigt gå runt med suraste minen… Men vissa är tydligen födda sådana…

Lämna kommentar

Så var det äntligen klart med den politiska majoriteten

Efter en dryg månads funderande och förhandlande är det då klart att den tidigare samarbetskonstellationen i kommunen de kommande fyra åren tar hjälp av miljöpartiet för att få en stabil majoritet. Det fanns egentligen inget annat alternativ. (s) + (v) skrapade ihop 20 mandat, (sd) 9 och allianspartierna 28 tillsammans. (mp) bidrar med 4 och därmed kan man lägga ett budgetförslag som man vet går igenom i fullmäktige. Förhandlingen om vilka partier som besätter ordförande- och viceordförandeposterna är också klar, nu återstår återigen det interna partiarbetet där det gäller att hålla sig väl med dem som bestämmer. Nu råkar jag vara en av dem som gör det, men jag är ju långtifrån ensam om det… Vi får se hur det går, vårt parti har nämligen äntligen i samråd med de andra i parlamenteriska gruppen fått igenom att minska antalet ledamöter i nämnderna och då detta var klart innan valet har det funnits risk för att någon eller några ”ångrat” sig när resultatet var klart. Alla partier backade i valet utom (m), (mp) och (sd) som gick framåt och (v) som behöll sina mandat och det är ett väldigt revirpinkande emellanåt.

Lämna kommentar

En vecka till val…

…och aktiviteterna pågår så gott som dagligen och stundligen på den lokala politiska arenan. Önskar återigen lite högre närvaro av mina pensionärsvänner, men det verkar bara vara att glömma. Ja, ja, det ska vi nog diskutera efter nästa helg.

Tänkte inte göra några direkta politiska inlägg här, men måste påminna ändå om att den som röstar på miljöpartiet i riksdagsvalet också indirekt är med om att rösta fram Lars Ohly till en regeringspost. I E24 säger han bland annat så här angående att han vill arbeta för att återkalla de privatiseringar som gjorts av Alliansen:

”Framför allt de här senast avreglerade verksamheterna, Apoteket, Bilprovningen och den pågående avregleringen av järnvägen. Det är sådant som jag helst skulle vilja stoppa och rulla tillbaka. Och jag tror att det är fullt möjligt att stoppa järvägsavregleringen (sic!) som ska träda i kraft den 1 oktober. Även om det kommer att vara jobbigt och svårt så kommer vi att göra vad vi kan.

Bilprovningen kommer det inte bli några större problem att återförstatliga, eftersom den nyligen konkurrensutsattes och inte har kommit så långt i privatiseringen.

För apoteksverksamheten är det svårare, men han har ett förslag som går ut på att göra en uppdelning i sortimentet mellan de statliga och de privata apoteken. De statliga apoteken ska få sälja ett fullständigt utbud av alla apoteksvaror medan de privata endast ska ges licens för försäljning av ett begränsat sortiment. Det skulle bli ”A- och B-apotek”, enligt Lars Ohlys egen benämning.

Helst skulle han vilja att också börsen åter kom i statens ägo, men det skulle inte vara ”väl använda pengar att lägga ett bud på Stockholmsbörsen”. De pengar som det skulle kosta att köpa tillbaka det som Alliansregeringen sålt, exempelvis Vin&Sprit, under den senaste mandatperioden behövs till välfärden. Därför kommer även en regering med De rödgröna i spetsen tvingas att leva med en del beslut som nuvarande regering tagit.

– Vissa politiska beslut kan man inte, varken på kortare eller längre sikt, vrida tillbaka, konstaterar Lars Ohly.

Förslaget om ett mer aktivt statligt ägande och användande av statens bolag som styrinstrument för att påverka marknaden i en mer konsumentvänlig inriktning står och faller med vilken tyngd Vänsterpartiet får i en eventuell valseger för De rödgröna. Men en del av förslagen, främst de som gäller järnvägstrafiken, är man helt överens med Miljöpartiet om, betonar Lars Ohly. Socialdemokraterna har också uttalat sig för att stoppa avregleringen av järnvägen och förändra SJ:s förutsättningar.”

Undrar hur mycket mer i skatt vi kommer att behöva betala för att finansiera detta? Nåja, sedan gillar han inte heller sparandet i aktiefonder:

”Lars Ohly menar att aktieägandet kan hämma arbetstagares vilja att gå ut i en konflikt på arbetsmarknaden.

– Jag tycker att det är en utveckling som leder bort från det som jag tycker är viktigt, nämligen att man ser motsättningar mellan olika intressen i samhället. Arbete och kapital har inte alltid samma intressen.

På samma sätt uttrycker han ogillande inför utvecklingen där allt fler äger sitt eget boende, exempelvis att det blir fler som bor i bostadsrätt i stället för i hyresrätt.

Ju fler som äger sina bostäder, desto fler blir beroende av en ränteutveckling som är låg. Och det innebär att man håller igen på lönekraven i lönerörelsen. Också de löntagare som är hyresgäster tvingas ta hänsyn till att andra äger sitt boende.

– Det kanske inte är optimalt om man vill öka rättvisan i samhället.”

Försök att se konsekvenserna av hur du lägger din röst (senast) nästa söndag! Använd den klokt!

Lämna kommentar