Tittar ut från hotellfönstret och ser centrala Drottninggatan. Befinner mig bara en våning upp från gatunivå och därför känns det verkligen som om jag är DÄR. Av någon anledning så eldar man som f-n på hotellet och rummet är varmt, trots min justering av AC-reglaget. Alltså har jag dörren till den franska balkongen på glänt och det blir svalt, minst sagt. Kollegan från Göteborg sover med öppen dörr hela natten, men jag vill nog ha över 15 grader när jag går upp, så jag låter bli det… Så jag stänger när jag går och lägger mig.

Har varit på kurs sedan i måndags och det är intensivt, men lärorikt. Gick motsvarande utbildning för 12 år sedan, men då varade den i två månader totalt, nu är det tre veckor som vi går igenom tulltaxan och det är såklart stor skillnad. Det är intensivt och vi går till 17 eller 18, så i dag var det skönt att sluta kl 15. Jag tog en lång promenad från Frihamnen över Gärdet, förbi Karlaplan ner till Nybroviken. Innan jag lämnade de underbara kvarteren på Styrmansgatan hittade jag Apoteket Storken, som grundeades 1898 och hade en atmosfär som man bara måste må bra i – att få titta in i en miljö från svunna tider och beundra tinnar och torn, takmålningar, ja allt utom självplock och kortbetalning skiljde sig från dagens apotek – det var så härligt! Sedan gick jag genom Berzeli park upp mot Hamngatan för att så småningom komma till Åhlens och mina tillfälliga hemtrakter. Promenaden tog en timme i halkan och jag hade gärna sett den isfri och kanske ett par grader varmare, men det var helt okej ändå.

Kvällens På Spåret fick ske via telefon med mannen, i alla fall resorna. Vi var duktiga måste jag säga. I morgon ska jag ta pendeln till gamla hemorten Märsta och hälsa på mamma – på söndag blir det födelsedagspresent till pappas fru här i stan genom restaurangbesök med dem och min systers familj. Det är bara att tacka när arbetsgivaren betalar för kost och logi och man kan kombinera med lite familjeumgänge.

Jahaja, ny dag, ny snö. Det faller fortfarande, så det får göra så i någon timme till innan jag går ut med snöskyffeln. Är ändå glad över att det är helgdag och att jag är ledig – de senaste två veckorna har jag tjänat in alldeles för många frikort med Skånetrafiken att ett psykbryt är ytterst nära att inträffa. Får en frist på två veckor nu genom att jag ska till Stockholm på kurs. Denna gång är vi inte lokaliserade till Norrtälje utan kommer att vara på Tegeluddsvägen, så för första gången i mitt liv kommer jag att på allvar vara ”riktig” turist i Stockholm, eftersom det är för lång tid att våldgästa familjen i norrort (i kombination med lång resväg till och från kursen), så det blir hotellvistelse i city i stället för gästrummet hos lillasyster.

Fick hjärtklappning på jobbet i dag. Min äkta hälft som är så klok började prata om adrenalin och flyktreaktioner. Visst, de måste i hög grad ha varit närvarande. Redan i måndags förstod jag att jag skulle få ta ett obehagligt samtal i veckan, så jag var inte ledsen i tisdags eller i går när han inte svarade när jag ringde. I dag gjorde han dock det och efter de första femton sekundernas artiga lyssnande blev han inte arg, inte irriterad, inte ”gramse” utan rent ut sagt skogstokig. Det var länge sedan jag fick så mycket aggressivitet genom telefonen, så hjärtat började formligen galoppera. Vid ett tillfälle skrek han så högt att jag var tvungen att ta headsetet från huvudet, men jag behöll ändå lugnet hyfsat, och när kollegan kom in och gjorde tummen upp, då kände jag att jag var på rätt väg – både gällande min information och mitt sätt att uppträda korrekt, trots reaktionerna från personen i andra änden.

Vid ett tillfälle bad han om ursäkt och jag frågade rent ut om vi inte skulle kunna börja om vårt samtal och det gick han med på. Efter femton sekunder var han igång igen, om än inte i den nivån som tidigare. Jag har en åsikt, han en annan och jag är rätt säker på att min åsikt delas av EU:s lagstiftning, så jag kommer att köra vidare på den linjen. Ärendet handlar om att betala eller inte betala ett belopp på mindre än 500 kr. En principsak, som han uttryckte det. Visst, det kan det kanske vara, men om han blir så vansinnigt arg för en sådan sak, så måste han ha problem med sin hälsa. Så är det bara…

Ibland undrar jag hur det bara kan klumpa ihop sig en hög med importdeklarationer, där inte en enda av dem går att ”bara köra igenom”, utan alla kräver minst ett telefonsamtal för att få rätt på – det var ju ändå så att när dokumentet nådde mitt skrivbord så var det meningen att det skulle vara korrigerat och uppgifterna rättade till det enda rätta. Jomenvisst… Fast det är roligt också, att brottas lite ibland. Men inte varje dag, så därför hoppas jag få rätt på några av dagens ärenden i morgon, så att jag kan känna någon form av tillfredsställelse i alla fall. Vi hade möte i går, och det var väldigt höga tongångar emellanåt. Jag började betrakta gruppen från det externa perspektiv jag hade under tiden när jag pluggade och bara var på jobbet några dagar varje månad och insåg att vi nog faktiskt består av två grupper. En där vi kör på och en där det gnälls utav bara helskotta.

Började också fundera över personaldagen när vi fick gå och ställa oss i ”IKEAs fyrhörning” (som ju egentligen heter något annat) och insåg att visst kan någon tycka illa om förändringar och trivas bättre med det gamla invanda, men ingenting hindrar att denne person också har egenskaper som ändå innebär att man knegar på och tar ansvar för sitt arbete, man behöver inte ständigt gå runt med suraste minen… Men vissa är tydligen födda sådana…

Efter en dryg månads funderande och förhandlande är det då klart att den tidigare samarbetskonstellationen i kommunen de kommande fyra åren tar hjälp av miljöpartiet för att få en stabil majoritet. Det fanns egentligen inget annat alternativ. (s) + (v) skrapade ihop 20 mandat, (sd) 9 och allianspartierna 28 tillsammans. (mp) bidrar med 4 och därmed kan man lägga ett budgetförslag som man vet går igenom i fullmäktige. Förhandlingen om vilka partier som besätter ordförande- och viceordförandeposterna är också klar, nu återstår återigen det interna partiarbetet där det gäller att hålla sig väl med dem som bestämmer. Nu råkar jag vara en av dem som gör det, men jag är ju långtifrån ensam om det… Vi får se hur det går, vårt parti har nämligen äntligen i samråd med de andra i parlamenteriska gruppen fått igenom att minska antalet ledamöter i nämnderna och då detta var klart innan valet har det funnits risk för att någon eller några ”ångrat” sig när resultatet var klart. Alla partier backade i valet utom (m), (mp) och (sd) som gick framåt och (v) som behöll sina mandat och det är ett väldigt revirpinkande emellanåt.

…och aktiviteterna pågår så gott som dagligen och stundligen på den lokala politiska arenan. Önskar återigen lite högre närvaro av mina pensionärsvänner, men det verkar bara vara att glömma. Ja, ja, det ska vi nog diskutera efter nästa helg.

Tänkte inte göra några direkta politiska inlägg här, men måste påminna ändå om att den som röstar på miljöpartiet i riksdagsvalet också indirekt är med om att rösta fram Lars Ohly till en regeringspost. I E24 säger han bland annat så här angående att han vill arbeta för att återkalla de privatiseringar som gjorts av Alliansen:

”Framför allt de här senast avreglerade verksamheterna, Apoteket, Bilprovningen och den pågående avregleringen av järnvägen. Det är sådant som jag helst skulle vilja stoppa och rulla tillbaka. Och jag tror att det är fullt möjligt att stoppa järvägsavregleringen (sic!) som ska träda i kraft den 1 oktober. Även om det kommer att vara jobbigt och svårt så kommer vi att göra vad vi kan.

Bilprovningen kommer det inte bli några större problem att återförstatliga, eftersom den nyligen konkurrensutsattes och inte har kommit så långt i privatiseringen.

För apoteksverksamheten är det svårare, men han har ett förslag som går ut på att göra en uppdelning i sortimentet mellan de statliga och de privata apoteken. De statliga apoteken ska få sälja ett fullständigt utbud av alla apoteksvaror medan de privata endast ska ges licens för försäljning av ett begränsat sortiment. Det skulle bli ”A- och B-apotek”, enligt Lars Ohlys egen benämning.

Helst skulle han vilja att också börsen åter kom i statens ägo, men det skulle inte vara ”väl använda pengar att lägga ett bud på Stockholmsbörsen”. De pengar som det skulle kosta att köpa tillbaka det som Alliansregeringen sålt, exempelvis Vin&Sprit, under den senaste mandatperioden behövs till välfärden. Därför kommer även en regering med De rödgröna i spetsen tvingas att leva med en del beslut som nuvarande regering tagit.

– Vissa politiska beslut kan man inte, varken på kortare eller längre sikt, vrida tillbaka, konstaterar Lars Ohly.

Förslaget om ett mer aktivt statligt ägande och användande av statens bolag som styrinstrument för att påverka marknaden i en mer konsumentvänlig inriktning står och faller med vilken tyngd Vänsterpartiet får i en eventuell valseger för De rödgröna. Men en del av förslagen, främst de som gäller järnvägstrafiken, är man helt överens med Miljöpartiet om, betonar Lars Ohly. Socialdemokraterna har också uttalat sig för att stoppa avregleringen av järnvägen och förändra SJ:s förutsättningar.”

Undrar hur mycket mer i skatt vi kommer att behöva betala för att finansiera detta? Nåja, sedan gillar han inte heller sparandet i aktiefonder:

”Lars Ohly menar att aktieägandet kan hämma arbetstagares vilja att gå ut i en konflikt på arbetsmarknaden.

– Jag tycker att det är en utveckling som leder bort från det som jag tycker är viktigt, nämligen att man ser motsättningar mellan olika intressen i samhället. Arbete och kapital har inte alltid samma intressen.

På samma sätt uttrycker han ogillande inför utvecklingen där allt fler äger sitt eget boende, exempelvis att det blir fler som bor i bostadsrätt i stället för i hyresrätt.

Ju fler som äger sina bostäder, desto fler blir beroende av en ränteutveckling som är låg. Och det innebär att man håller igen på lönekraven i lönerörelsen. Också de löntagare som är hyresgäster tvingas ta hänsyn till att andra äger sitt boende.

– Det kanske inte är optimalt om man vill öka rättvisan i samhället.”

Försök att se konsekvenserna av hur du lägger din röst (senast) nästa söndag! Använd den klokt!

När vi kom hem från semestern kom samma dag med posten ett brev till min man från ett kreditinstitut, som vi uppfattade det var det ett erbjudande om att få låna en mindre summa pengar. Då det knappast var aktuellt rev han sönder brevet och kastade det. Sedan tänkte vi inte mer på det, förrän det tre dagar senare kom en kopia på en kreditupplysning som samma kreditinstitut skulle ha tagit på min man sex dagar tidigare. Alla varningsklockor gick i gång samtidigt och jag fick rota fram det sönderrivna brevet i soptunnan. Som tur var var det tömning i den andra tunnan förra veckan, annars hade vi inte haft mycket att gå efter. Nu kunde jag, 19.55 en fredag kväll, ringa upp kreditinstitutet som faktiskt hade kundservice vid den tidpunkten. Sedan fick mannen ta över samtalet, eftersom banksekretessen satte P för mer inblandning från min sida.

Kortfattat är det så här: lördagen den 21 augusti har någon gjort ett inköp via Internet på 10 200 kr. Mottagare är min man och eftersom köpet skulle finansieras med 23 månadsinbetalningar, så togs en kreditupplysning. Företaget är snabb med sin leverans och sms-aviserar paketet på tisdagen, en timme senare hämtar någon ut paketet och Posten säger senare till avsändaren att den som hämtat paketet har legitimerat sig med min mans körkort. Samma dag landar brevet från kreditinstitutet i vår postlåda. Vi båda ”sover middag” vid tidpunkten för paketets avhämtande, eftersom vi landat samma morgon och sömnen ombord planet inte varit den bästa.

Så de senaste tio dagarna har för min man bestått av polisanmälningar ursprunglig och kompletterande med att någon eventuellt springer runt med ett falskt körkort), spärrläggning hos UC och Soliditet, samtal med kreditinstitut och leverantör och för min del köande i telefon hos Skatteverket (för att ta reda på om någon begärt ut ett personbevis eller ID-kort, vilket de troligen inte har, men vad man själv begär på nätet kan man inte kolla vad gäller personbeviset) och Posten för att höra om det inte finns någon väg att krångla sig förbi det omöjliga att som privatperson skaffa postbox. Först när jag nästan började gråta kom den mänskliga sidan fram hos kundservicemedarbetaren på Posten, men min man och jag är offentliga personer (inte minst nu med tanke på att vi förekommer på både vita och blå valsedlar) och att få skyddad adress är inte aktuellt, så vi får nog skaffa låsbar brevlåda i stället för en box.

Jag har pendlat mellan ilska, sorg och förtvivlan över att någon utsatt oss för det här – hade det handlat om att ens kreditkort blivit skimmat så hade det inte varit så personligt som det här faktiskt är. Är det en engångshändelse eller väntar vi  på att mer saker ska hända? Jag känner mig otrygg och olustig, vill helst dra ner persiennerna på kvällen. Hade någon tänkt att sno brevet från kreditinstitutet och skriva under och skicka in, eller chansade man bara på att det skulle gå så snabbt som det gjorde så att ingen skulle hinna reagera? Var min man bara slumpmässigt brottsoffer eller visste någon att vi inte var hemma?

Sedan var det som jag skrev sist, rakt in i valrörelsen i 180 km/h, så när södra stambanan blev strömlös redan andra dagen när jag skulle ta mig hem från jobbet och jag därför återigen fastnade i Eslöv – då blev det lite för mycket. Mannen visste ju dock hur han skulle hitta stationen den här gången – och jag kunde skriva en lagom arg insändare i lokaltidningen som kom in på torsdagen. Det värsta var nämligen att tåget var försenat från Malmö denna dag och precis när de stängt dörrarna berättade de om att tåget skulle ha slutstation Eslöv. Hade de klämt ur sig detta fem minuter tidigare eller bara en minut tidigare, hade jag kunnat åka över Helsingborg i stället. Det är en sträcka som normalt förlänger resan med 50 minuter, men denna dag hade den sparat timmar… Bättre kommunikation(er), tack! var därför min rubrik och tidningen tog bort parentesen, vilket gjorde den lite tamare. Strömavbrottet är väl allvarligt i sig ur en totalförsvarssituation, men det var ju den muntliga informationen som jag surade över…