Fick hjärtklappning på jobbet i dag. Min äkta hälft som är så klok började prata om adrenalin och flyktreaktioner. Visst, de måste i hög grad ha varit närvarande. Redan i måndags förstod jag att jag skulle få ta ett obehagligt samtal i veckan, så jag var inte ledsen i tisdags eller i går när han inte svarade när jag ringde. I dag gjorde han dock det och efter de första femton sekundernas artiga lyssnande blev han inte arg, inte irriterad, inte ”gramse” utan rent ut sagt skogstokig. Det var länge sedan jag fick så mycket aggressivitet genom telefonen, så hjärtat började formligen galoppera. Vid ett tillfälle skrek han så högt att jag var tvungen att ta headsetet från huvudet, men jag behöll ändå lugnet hyfsat, och när kollegan kom in och gjorde tummen upp, då kände jag att jag var på rätt väg – både gällande min information och mitt sätt att uppträda korrekt, trots reaktionerna från personen i andra änden.

Vid ett tillfälle bad han om ursäkt och jag frågade rent ut om vi inte skulle kunna börja om vårt samtal och det gick han med på. Efter femton sekunder var han igång igen, om än inte i den nivån som tidigare. Jag har en åsikt, han en annan och jag är rätt säker på att min åsikt delas av EU:s lagstiftning, så jag kommer att köra vidare på den linjen. Ärendet handlar om att betala eller inte betala ett belopp på mindre än 500 kr. En principsak, som han uttryckte det. Visst, det kan det kanske vara, men om han blir så vansinnigt arg för en sådan sak, så måste han ha problem med sin hälsa. Så är det bara…