Eftersom jag jobbar med just det som kan diagnosticera bröstcancer. Så ser jag väldigt ofta oroliga kvinnor. 
En del får tyvärr besked om att de har bröstcancer.

Allt för många har känt en knöl och ej sökt läkare. Vilket för mig är väldigt förvånande.

Att möta de kvinnor som är oroliga tar ganska mkt psykiskt. Det gäller att inte säga fel sak, kunna stötta om de bryter ihop. Som tur i allt får jag väldigt ofta höra ordet tack för bra bemötande, det är det som gör att man orkar med det jobbiga.

Är hemma och är sjuk idag, kroppen har sagt ifrån till mig att jag måste ta dte lugnt. Så det blir en lugn dag hemma.