Nepp, det får jättegärna bli Maj månad nu, då borde ju snön vara helt borta och vattenpölarna mindre. För övrigt kan jag säga att min årliga säsongsdepression inte yttrar sig den här våren! Oh yes! Möjligtvis att jag är lite segstartad och tröttare men jag mår fiiine, oftast!

Har då börjat min andra praktik nu, på ett sjukhem. Låter verkligen mer illa än vad det är, från början var jag inte så haj på att behöva vara där, sjukhem är ju i många fall ”slutskedet”. Men för mig har det varit väldigt positivt, och jag känner verkligen att jag hittat rätt! Drömmen återstår att bli barnmorska inom 8 år ungefär, men jag skulle lätt kunna tänka på att jobba med äldre människor tills dess Hemtjänsten var betydligt drygare och tråkigare än detta, det var fläng på cykeln hit och dit i -25 grader, inte skoj! Dessutom tror jag inte att jag matchade med min handledare så bra då.. blyga, försiktiga och avvaktande människor gör mig försiktig.

Aylinn blev 2 år igår! =) Det blev lite firande här hemma med ballonger, serpentiner, glasstårta, några paket osv. Men det större firandet får ske i helgen.

-

Är det bara jag som längtar så fruktansvärt mycket till sommaren? Tänk er soool, straaand, skooog, klänningar, glaaass, doften.. ja allt helt enkelt! Jag vill ut o fara lite också, till Gävle kanske eller norrut! Få vara barnledig en hel helg eller två hade inte varit dumt heller.. Hur som helst så längtar jag otroligt mycket, och det ska blir så skönt att bli av med kylan, snön och vattenpölar! Fram med baggarna.

Jag – Rör inte, de är mat!

Alisia – Är det mat?

Jag – Njaaa.. (trött morsa)

Alisia -  Men mamma, vi ska inte äta byxor!

1. Olga kom till vår familj, kunde inte ha fått en bättre hund, hon är helt klart över alla förväntningar som snart den 1 åring hon är!

2. Kommit mina barn betydligt mycket närmare, jag lär säga att det är första gången som mamma, som jag verkligen stormtrivs! Och att dom mår mycket bättre än dom gjorde i början av året är det ingen tvekan om.

3. Jag har blivit en lyckligare, tryggare och fram för allt mycket gladare människa.

4. Blivit självständig och vet precis vad jag vill, hur jag vill, när jag vill (ungefär haha).

5. Viktminskning med m. 10 kg! Japp, den får stå med här, jag vet att i början när det tog slut mellan mig och J att det var mycket slarv och ingen matlust, men det ligger absolut inga ätstörningar bakom. Jag är som en ny människa, den här viktminskningen har jag längtat efter sen jag fick Alisia.. Nu kanske man inte behöver ställa till med en bukoperation för att bli nöjd!? Haha did kid.

6. Klarat ett helt års skola utan att ha hoppat av eller blivit underkänd! Yes, det må vara första gången och jag antar att jag ska vara stolt =)

7. Blivit singel och skapat mitt eget liv, känslan av att klara något sådant man aldrig trodde var möjligt (främst oron för allt som fanns förut) är helt obeskrivlig.

Det får duga för stunden, kanske fyller på senare!

Funderat lite fram och tillbaka på mitt mående detta år.. år 2010 som jag i början trodde skulle bli det bästa hittills! För ett år sedan, mja.. jag mådde inte prima, de kan jag inte säga, sov dåligt, hade en oro i kroppen, kände ingen livglädje, och när jag väl kände en livsglädje var det en person som tryckte ner den.. eller som inte ville leva upp till den som jag. DET var hemskt! Jag minns att jag försökte förklara.. det kändes som .. som att vara euforisk. Men det kunde inte förstås, hur jag kunde dala en sekunden och vara på tipptopp nästa.

Den 15 onde januari 2010 hittade jag Olga på kennelns hemsida.. kan man säga.. det var en väldigt glad Sandra kan jag lova! Sen dock när Olga och hela familjen landat i Umeå så fick vi ju vattkoppor.. barnen och Johan låg i minst 4 dagar.. Johan säkert en vecka. Där gick jag ner mig lite väl långt, med stress upp över öronen och en valp, en hund och två barn att ta hand om PLUS Johan.. nepp, vill inte igen haha. Det låter inge bra men, fasen.. det var faktiskt slutet för mig och Johan, allt kom som en storm över mig att vi inte passade ihop längre.

April och Maj bör jag väl säga var de värsta månaderna på hela året.. Där kom otroheten fram som förnekades, som fortfarande idag förnekas men som inte påpekas

Slutet på maj och början på juni var absolut värst, jag grät inte så mycket?! men paniken i kroppen befann sig där jämt, en ensam sekund kändes som 2 timmar, och då skojar jag inte! Trodde inte jag skulle överleva.. min f.d pojkvän hade åkt iväg med min dotter till förmodligen hans dåvarande ”tjej”. Precis så kändes det.

Det var först när jag kom iväg till Gävle som jag fick andrum, som jag kunde tänka igenom flytten dit till hösten, och nu vet jag att jag förmodligen aldrig kommer kunna flytta dit, tyvärr må jag säga! För det finns en hel del hjärtan där nere som jag alltid kommer bry mig om och sakna, gamla tider som aldrig kommer tillbaka. Men de tre veckor jag var där var verkligen behövliga, jag insåg så mycket och fick en början på att lära känna mig själv.. for real.

När jag kom hem hoppade jag tyvärr in i nånting nytt, som visade sig vara på tok för tidigt och med för mycket förhoppningar.. Mja jag var väl lite mer nere i kanske 3 veckor.. Men snabbt upp igen, tills jag en dag glömde helt hur det var att sakna någon, då menar jag kärleken, det som försvann för mig och som jag säkert skrivit tidigare så var det först DÅ jag kunde traska vidare och fortsätta bygga på mig själv. Det absolut bästa jag kunde göra.

Slutet på augusti, början på september var heller inga dröm månader, jag befarade det värsta, att aldrig komma över Johan. Jag flyttade, Johan flyttade, barnen flyttade och hundarna flyttade. Dock flyttade ju inte jag och barnen långt iaf, tack o lov! Kvällen vi städade i lägenheten och skulle lämna nycklarna till dom som skulle flytta in, hualigen!

Johanna och Björne var här hemma med hundarna och började plocka upp mina kartonger, barnen var som tur var hos Jan och Birgitta. Johan var flyförbannad på mig för att jag kommit ”för sent” till städningen, dock var det han som farit och flugit HELA sommaren över landet och kunde börjat städa och plocka ur tidigare. Men hur som.. jag sprang från gamla läggan och storgrät, hit till Johannas famn, jag kände som mig som ett barn! Fy alltså.. jag skämdes så jag vet inte vad, Johan hade fått hjälp av en kompis och det var nog honom jag skämdes mest för. Sen att Johan svor, skrek och ignonerade mig om vartannat gjorde det inte bättre..
Men tillslut så blev det lugnt, måste nog tacka Johans mamma Birgitta för det haha.

Ungefär när jag, barn och hundar bott här i en månad blev jag mig själv igen, mer eller mindre.. Jag blev den där Sandra och mådde som den där Sandra som fanns för 5-6 år sedan, något jag inte trodde var möjligt.

För att försöka med en slutsats, det här året har varit otroligt turbulent, nånstans där i mitten, jag har både ställt till det för mig själv och för andra, jag har mått piss men jag har också mått så bra som jag aldrig trodde var möjligt. Jag har skrattat tills tårarna har sprutat, jag har börjat älska mina barn på ett helt annat plan och äntligen insett hur mycket det betyder för mig att vara just en mamma, med all stress, press och oro som fanns i mig förut hanns det tyvärr inte med att vara det allra viktigaste, en bra, rättvis och kärleksfull mamma.

Jag menar inte att jag blivit en perfekt moders gestalt, men jag är åtminstone en bra bit på vägen och perfekt strävar jag inte efter heller.

Denna sommar och höst har jag lärt mig hur man är vuxen, hur man tar hand om allt och försöker göra det bästa av allt. Det som betytt mest för mig är att mitt humör ligger på en jämn nivå numera, inga större dalar, utbrott eller glädjetjut.. Jo glädjetjuten är nog stora ibland, men det är ju bra.. haha!

Tryggheten som jag börjar bli mer eller mindre van vid kan vara det viktigaste för mig och mina barn, inte fasen trodde jag att jag skulle kunna torka spya (mina absoluta f.d fobi) för ett år sedan, ringa 900 samtal i månaden, gå med mina barn till dagis utan hjärtklappning, laga mat osv.

Nepp.. förut var jag en odåga som levde i mig själv, och det var först för några månader sedan jag började blomma. Förhoppningsvis är detta inget jag inbillar mig den här gången! Den känslomänniska som jag är, så finns det saker som tynger mig också, jag är inte den som går med leendet på läpparna 24/7 och tycker att allt är lattjo!

-

Nu är det ju så, att det finns en människa i mitt liv, en ängel från ovan, som hjälpt mig igenom det här året mer än någon annan. En person som förstår mig och tycker om mig för den jag är, som jag kan bubbla med i timmar utan att tröttna.. Utan henne hade jag inte kommit långt, hon drog verkligen upp mig i skiten och har hjälpt till både inombords och praktiskt. Nej shit alltså, en mer omtänkssam, rolig, jordnära, djup, hundkunnig, underbar människa får man leta efter, för jag tror fasen jag har den bästa vännen!

Hur som =)

Igår var utgång! Jajjemen, tog mig åter igen in trots min låga ålder, men det är ju verkligen enkelt Mötte mitt påhäng inne på schlager och kvällen kunde börja! Det bjöds på lite drama på några håll, tydligen var jag inblandad men det orkades inte brys om, jag säger bara en sak, TJEJER! Gosh så jobbiga vi kan vara =) Det hela slutade med ett 20tal blåmärken, skrubbmärken, sår på tungan, mkt dans och liten verkstad, borttappad mobil och en hundpromenad. Nya nicknamet är Virvelvinden haha! Hade då tokskoj, dock sörjer jag min mobil.

Idag ska det tas lugnt, lugnt och lugnt.. få igång mobilen iaf och en dusch!? Inte dumt.

Längtar till nästa år, då får jag äntligen igång min ekonomi igen. Levt på ungefär 0 av mina egna kronor sen i november, tacka gudarna för att det finns underbaringar runt om!

Ikväll och inatt är det löss på hundarna..

Min tur som just hade vänt.. för en vecka sen ungefär.. när ska det vända tillbaka? Lagom till fredag när det blir utgång kanske? Eller när man fyller 22 år? Eller när jag har tenta nästnästa fredag?

Ja vetefan.. men nu kör vi ba

Hon är såå otroligt egen när man känner henne, hon är så känslig för signaler och förstår precis vad man menar när man tillrättavisar henne, dock försöker hon till det sista.

T ex nu, jag la henne i köket, stenhårt att hon skulle ligga kvar Det förstog hon helt klart.. När jag just satt mig i soffan och hon förstog att jag skulle bli kvar här.. mja.. då smyyyyyger hon på sitt lejonlika vis med huvudet nere och skäms nå otroligt när jag gör ifrån mig ett ”nejljud” .. Men hon ville ju ligga på sin plats, så de är helt förståeligt

Jag kunde inte ana att det fanns en sån här fantastisk varelse för mig, hela dagarna gör hon att jag skrattar rätt ut rakt från hjärtat. Det finns ingen bättre än min Olga.. hon är så smart också, smartare än matte, definitivt. Önskar att jag skulle orka och vilja träna mer med henne, men det kommer, för det både behöver hon och förtjänar! Hon skulle nog kunna gå långt i det mesta.. och det vill jag utforska också!

Hon är dock väldigt snurrig i skallen ännu, just kommit in i spökperioden och allt är ju sååååå hemskt! Valpbiten gör det inte bättre, men när hon är färdig med det kommer det inte finnas några nackdelar med henne, det är jag säker på =)

Tror mycket ligger i rasen, vilket betyder, att jag aldrig någonsin i mitt liv kommer ha något annat än leonberger, hon är lixom allt jag någonsin önskat mig i en hund och mycket mycket mer.

Om alla leonberger är som hon, då finns det ingen tvekan om att jag har en till om några år!

Olga har lärt sig bocka (buga) på mindre än 2 minuter.. De sitter ju i hunden lixom

Jag – Du är så vacker Alisia, som alla säger, pojkarna kommer jaga dig när du blir äldre!

Alisia – Kommer dom? När jag blir vusken? Gråtminen börjar synas hos Alisia och hon ser förskräckt ut.

Hädanefter ska jag tänka på att en 3åring faktiskt har fantasi =)

Sen började hon prata om syrrans pojke, om han sover med henne. På den frågan fick jag lov att svara ja. Då frågade hon om jag ville ha en pojke, nån gång sa jag..

Då frågade hon : – Blir du ledsen av pojkar ibland? (fråga mig inte hur hon vet)

Jag – Jo ibland blir man ledsen på pojkar.

Alisia – Springer man till flickorna då?

Haha.. hon har såå rätt!!!

S – Har det apa bra, nice chicks

J – Ta kort då

S – Degråringr bra

J – Vad är det.. för full?

S – Precis? U

J – Vart är du då, klarade du dig?

S – I maff it!

J – Vad klarade du?

S – Jo =)

J – Är du på stan nu eller?

S – Jajjebox! Jag klarar mig

J – Blir det efterfest eller nåt sånt eller på hem fyllekaja

S – En vodka io jag är ååväg!

Hahaha. Jag dör.. konversationer är så roliga ibland alltså.. synd jag missade kladdkakan igår! Men men