I en främmande kvinnas ansikte har livet gjort djupa skåror. Syns kärleken och sorgen lika tydligt i mina unga ögon? Jag vågar inte fråga.
Låter mil passera utan att ge ängarna särskilt mycket uppmärksamhet. Ser bara lite då och då ut på rälsen tyst, undrar. Jag vet inte om jag kommer brinna ikväll, inte heller om hjärtat vågar slå dubbla slag. Vill? I mina öron landar mjuka toner som ljuger ibland. Någon sjunger om hur livet blir när det är fiktivt. Men tron är svår att döda. Jag är glad för det. Vi hade gråtit ännu mer om det inte var så. Om allt skulle dö.
Han kan få vila sina tankar på mitt vänstra nyckelben.
