Sitter här på jobbet, klockan är lite över sex på morgonen, och vi har redan otroligt varmt ute…när ska det lugna ner sig och bli lite kyligare? Vi har inte ens haft en ordentlig storm på länge, en riktig dunder och brak åsk-storm som kan kyla ner oss alla. Nästan så man längtar efter en sådan…

Snart flyttar vi äntligen in i en egen liten vrå. Som vi har längtat efter detta. Barnen planerar och möblerar i huvudet, och det ska bli så roligt. Sedan börjar ju skolan också nästa vecka. Alex går i ”band camp” denna veckan, hon ska ju vara i ”Marching Band” i år, och de tränar nu med att marchera runt på parkeringen i skolan, med sina instrument i solen…bra i alla fall att hon fick vara med på detta, hon har ju lärt känna en hel del andra elever innan skolan börjar på detta sättet.

Att vara ensam mamma är inte alltid lätt märker man, man slits ut lite tunt ibland, men sånt är livet för tillfället. Jag har alltid varit en sådan person att jag ”kan klara det själv” och jag måste se till ibland att inte alltid av ren vana tacka nej till hjälp, utan säga ”JA TACK!” och inte se det som en svaghet…Så till alla som hjälpt så otroligt mycket under denna tid för oss:

TACK!!! Jag hade inte klarat mig utan er!

Dags att börja dagens slit och möda Var har jag kaffe koppen nu igen??

Ha en välsignad dag!