Hamburgare? Kattmat? Bensin?

Nej, det var inte riktigt så jag menade…snarare det att man bloggar av en orsak och oftast har något tema att skriva om.

Vissa skriver om mode (fattar fortfarande inte hur de lyckas, eller för den delen orkar), vissa skriver om sex, vissa om politik…vad skriver jag egentligen om? Allt möjligt, verkar det som…men det genomgående temat verkar vara frustration, en missnöjdhet över hur saker och ting förhåller sig. Det är min irritation som driver mig att skriva om allt möjligt och eftersom det är så mycket jag anser vara fel så har jag en aldrig sinande källa till inspiration. Rätt härligt, på ett sätt.

Samtidigt kan det bli lite jobbigt också…jag har alltså hundratals idéer jag kan skriva om, men hur orkar man få ner allt på papper/tangentbordet? Jag undrar hur länge jag orkar hålla ångan uppe och skriva i det tempo jag gör just nu. Man kan bli trött på att vara en tjurig gnällspik också, tro mig. Det har missgynnat mig flera gånger, men även gynnat mig.

Men ändå…det är sån jag är. Vet inte om jag alltid varit så kritisk men jag lyssnade på fel/rätt personer och lärde mig kritiskt tänkande, nu har det blivit en livsstil.

Whatever, man är väl som man är. Om världen inte tycker om mig så får världen ändra på sig.

Jag vet i alla fall att jag gör skäl för mitt tillnamn, ”Socialt missanpassad”, för jag är banne mig inte den som sitter tyst och snällt för att passa in i någon mall som någon bestämt hur den ska se ut.

Ha en bra dag och en skön helg, vi ses när vi råkas! Titta gärna in här igen, jag kommer att fortsätta skriva lite då och då, det blir ett flertal inlägg varje dag.