Har alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet. N frågar vad och säger att han inte vill höra svaret allt och inget. Men allt kan jag inte berätta för honom just nu. Finns saker jag inte kan säga, finns tankar om honom som jag inte vill säga, finns tankar jag helt enkelt inte kan samla och förklara. Det händer så mycket runt omkring hela tiden och det är inte mycket av det som känns riktigt bra just nu. Ensam är stark säger N. Ja för det mesta klarar jag mig alldeles utmärkt ensam. Trivs med ensamhet att kunna bara vara själv. Men ibland känner jag verkligen att jag bara vill ha någon nära som säger att allt kommer att lösa sig, någon att ligga och titta på och prata med hela natten och bara vara. Någon att hålla om och som ger en stor kram och smeker över håret när tankarna kommer. Just nu behöver jag det.

Ska bli skönt. Varit hemma denna vecka för jag har haft så jävla ont!!! Kom på att det är salvan som gör allt tio resor värre så jag slutade med den. Den ska ju göra bättre inte sämre. Med den kan jag knappt gå alls Har aldrig längtat så mycket efter nästa torsdag som nu. En vecka kvar! Då hoppas jag att allt kommer att bli bra efter det!!! Orkar inte mer skit just nu det går inte. Vill inte ha mer. Jag vill ha lite lycka och glädje. Äkta glädje. Vill träffa den jag bryr mig mest om och bara hålla om länge och känna närhet!

Ska jag leva med detta i en och en halv vecka till Ont när jag rör mig, ju mer jag rör mig desto mer blöder det. Såklart då skaver jag ju upp allt ännu mer. Vill bara bli av med skiten och slippa tänka på det. Har inte jag tillräckligt ändå just nu? Och tankarna är väl det värsta. Just därför känns det som en evighet innan ingreppet. Så vad har jag att se fram emot en och en halv vecka med detta. Sen öppet sår tills det läker Så ingen ljusning vid horisonten just nu.

Fick två mail igår med bild på valpen och N, gjorde mig riktigt glad. Tycker dom två är så fina så man blir alldeles varm av att se bilderna Längtar efter att få träffa dom….

Oj. Nu var det bra längesedan jag skrev här igen. Har varit mycket runt omkring för mig. Denna gången inte sjuka runt omkring mig även om det också utan jag själv som fått skit som måste opereras bort. Inget allvarligt alls. Sätter sig faktiskt mer på humöret hos mig.

Kontakten mellan mig och N är lika bra som vanligt. Han är rolig han. Berättar hur hård han är men inte mot mig det kan jag lova. Den pojken alltså haha. Så fort jag inte svarar på ett sms kommer en fråga om vad jag gör. Verkar som att han blir orolig om jag inte svarar på några timmar Karlar dom gör ju samma ofta!! Men skulle vi fråga varför skulle det vara tjat

Köpte mig en ny mobil igår också. Min gamla gillar nog inte att jag pratar så mycket på dagar och nätter. Den la av i ena högtalaren så man kunde bara prata med headset eller högtalartelefon, något som ju inte alltid är lämpligt. Men nya telefonen verkar helt ok. ska bara vänja mig vid bredare telefon, längre mellan knapparna och inga upphöjda knappar. Så som jag messar hela tiden får jag ju kramp i händerna nu när jag inte är van vid telefonen haha.

Elaka styvsystern terrar vidare också. Ibland undrar jag hur funtad hon är egentligen!! Människa!! Tycker synd om N som får den terrorn över sig. Hon borde ju ge sig tycker man.

Nu har den ”kära” styvsystern börjat gå för långt. Beter man sig som en hora för pengar? Hotar man med självmord? Jag har lust att bara skrika rätt ut och tala om för henne vad jag tycker. Men kan inte för hon vet inte att jag vet. Lite självrespekt måste väl en människa ha? Och dessutom red i din egen skit och gör inte allt för att andra ska rädda dig. Skaffa dig ett liv!!!

Första dagen tillbaka på jobbet. Kan dock känna att vad fan gör jag här… Just nu är jag inne i en ingen motivation period. Tror att det beror på allt som händer runt omkring mig som ger mig lite ”livspanik” tänker ska livet vara så här?

Efter jobbet idag fick jag sån otrolig lust att fika med tjejkompisen så jag ringde och självklart var hon fikasugen Som alltid. Så jag åkte dit en sväng och fick tjatat av mig.

Måste ju bara vara idag då semestern är över….. VILL INTE åka och jobba idag alls

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Ändå känns det som att jag gör det rätta. Oron när du är på sjukhuset är så otroligt stor. Saknar dig trotts att vi inte träffats så ofta men vi pratar ju hela tiden och jag vill inget hellre än att träffa dig! Samtidigt finns tvivlena där på om det kommer hända. Om du vill samma även om du säger att du vill det. Och när tvivlena kommer så lockas jag att återfalla i gammal vana och träffa hjärtat. Han vill det vet jag, han saknar sexet med mig vet jag också.  Men hittills säger jag nej. Jag tycker det är värt att vänta på dig om det är så att du vill ha mig… men gamla vanor är svåra att bryta och att hela tiden säga nej till hjärtat känns konstigt. Har ju aldrig hänt innan jag träffade dig!

Och känslan av att man funderar på att bjuda hit honom att sova över och hålla om i en varm kram hela natten bara för att minska oron och stressen med dig är ingen rolig känsla. Tänker inte göra det men bara att tanken finns. Bara för att jag haft det bra med honom kan inte hans kramar ta bort känslan av att veta hur du har det och längtan efter att träffa dig!

Vill verkligen ha dig hos mig just nu! Ring snart och skingra mina tvivel. Vet att du snart ringer du skickade det i ett sms för en liten stund sen. Så fort din nästa behandling är klar får jag höra din röst…

Detta är kärlek. Längtar så efter att få träffa och förhoppningsvis blir det imorgon. Både lillsöt och hans härlig husse. Har en jättefin bild på båda men den lägger jag inte ut här

Det är nu man börjar få lite ångest. När sista semesterveckan närmar sig slutet…. VILL INTE börja jobba igen. Känner verkligen att jag inte har någon ambition alls för jobbet just nu. Det har varit så mycket annat runt omkring så jag känner mig inte utvilad för fem öre….

Fick en lösning på det problemet igår. Men en lösning jag aldrig skulle gå med på Han är knäpp på riktigt ibland