Hejsan!

Jag ska skapa en webshop och kommer visa mina första varor här i bloggen. Jag väldigt gärna ha era åsikter och tips

Kram på er

Amanda

Ja så har vi storstadlivet, det som blir som ett plåster, ett par klor som gripre tag i dig och tvingar dig att följa precis alt som bara du, just du ska följa som även alla andra följer.
Den oskrivna lagboken om storstadens makt över de unga, över de som man egentligen borde låta vara. Släppa all press på dem och inte tvinga dem bli något de inte vill.
Ja nu när jag är 20 har jag kommit till den insikten, även fast jag är en wannabe fjortis.

Ja som vilken 20 åring som helst så vill jag ju ändå presentera min lite smått komiska familj.
En väldigt lustig historia med livets alla banor och vanor som finns i världen.
Familjen är INTE en vanlig Svenssonfamilj, nej nej utan en väldigt OVANLIG Svenssonfamilj. Dom är sju personer, fast oftast fler eftersom att vänner och bekanta besöker familjen var dag och till och med ibland var natt.
Nu ska jag presentera denna speciella lila (stora familj) för er:

Först har vi far i huset bestämd, envis men också en väldigt känslosam person som gör saker på sitt sätt.

Sedan har vi mor i huset  bestämd, envis men också som en busig lillasyster nr de dragen kommer till.

Sedan har vi mig, ja jag är äldst och storasyster i huset. Att påstå att jag inte r bestämd och envis skulle vara att ljuga precis som meterologerrna på TV gör.

Sedan har vi äldsta lillasyster, superklipsk, envis och en riktigt konstnärssjäl. Som vill att alla ska veta precis allt hon känner, tänker och tycker. Men som jag älskar mer än allt annat på jorden

Och nu kommer vi till enda brodern i familjen. Han är mellanbarn och ensam pojke bland fyra flickor. Så det han inte vet om flickor det är inte värt att berätta. Han är också envis (ett familjedrag) och blir han sur, ja då är han sur och punkt på det.

Nu kommer de små nippertipporna i familjen, tvillingar är precis vad de är. Går på balett och gymnastik och att hjula mitt i vardagsrummet är en självklarhet för dem. Nu måste bara en extremt utskämd storasyster påpeka att det inte är okej för hennes små nippertippor till systrar att helt plötlsigt hjula på gräsmattan på gräsmatten i parken där vi bor. Dessutom med alla bilar åkandes vid sidan om eller att utför yoga vid vergångsstället.

Och sedan har vi alla dess vänner till barnen och föräldrarna och ven till mig, men de ska jag inte skriva om här för då kommer ni fatta noll.

När jag var liten och vi åkte på semester så var det allid bråk.
”Jag vill sitta i mitten”
”Nej, jag vill”
”Nej, jag” Ja så fortsatte det tills mamma eller pappa gav sig in i leken och mödosamt försökte styra upp det analkande 3:e världskrig som var påväg att dra in över dem.
Sedan var det ju dessa saker att hitta rätt. Med en envis pappa blir det väldigt svårt, att han vill åka dit. Men vi säger hit och han vägrar tro att vi kan ha rätt. Vilket innebär att resorna alltid blev dubbelt så långa som de annars skulle blivit.
Sedan dessa semestrar i Halland som det var meningen att vi skulle bada och ha kul i havet, men alla gånger vi var där blev dt altid kall vind och regn, men mamma tyckte alltid att vi skulle bada.
”Kom nu barn, nu ska vi bada och ha roligt! Det är anledningen till att vi har åkt hit, så nu BADAR ni” Det slutade med att hela familjen knöglade in sig i bilen och åkte till närmaste badhus.

När min äldsta lillasyster skulle föddas, var jag helt totalt övertygad om att hon skulle bli en vit kanin, ni kan ju tänka er besvikelsen när en skrikande bedårande liten unge kom em istället. Eller ja skrikandes är kanske lite och ta i. Hon sov mest och var rätt lugn och tyst. Men att acceptera att denna lilla varelse skulle bli en del av vår familj var en gåta för mig. Så en dag föreslog jag att vi skulle låta vagnen rulla ner i vattnet. Självklart lydde inte mamma mitt råd.

Ja då har väl jag, en 20-årig Stockholms tjej insett att det är dags att bli wannabea fjortis. När mina småsyror springer omkring med kala teskedar under ögonen fr att slippa påsar under ögonen på morgonen. Och då kommer ju självklart frågan; vad har jag missat i hela den här karusellen?
Jag springer då inte omkring med kylskåpskalla teskedar under ögonen eller avocado mos i håret för att det stod i månadens nummer av ”Frida” att det skulle ge håret extra lyster. Jag springer inte heller omkring med läpparna överfyllda, (hur nu ett par läppar kan vara överfyllda), med idomin. Sådär utbrett så att det går UTANFÖR läpparnas konturer. Jag ha inte heller Ucla trossor, (dock Ucla mjuiksbyxor, gills det?), SVEA mössa, SSS mjukisbyxor eller en fjällräven jacka för över 1000 kronor.

Ja som sagt jag har då insett att jag har missat någon liten detalj i mitt liv, men jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag förstår inte hur just jag kunde missa dessa små viktiga detaljerna i ett liv jag alltid har velat leva. Jag måste helt enkelt skärpa mig lite för att bli den där perfekta fjortisen som blonderar sönder sitt hår och älskar att ta bilder på sig själv i spegeln med pluttande läppar.

Jag borde också börja ta kort på  dagens kläder, (eller ja dagen OUT-FIT), så att alla som läser min blogg kan ge kommentarer om det senaste modet från Gina Tricot, och Bik bok och sedan poängsätta dagens out-fit. För att jag då sa få veta om de örhängena jag har matchar med halsbandet jag har på mig som sedan ska matcha med just en där perfekt lila färgade t-shirten och sedan mina små korta shorts som bara MÅSTE bäras just idag även fast det är svinkallt ute, men det är ju viktigare att vara korrekt klädd istället för att frysa.