Så idag blev de klart med den nya adressen till den här bloggen, har bara hunnit sitta lite snabbt med den men ska hinna med att byta design på den så den blir snyggare så ni får ursäkta att den ser så tråkig ut ännu…http://norran.se/bloggar/antonjohansson

Bloggen ligger ännu inte uppe på tidningens sida eftersom jag valt tt inte publicera den ännu, men den kommer möjligen upp under morgondagen om jag hinner skicka iväg alla uppgifter. Men ni kan redan nu gå in och läsa den.http://norran.se/bloggar/antonjohansson

För er som följt hela den här bloggen sedan första inlägget kommer nu från början känna igen vissa inlägg då jg valt att starta med några gmla inlägg bara för att ge de na läsarna lite va den bakgrund till min blogg. Hoppas ni har överseende med de, och stannar kvar för att läsa min nya inlägg.http://norran.se/bloggar/antonjohansson

Kommentera gärn mina inlägg och vill ni får ni mer än gärn länka till min blogg, skriv om den i er bloggar eller länka den på facebook. Tack för tt ni valt att stann kvar och läsa min blogg, hoppas ni är mig likna trogna på den nya sidan!

/Antonhttp://norran.se/bloggar/antonjohansson

Hej kära läsare, jag ser att ni är många som fortfarande läser min blogg trots att det var mycket länge sedan jag skrev här sist. Jag har haft fullt upp med att försöka må bra själv de senaste månaderna och har därför varken haft ork eller tid att skriva nya inlägg. Jag kommer förhoppningsvis tillbaka med mer inlägg av samma typ och kvalité som tidigare här men kommer från och med idag att starta upp en ny blogg vid sidan av där jag mer går på djupet med den panikångest jag och hur det är att leva som manodepressiv som det så snyggt heter…
Den bloggen finner ni redan nu på http://www.metrobloggen.se/panic men jag hoppas som sagt var att så snart som möjligt att kunna komma tillbaka hit med mer inlägg i samma stil som förr, men ni får mer än gärna läsa den nya och precis som förr så blir jag mest glad om ni kommenterar. Syns man så finns man!  /An2n

http://www.metrobloggen.se/panic

Jag befinner mig uppe i Skellefteå på semester i 3 veckor nu.
För er som inte har mig som vän på facebook så kommer ni dagligen kunna se nya bilder från min resa på via den här länken, ifall ni vill se eller kommentera.

http://www.facebook.com/album.php?aid=141244&id=564461135&l=373ea1359b

Har inte varit aktiv här p´å bloggen på flera månader men trots detta så är ni över 150 stycken som det senaste dygnet tittat till in blogg. Detta får mig att påminnas om den feedback som fick mig att sitta uppe dygnet runt och skriva inlägg efter inlägg.

Jag kommer från och med nu att försöka åstakomma mnst ett inlägg per dag igen, tyvärr så låste sig min dator just då jag hade skrivit mitt senaste inlägg och bara skulle publicera det, tyvärr börjar det bli rätt sent eller tidigt eller vad man ska kalla de så sömn behövs för mig för att orka med morgondagen så jag får helt enkelt försöka lägga upp inlägget senare under dagen.

Ps ni som tänkt kommentera, detta inlägg kommer att tas bort då det nya inlägget kommer upp så ska ni kommentera, kommentera då i inlägget innan detta så jag inte tar bort er kommentar. Tack för att ni fortfarande finns och läser in blogg!

Jag vet att jag är en person som berörs hårt då det gäller dödsfall, döden är den saken i livet jag fruktar mest. Det värsta som skulle kunna hända är att någon i min familj dog, något jag aldrig vill uppleva.Det finns ett antal dödsfall som berört mig genom åren, min mormors, min farfars och min morfars, när min farfar dog fanns jag själv på plats, det var jag som samlade stora delar av släkten i sovrummet för att alla finnas hans sista minuter i livet, det var jag som fick samtliga släktingar att finnas där då himmlen öppnades för min farfar, då solen plötsligt tittade in genom fönstret och välkommnade honom på andra sidan. Jag minns oxå min mormors, då jag bara stunden efter hennes död fick krama om henne en sista gång. Jag minns oxå min morfars död, jag var själv inte på plats men jag fick bara några veckor innan ta farväl en solig sommardag i Skellefteås stadspark, ett vackert farväl även de.

Det finns dock ett antal dödsfall utanför min familj som satt spår i mitt liv, 10 oktober 2004 dog en av mina största idoler, Christopher Reeve, jag har alltid älskat Stålmannen, det har alltid funnits en viss metaforisk livslära som jag älskat med karaktären, jag har alltid sett mig som en person utanför mängden, en person som lever ett liv som inte följer massan. En utstickare. När jag var yngre sökte jag ofta mina egna gränser för vad min kropp klarade av fysikst, resultat som var extrema i vissa fall. Den dagen Christopher dog och med de stålmannen så insåg jag att alla kunde dö.
17 november 2004 dog brottaren Mikael Ljungberg, en av Sveriges största idrottare om man ser till störst hjärta, har skrivit om de tidigare men har funnits få om ens någon idrottsman i Sverige som haft ett större hjärta till andra, inom Svensk musik skulle nog bara Dogge kunna liknas. Att en person som brytt sig så mycket om andra kan blundas för när den själv mår dåligt så att de går så långt som att denna begår självmord är ofattbart, svensk psykvård är rutten!!!!

Inom samma kategori infaller ) 13 februari 2007 bara några gator ifrån min lägenhet finner man skådespelerskan Johanna Sällstöm död, lika så  30 november 2005 Mike Dubois, två personer som ropat på hjälp men psykvården bara vänt ryggen till, detta är två kända personer men de ger en bild av vilka fel psykvården gör dagligen i Sverige…..
Idag är ytterligare en sådan dag, idag är en dag jag berördes mer än vanligt, jag tittade förbi Aftonbladet.se och möttes av tre ord skrivna med stora bokstäver över hela skärmen, tre ord som berörde hela min barndom, Michael Jackson död. Nej jag kände inte The King of Pop personligen, jag kan inte säga att jag var en av hans största fans, jag gillade hans musik, jag har tidigare skrivit i min blogg om 1:a Oktober 1992 och hur jag som 10 åring satt klistrad framför tvn och tittade på Michaels ”The dangerous tour” från Bukarest. Jag har även tidigare skrivit om hur jag i hela mitt liv drömt om att ha lejon, tigrar, pantrar och geparder som husdjur i nhela mitt liv med inspiration från Michael Jacksons ”Black and White”video från 1991 där han har med en panter. Att jag sedan introducerats till denna musik genom min två år yngre syster och sedan dess trallat med i låtarna dagligen gör inte att saknaden blir mindre. Folk sörjer fortfarande ”The King of Rocks” död, alltså Elvis, nu är The King of Pop” död en tragedi som även den slutade med en legends död, en legend som först blivit hyllad av en hel värld och sedan blivit smutskastad och utnyttjad pga avundsjuka och fördomar. 

Men trots Michaels död idag har inte en stjärna fallit idag, i  mina ögon har nu himmlen fått en stjärna, ikväll spelas det pop som aldrig förr i  himmlen. Den 25/6 är nu ytterligare ett datum som jag kommer minnas, jag är så avundsjuk på ett av mina ex (Linn) som fick uppleva the king of pop för bara några veckor sedan live, jag som hade tänkt boka en biljett.

Åter igen påminns vi om att vi människor inte är odödliga. Det spelar ingen roll om vi är världskändisar eller lever i anonymitet, vi ska alla en dag dö. Vi vet inte när.

Det ska bli intressant se vad tidningarna kommer skriva om nu när Michael Jackson är död. Det var ju inte alltid så snälla när han levde. Kommer de ”lyfta upp” honom som ett helgon eller…?  För mig är han och kommer alltid vara ett ikon, No matter if he´s black or white

We can’t go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of
God’s great big family
And the truth, you know love is all we need
We are the world
We are the children
We are the ones who make a brighter day
So let’s start giving
There’s a choice we’re making
We’re saving our own lives
It’s true we’ll make a better day
Just you and me 

Vila i Frid!

Första dygnet i cypern är avklarat. Solen skiner och allt flyter på. Har fullt upp så har inte haft tid att söka upp en dator ännu där av den dåliga uppdateringen. Men imorgon ska jag ta mig i kragen. Då ska ni få höra mer om äventyren och sakerna vi bokat in oss på.

Om man ska på charter så ska man leva charter till 100% annars får det vara. Om ca en timme kommer jag och min kompis Rickard attchecka in på Malmö flygplats för att resa 2 veckor till Ayia napa på Cypern.

För att komma in i stämmning så började vi med att se filmen Sällskapsresan för två timmar sedan. Kläderna vi kommer att bära under flygturen kommer bestå av vita linnebyxor, Suntrip tröjor och Pepes Bodega kepsar….. charter till 100% som sagt.

Under flygturen kommer vi att försöka avverka så många citat ur filmen som möjligt och just efter landning så kommer vi att applådera, jag ska även försöka avverka skämtet om att de kommer juice från taket då man trycker på knappen ovanför sig…. Charter till 100%

Från och med nu kommer ni kunna följa våran 2 veckors resa varje dag här på sidan.

Nu är ska vi iväg till flygplatsen, nu börjarresan! Hasta luego, fuckers!

Våren brukar för de flesta vara då livet börjar kännas lättare för de flesta efter en lång och mörk höst och vinter. Åter igen lyser solen och orken kommer åter. För de flesta som sagt var, inte för mina vänner. 
Man blir som man umgås heter det ju och det kan nog stämma, precis som jag är många av mina vänner personer med väldigt höga krav på sig själv, på hur de ska vara och hur deras liv ska se ut, alltid vara bäst och gärna bättre än så.

Precis som mig så är många av ina vänner väldigt begåvade vad de gäller att vara sociala och kunna umgås och lära känna folk, ofta med ett leende på läpparna och inte långt till skratt.
Men precis som jag tillhör mina vänner kategorin ”känslomänniskor” de där som byr sig, de där som känner mycket då de känner något, vi som romantiserar livet och vill att allt ska vara som i en lycklig disneyfilm, vi som vill att alla ska få uppleva sagoslutet i sitt liv där alla ”lever lyckliga i alla sina dagar”

Tyvärr är inte livet som sagorna, många av mina prinsesskompisar har inte hittat sina prinsar och vi sagoprinsar hittar inte våra prinsessor, ensamheten tär på. Vi siktar mot solen men blir besvikna då vi når trätopparna, vi har ingen god fe som hjälper oss då de krisar.
De är ju tyvärr så, om man verkar social och glad så är de ingen som förstår att man gråter inombords. De har jag gjort och de gör många av mina vänner.
Att må psykiskt dåligt har blivit lite av tabu att prata om, trots att de är en mycket hög procent av sveriges befolkning som mår dåligt.
Jag har mått skit, många och långa gånger i mitt liv, jag lider av panikångest och har gått ut med de.

Detta har lett till att många av mina kompisar ofta brukar anförtro sig till mig, fråga om råd, be om hjälp eller bara få prata av sig…
Den här veckan har varit jobbig, 2 av mina vänner har ringt och sagt att de ska ta livet av sig. Den ena lyckades jag hjälpa med att bena ut de föreliggande problemen och samtal angående medicinering. Den andra ringde mig igår 01.30 och sa att han skurit sig i armarna och att de blödde jättemycket för att efter några minuters samtal lägga på. Jag försökte ringa tillbaka men mobilsvaret var på.

Några minuter senare rinde samma person och berättade att han skurit av en del av armen, sedan avbröts samtalet igen. Hur mycket jag än ringde kom jag bara till mobilsvar.
Många gånger brukar dessa samtal bara vara ett rop på tröst, hoten brukar bara vara ett sätt att få ut sin ångest, men jag kände att detta inte var ett sådant fall, detta kändes på allvar på ett annat sätt.

Nu bor inte min kompis på andra sidan gatan utan 50 mil ifrån.. vad gör man? Klockan var mitt i natten men visste vad min kompis pappa heter, sökte upp hans nummer på eniro och lämnade ett mobilsvar.
Idag fick jag ett samtal från min kompis pappa, han tackade för att jag hade ringt, skärsåren var äkta och hade blivit tagen till psykakuten, min kompis mådde mycket dåligt men levde. 

Jag ser de inte som jag räddade ett liv, jag ser de som att jag var den vän han hade varit för mig i samma situation, de är ju de RIKTIGA vänner är till för, thats what friends are for!

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här på bloggen men inför resan så jobbar jag mer eller mindre dygnet runt, allt för att slippa måsta ta ut semester för min två veckor långa resa…… dena vecka kommer jag jobba ca 80 timmar så de blir inte så mycket tid över, den tiden som jag har utanför jobbet går åt till att sova och fixa infö resan.

Tänkte passa på att lägga upp en bild på hotellet där jag kommer at vara bosatt under resan och därifrån jag dagligen komer ge er berättelser om äventyret, 4-18 mars.

En gång säsongare, alltid säsongare. Jag vet inte vad det är som får mig att älska livsstilen. Av någon anledning har jag alltid haft en smått romantisk bild av att jobba på en semesterort. Redan då jag var yngre brukade jag och min bästa kompis Ronny tillbringa en hel del tid på stadens camping där vi underhöll och tog med campingens alla ungar på aktiviteter, tex att eftersom 99% av turisterna var från norge så anordnade vi landskamper mellan oss och dem i olika idrotter..
Alltid då jag varit på charter så har det lätt blivit så att jag umgåtts mer med de som jobbar på charterorten än de som precis som jag är turister där. Har under de senaste resorna fått ett antal erbjudanden om att stanna och jobba men de har aldrig varit rätt läge för de. Har dock både stått bakom baren och i djbåset och spelat min musik.

2004/2005 gjorde jag slag i saken, dock ingen utlandssäsong utan jag åkte ner och jobbade vintersäsongen i Sälen och Lindvallen, något jag även gjorde förra året, 2008.

Nu när jag till veckan åker ner till Ayia Napa känner jag redan innan jag åker ner att de skulle vara roligt att bara stanna och jobba där och säga upp sig från jobbet hemma. 

För att göra de bästa av en annars så tråkig dag på jobbet idag så passade jag på att försöka få mitt tråkiga jobb att likna ett barjobb i utlandet och blandade lite ”drinkar” dock bara med ingredienser som fanns på jobbet så som jordgubb- och banansmaksättning till milkshake, fanta free, fanta och juice…. expressomuggarna funkade bra som shootsglas och två muggar blev plötsligt en shaker och en äppelklyfta som granityr. Inte ens McGywer hade lyckats göra det bättre med de resurserna som finns att tillgå på McDonalds…
Visst verkar jag vara som klippt och skuren för att jobba bakom en bar?

Ps. Dessa drinkar finns inte att hitta på McDonalds meny, om nu inte jag jobbar för dagen… Ds