Hej hallå allihopa! Det var ett bra tag sedan vi sågs här då jag numera skriver mer på http://ingendag.blogspot.com

Men nu var det inte det jag ville tala om. Ni som ändå följer mig här ska veta att jag och familjen mår relativt bra efter helgens händelser som ni säkert hörde om igår på nyheterna och läste på löpsedlarna för aftonbladet och expressen om det hyreshus som sprängdes.

Som det stod var det inga personskador. Själv såg jag till att barnen fick komma till trygga mormor och morfar och min kille fick låna lite sovplats hos min underbara lillasyster. Igår eftermiddag kunde vi få komma hem igen. Det har vart oerhört tufft för min egen skull och det är självfallet så att man fortfarande går och funderar på vad som kunde ha hänt. Det kunde ha varit min lägenhet och allt såntdär. Är nu inne på det tredje dygnet med sammanlagt sex timmars sömn. Trött är jag men man kommer ändå inte riktigt till den ro som man skulle behöva.

Tilläggas ska kanske att vi inte bara bor i det huset det handlar om utan i just den porten. Typiskt! När jag vaknade av smällen så var min första tanke absolut inte att en bomb hade smällt utan snarare att en elefant ramlade ner för trapporna. Det kanske låter jättedumt men det är faktiskt någonting som är mer logiskt för mig än att någon skulle vilja smälla en bomb.

Mitt hjärta går även till de fem familjer som inte kommer få återvända hem på ett tag pga rasrisken och självfallet renoveringen. Hur det nu ser ut på våningen under vet jag inte ännu. Men jag hoppas innerligt att de jobbar till tusen för att de ska kunna få återvända snarast. Jag hoppas innerligt att de mår bra under omständigheterna. Och avslutar med att min familj hade verkligen tur denna gång…

Här kan ni läsa mer om bravaderna:

Aftonbladet
Expressen
SVT ABC
Tv4, nyhetskanalen.se

Läs inlägget på:

http://ingendag.blogspot.com/2009/04/syfestival.html

Ny flyttar jag till följande adress:

http://ingendag.blogspot.com

Hlöm nu inte att uppdatera era länkar!!!

Det tycker i alla fall jag. Mina barn plaskar i vattnet för glatta livet. Inte alltid i regnkläder eller overall. Men det får gå ändå, ett par extra tvättmaskiner är allt vad det kostar mig. Och ett par otroligt lyckliga små ansikten. Inte så farligt tycker jag i alla fall.

Här kommer lite bilder från helgens vattenplask (innan idag då snön vräker ner igen).

Håller mig inte hemma i huset så mycket, än mindre framför datorn, men jag hoppas ni har överseende med att inläggen kommer lite sporadiskt. Förutom att soffsittandet blivit så offantligt mycket mindre har det dessutom bytts ut mot träning just nu 6 dagar i veckan. Men nu ska jag försöka hitta en liten person här på metrobloggen så det blir inte så värst mycket mera text här heller.

Men bilden på mig och min älskade man kommer här!

Det är från den 14:e mars när min älskade skulle försöka sig på det svåra uppdraget att lära mig åka snowboard. Och han har ett underbart tålamod. Det är tur älskling att du inte tvingas övningsköra med mig också Dessutom är det den första bilden på oss två tillsammans på hela vårt 1 år och X antal månader (orka räkna)…

Nåväl, nu lägger jag in lite räkningar istället…

Japp så har jag köpt en ny kamera tillslut.

Det blev en Nikon coolpix s220. Röd. Är rätt så nöjd med den och jag har redan hunnit fota min första snowboardåkning på 10 år (har aldrig kunnat men nu lyckades jag till och med åka liften). Fick också den första bilden på mig och älsklingen tillsammans! Jippi det tog bara lite över ett år… Hahaha! Men det var det helt klart värt!

Sedan har pojkarnas tidningsmedverkan kommit ut också som jag skrev i tidigare inlägget.

Och därmed fotoreportaget med mina älskade små killar som första tvillingpar!

Glöm inte kika!

Jag har kommit till insikt med en sak…

Ingen vet när man får sina första barn vad som faktiskt väntar en. Inte allt negativt och definitivt inte det positiva.

Själv har jag ägnat åtskilliga timmar åt att försöka hitta vägledning genom den trotsperíod som barnen står mitt i och jag själv är i upplösningstillstånd inför. Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad på när tvillingar genomgår denna period gentemot när ”singel” barn gör det… Slutsatsen har nu blivit att jag kanske borde skriva en handbok i att vara tvillingförälder…

Ja, många av er vet ju att jag har barn, enäggstvillingar är de och pojkar. Just nu så är det trotstopp på dem där raseriutbrotten avlöser varandra. Har sökt mycket på nätet om detta och försökt hitta förslag på hur man ska kunna och orka hantera de här utbrotten. För det är svårt, oerhört svårt. Jag vill mena på att det är otroligt uttröttande att istället för att ha en liten med jämna utbrott ha två som alternerar utbrotten efterföljande varandra med att få dem samtidigt. Jag är utmattad i skrivande stund. Men den här dagen har i alla fall vart lite lättare än gårdagen och det är dags att börja klä på oss och gå ut i friska luften litegranna innan det barkar till skogs igen. Jag är dock väldigt fashinerad av avsaknaden av skriverier när det kommer till tvillingar och dessa faser eller ja, tvillingar över huvud taget. Då känns det verkligen som att det skulle vara värsta grejen att ha tvillingar, att det är så ovanligt att ingen har fått för sig att skriva om det…

Nu vet jag att det inte är riktigt så, men däremot kanske inte någon med tvillingbarn själv orkat med att skriva lite väglednignar om det. Kanske vore något att skriva en bok på, men jag anser mig inte kunna speciellt mycket om barn, trots att jag nu vart mamma i hela tre år. Skumt men sant… Nu gör de någonting i köket så det är bäst att avsluta, föra över pengar till kortet och slänga ut de små i snön en timme eller två… Kanske somnar de och jag får en liten stund tillövers…

Får vi hoppas att vi slipper, men som det ser ut nu så är den slut om ca en timme eller så. Barnen är hemma med mig fortfarande, har inte tagit igen sig helt och hållet efter sjukan och äter fortfarande dåligt, samtidigt som de dagarna i enda tjatar om ont i magen, vilket verkar lite oroväckande. Men vad gör man. De lär ändå inte hitta någonting om jag åker till doktrorerna på vårdcentral ”Upp med en hand alla som fått licensen i flingpaketet”.

Själv är jag definitivt inte 100% jag heller, långt ifrån. Men har inte så mycket val förutom att gå tillbaka till jobbet så snart jag bara får in barnen på dagis igen. Pengar uteblir och ekonomin kraschar annars.

Nu måste jag passa på att leta lite på det där med barnens trotsålder. Det börjar verkligen bli outhärdligt här hemma nu och idag har jag vart arg i princip hela dagen pga dessa småttingars raseriutbrott var 3:e minut. Det är oerhört uttröttande för psyket. Att vara helt och hållet pank är det också. Just nu är det mesta skit, men jag fick positivt svar på hjälpansökan till min gode vän T i frågan om han kunde hjälpa mig med mina små datorproblem. Plus att det är dags för att äta vår månatliga sushi också. Hoppas jag hittar lite pengar så jag kan göra det i slutet på veckan.

Nej, får titta på det där med barnen lite snabbt sen skynda ner i sängen. Världens bästa kille ligger redan och sover…

Tänk att jag har de tre finaste pojkarna på jorden i mitt liv. Berättar mer varför nästa gång…