Jag gillar ju förändringar som ni vet. Därför har jag nu övergett Metrobloggen och bloggar på detsnurrar.wordpress.com. Lägg detta på minnet!

Jag börjar förstå det här folk säger om katter och hundar, hur de är så olika till naturen. För mig har det dock varit två lika mycket värda ulliga gulliga varelser som vi delar denna jord med. Efter att vi skaffat Molly (som föröveigt är världens duktigaste hund) så har kisse mer eller mindre övergått till att vara spion, åt katterna i världen förstås. Hon ligger och lurpassar runt hörnet var Molly än är och försöker ibland få in en snyting för att markera att ”här,här bor jag”. Försök tänka att en hund skulle göra så. Det går inte, för så luriga är inte hundar.

Bölden har spruckit gott folk! Det rann var en bra stund men nu känns det redan bättre!

I skrivande stund sitter jag på jobbet och möglar ihjäl av uttråkning.

Jag vet att jag är en urusel bloggare och att ni inte följer bloggen frivilligt Problemet är att när jag är en skadad konstnärssjäl som lider mycket; ja, då skrivs det flitigt både dikter och dagbok men de sista åren har lidandet minskat avsevärt och så även mitt skrivbehov

Hur som, jag är inte riktigt kry. Har en infektion i kroppen som satt sig under armhålan, antingen i en hårsäck eller i en körtel, därom tvista de lärde. Gör i vilket fall förbannat ont!! Kan inte röra vänsterarmen och kan knappt klä på mig utan att skrika av smärta. Nu är det ju ingen liten infektion heller utan ungefär lika stor som en golfboll. Penicillinet jag käkar hjälper inte heller, får bara rännskita av det. Jag börjar bli trött på alla konstiga infektioner och grejor jag drabbas av, kanske borde be om en utredning? Nedsatt immunförsvar kanske?

Puss o kram kära vänner

Jag var hos underbara Pernilla igår och höll henne sällskap då hon har gips och kryckor. Vi såg Glappet. Kom ni ihåg den serien från -97? Tretton långa år sedan. Serien sändes när det var modernt med långklänningar och kängor, leggings och bockstyrade cyklar. Inte alls så långt från dagens verklighet, ändå känns 90-talet ljusår bort. Serien handlar om två unga gymnasietjejer, runt 17-18 år som längtar till en värld där kvinnor är oberoende och självständiga, och framför allt längtar de efter mognare killar än de som finns i deras klass. Så möter de två medelålders, gifta män och det är början på en karusell av förälskelse, tvivel och smicker. I slutändan går ju allt på tok förstås. En av tjejerna lär sig av misstaget medan den andra istället tar sina sparpengar och opererar sig för att bli finare, vackrare, mer åtråvärd. Trots det sorgliga i denna serie finns det en underton som säger att du har rätten att välja. Du har alltid ett val. Du behöver inte vara ett offer, välj istället att gå därifrån rakryggad, arg, rosenrasande, men var aldrig, aldrig ett offer.

Fin torsdag idag! Löning, solen skiner och jag mår allmänt gott. Molly har varit duktig idag dessutom. Vi satt ute på innegården och solade en stund nu på förmiddagen och hon var lugn och fin.

Ikväll blir det jobb och sedan…trumvirvel; premiären av Sex and the City 2 med tjejerna! Det blir kanon det!

Lensway hade en kampanj förra veckan och i tisdags var det Jönköpings tur att få 333 gratis glasögon; jag lyckades roffa åt mig två par! Man fick en kampanjkod skickad på mailen kl 12.00 och sedan gällde det att vara snabb! Sedan hade jag ju iofs beställt ett par någon vecka innan så nu har jag tre par jättesnygga glasögon med rätt styrka, och som man framförallt kan ha offentligt!

Första paret från Ltede, 333 kr, andra paret från Polaroid, gratis, och sista paret äkta Rayban Wayfarer, gratis.

Vilket par gillar ni bäst?

Jag läste måndagens Aftonbladet på jobbet igår och fastnade för en krönika på sista sidan (ni vet den där bredvid vädret). Det handlade om mäns våld mot kvinnor, mot andra män och mot barn. Där fastslogs det att det kan vara ”helt vanliga” män på utsidan, olika samhällsklassen, olika åldrar osv. men det gemensamma är att de är män. Tidigare har jag sagt till Alex att om vi någonsin går isär skulle jag vara rädd att träffa andra män eftersom risken faktiskt är rätt stor att man blir utsatt för något. Jag tycker det är skrämmande hur män kan behandla andra människor och djur. Sen säger jag inte att det inte finns kvinnor som är våldsbenägna men ca 10 % av alla våldsbrott begås av kvinnor, resten av män.

Jag ville bara ägna ett litet inlägg till alla de tragiska händelser som drabbat vårt land på kort tid nu.

Har inte ägnat bloggen en tanke de senaste veckorna. Har alldeles för mycket annat roligt att pyssla med. En av de sakerna är ju självklart vår lilla ögonsten Molly. Jag vet att det kommer önskemål om fler bilder och iom att Mollys dagmatte Therese har en mycket bättre kamera får det bli lite bilder från henne

Underbara lilla hund.

Något som också är rätt underbart är mitt jobb. Och framförallt mina kollegor. De flesta iaf. Matter of fact, ska faktiskt iväg och spela lite brännboll med dem nu. Guldpokalen står redan i vårt fikarum sen förra året och det ska den tydligen fortsätta göra. Heja heja heja!

Måste bara säga att Jonas Helgesson är min idol från och med nu. Vilken humor han har! Han är CP-skadad och gästade Efter Tio med Malou idag onsdag. Haha, underbar människa. Måste läsa hans båda böcker, Grabben i kuvösen bredvid och Ett CP-bra liv!