Sakta men säkert smyger sig julstämningen på, och det börjar ju defibitivt bli dags. Ska handla de sista julklapparna idag och åka till mamsen och förbereda lite inför imorgon.

Kolla vad bra de blev – rågkakorna som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Idag, när jag var ute och gick med Alfred så ringde telefonen och jag fick en riktigt glad överraskning. Det var nämligen Eva J från Gävle som ringde och undrade om jag var hemma, hon var strax utanför Umeå på väg mot Luleå. Jag skyndade hem och panikröjde i lägenheten och strax var hon, hennes kompis Juan och katterna Herman och Samantha här. Så kul, det är nästan ett år sedan vi träffades senast. Turligt nog var Norpan och Smilla ute och rände så det blev ingen kattkrock!

När jag visste att de skulle komma skyndade jag mig att ringa John som hann komma hem innan de åkte. Men de har lovat att komma förbi på hemvägen – antingen på lördag eller söndag. Det ser jag fram emot Och inte nog med att vi fick träffa dem så hade Eva med sig en julklapp åt mig och två böcker åt Alfred.

Nu håller jag på och gör ett frösök att baka rågkakor efter ett recept jag fått av mormor Irene. Något hon brukar göra varje jul och som John önskade på julbordet. Hoppas att jag lyckas med dem… Gjorde Mozartskulor igår, mums.

Den här bloggen handlar ju rätt mycket om Alfred och familjen. Det blir ju ibland att jag kallar folk utifrån hans perspektiv så att säga. Alltså att jag kallar min mamma och pappa för mormor och morfar. Det är ju simpelt, samma med Johns mamma, att det blir farmor.

Men vad ska jag kalla min farmor och Johns mormor? Blir min farmor ”Gammelfarmor” eller ”Gammelmormor”? Har inte blivit riktigt klok på det, så därför benämner jag min farmor som ”Farmor Elmy” och Johns mormor för ”Mormor Irene”. Ville bara klargöra det i fall det är nån som blivit förvirrad…

Dagen började med att Alfred fick öppna en julklapp i förväg – hans första. Han hade blivit lovad att öppna den innan julafton av mormor Irene som julklappen var ifrån.

Vi visste innan att det var en liten tomtedräkt i den och eftersom vi skulle åka och hälsa på farmor Elmy så tyckte vi att det skulle passa att han hade dräkten på sig. Han var sååå söt i den, luvan testade han på en gång…

Det var jättekul att träffa farmor som var mer medveten än senast vi var där. Hon skrattade glatt när hon såg Alfred, lyssnade när jag pratade och sa till och med några ord. Jag blev så glad över det. Tyvärr blev Alfred lite blyg för henne och vågade inte sitta i hennes knä som senast när vi var där.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article4043649.ab

Blev förvånad igår när jag läste att Horace Engdahl ska sluta som Svenska Akademiens ständige sekreterare, han känns så förknippad med den rollen. Tycker att det är kul att få se en bodensare på den platsen. Tror att Peter Englund blir en bra ersättare.

Måste erkänna att jag, bokoman som jag är, aldrig har läst någon bok av Peter Englund, men jag är mycket sugen att läsa hans senaste ”Stridens skönhet och sorg” som tar sig an historieberättande av ett krig på ett nytt, mer personligt och intimt sätt.

Lyckan var stor när faster Fanny var här, ni skulle ha sett vad Alfred var glad och vilka kramar han gav henne. Jag är imponerad av att han kände igen henne, det var så fint att se. Men så skulle hon ju åka också…Vi ställde oss vid dörren och vinkade, när Fanny gick ut så började Alfred att storgråta och sträckte armarna efter henne, kastade sig i hennes famn och bara låg där. Jag tror att vi alla hade en liten tår i ögat.

Nu är det knäck på gång, något juligt måste jag ju göra… Ska dricka glögg sen också:)

Inatt så kom faster Fanny och Dennis efter en lång bilfärd ända från Sunne i Värmland. Jätteroligt att ha dem här även om de åker vidare till Boden redan idag. Men vi hoppas att de stannar några dagar när de åker söderut igen.

Alfred kände faktiskt igen sin faster, det tog en liten stund men sedan såg man att han blev glad. När hon plockade upp honom så lutade han kinden mot hennes axel och myste. Så gulligt.

Kärt återseende

Passade på att ta ett foto på dem när Alfred är ute och går med sin vagn också…

Igår läste jag ut sista boken om Odd Thomas, får se om Koontz skriver nån mer om honom. Den här var betydligt mer actionbetonad än de två första – på ont och gott. Men den var helt ok, inte den bästa. Ur den här har jag dock silat ur ett citat som jag gillar:

”…i en värld där McDonald´s nu säljer sallader med lättdressing är allt möjligt.”

Nu är det äntligen dags att läsa Camilla Läckbergs senaste ”Sjöjungfrun”. Har ägt den sedan maj och hunniot låna ut den åt mamma, men autistiskt lagd som jag är måste jag läsa böcker i den ordning som jag köper dem och först nu har jag kommit till majs bokinköp.

På baksidan av den här boken står det att läsa:

En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans poliskollegor har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande.

Efter tre månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen.

När dets tår klart att en av mannens vänner, författaren Christian Thydell, under mer än ett års tid har tagit emot anonyma hotbrev, kompliceras situationen. Christian försöker bagatellisera alltihopa, men hans vän Erica Falck inser faran.

Någon hatar Christian djupt, och denna någon tycks vara en målmedveten och farlig människa som inte skulle tveka att göra verklighet av sina hot. Snart förstår polisen att mordet och breven hänger samman. och spåren för dem tillbaka i tiden…

Igår var jag ju alltså i den stora hufvudstaden och spelade in TV-program, en rolig dag.

Jag klev upp halv sju och började dagen med att duscha och fixa håret, sedan tog jag hissen för att åka ner och äta frukost. Hissen stannade två våningar ner och en karl klev in. ”Hmmm”, tänkte jag, ”han ser bekant ut”. Löjligt nog var min första reaktion att titta bort och sedan snegla mot honom igen. Jag såg att han gjorde likadant och ungefär samtidigt utbrister vi ”Nämen Heeej, kände inte igen dig först”. Det var nämligen Jenny F:s storebror – det var ju lite lustigt.

Vid kvart över åtta tog jag mig en promenad till TV-huset och där slussades jag tillsammans med de andra som skulle vara med i samma program till ett fikarum.

Några av mina medtävlanden.

Vi fick en del genomgångar av regler och annat praktiskt och så blev vi sminkade. Vid 11-tiden så gick vi ner till studion.

Här står vi uppradade innan vi gick in i studion

När vi gick in så satt Carl och barnen redan där, det var jättekul att se dem och att ha dem där som stöd. Rickard Olsson kom in och frågade ut oss lite, han var lika avslappnad och smårolig som på TV. Jobbigaste biten av hela inspelningen var när de skulle spela in närbilden som används när de presenterar varje deltagare. I 10 sekunder fick man stå och fånle in i kameran, kändes som mycket längre.

Jag ska väl inte avslöja hur det gick, men jag kan ju säga som så att jag hann gå ut och käka med Carl, Alice och Adrian och sedan gå på stan en sväng innan jag åkte hem.

För er som vill se programmet så tror jag att det sänds den 12 januari, det är i alla fall det första programmet i säsongen.