Då vart man där igen, hjärtat går lite fortare än vanligt, magen är lite sämre än vanligt och stressen är betydligt högre än vanligt. Varför detta? Jo det närmar sig inte bara tentor utan också en resa till London. Har ringt SAS fem gånger de senaste dagarna, och är nog officiellt deras jobbigaste kund. Det har krånglat lite med en av biljetterna och jag hoppas verkligen vi kommer iväg på söndag, men som sagt det har den här snubben på SAS försäkrat mig om att vi gör. Tyckte slutklämmen idag var den bästa – ”MEN VAD ÄR DU VILL ATT JAG SKA GÖRA DÅ? DET RÄCKER JU MED DET DU REDAN HAR?!” Han behövde väl inte va så otrevlig tycker jag.
Så nu kan jag släppa det och fokusera på Mikroekonomi och Konsumentbeteende så det ryker om det tills lördag kväll…
Det är en väldigt skön känsla att inte ha någon som helst aning om hur detta ska hinnas med innan man sitter där i en sal och svettas och tittar ner i sina papper. Den här gången har jag också extra stor press då jag inte har någon möjlighet att göra omtentorna under första omtentamensomgången eftersom jag bokat resa till USA då. Så om jag inte klarar det nu hinner jag ju garanterat glömma allt jag lärt mig till nästa gång jag har möjlighet att göra detta.
DÅ kan man undra varför man vart så lat det senaste, jag har ju inte ens gått på föreläsningarna. Men skoltrötthet är ett faktum på våren. Så det är med glädje jag säger att det endast är 2 veckor kvar idag tills jag har gått klart ett år av mina tre år på den här utbildningen. Så det får bära eller brista!
.jpg)
.jpg)