Längre öppettider på krogen är en fråga som bör tas på största allvar. Att lyssna på polisens synpunkter innan beslut fattas är också mycket viktigt.

Alkoholrelaterade brott i olika former förekommer varje helg, brott som inte bara drabbar den enskilde utan också samhällets plånbok, då våra skattepengar går åt till att finansiera bl.a. polisens insatser, sjukhuskostnader mm.

En fråga ställd polisen i en svensk förort visade att poliserna själva anser att de ägnar 50 till 75 procent av sin tid åt alkoholrelaterad brottslighet. Resurser som skulle kunna ha använts till betydligt mer angelägna uppgifter för att skapa trygghet i samhället.

Vid åtta av tio våldsbrott är förövaren berusad. Trots att vi i Sverige endast dricker tio procent av vår alkohol på restauranger och krogar så står den tiondelen för mycket av våldet. Det våldet sker framförallt på gator i krogtäta områden där öppettiderna är sent in på natten. När man prickar in anmälda misshandelsfall på en karta framträder snart ett mönster såväl geografiskt som tidsmässigt.

Det här betyder inte att jag inte tycker att folk ska gå ut på krogen. Men jag tycker det ska vara kul att gå ut. Man ska inte känna sig otrygg.

Det är kommunen som beviljar serveringstillstånd. Det är också kommunen som, tillsammans med polisen, utövar den omedelbara tillsynen av efterlevnaden av alkohollagens bestämmelser om servering.

För att få serveringstillstånd för servering av alkohol ställs särskilda krav på tillståndshavarens personliga lämplighet:
1. Tillräcklig kunskap om alkohollagstiftningen.
2. En godtagbar finansiering av verksamheten.
3. En lämplig bakgrund.
4. Ansvarsfullhet vad gäller ekonomiska handhavanden.

Problemet idag är att de krogar som missköter sin ordning nästan aldrig blir av med sitt tillstånd.

Så innan jag röstar ja till detta i fullmäktige så vill jag veta exakt hur man tänkt sig att säkerställa så att det som uppenbarligen inte fungerar idag kommer att fungera under prövoåret?

Man måste också VÅGA dra in tillstånd där man inte skött sig som man ska!

Som svar på båda frågorna krävs naturligtvis tätare tillsyn och även större insatser från såväl ansvariga tjänstemän i kommunen samt polisen. Man måste också vidta åtgärder om eventuella hot mot tillsyningsman skulle uppstå vid tillsynsärenden. Hot mot tjänsteman får inte förekomma.

Hur ser planen och insatserna ut under året och hur kommer utvärdering av provåret att mätas/se ut?

Men jag måste ändå avsluta med att säga att det finns en betydligt viktigare fråga än om krogen ska få vara öppen till 02.00 eller inte, och den är:
Vad gör vi för att skapa alkoholfria mötesplatser för våra ungdomar som är yngre än 18 år?

Idag finns det i princip inget att göra för denna grupp, de är hänvisade till torget/parkerna och alldeles för många nyttjar alkohol och droger.

Vill vi ha ett attraktivt Avesta så är det där vi måste börja, med att ta hand om våra ungdomar!

De är det finaste vi har och vi har inte råd vare sig vad gäller medmänskligt lidande eller rent samhällsekonomiskt att vänta med dessa insatser!

http://www.restaurangkonsult.n.nu/alkohollagen

I en värld som ständigt förändras är det inte alls säkert att det som fungerar i dag gör det i morgon. Så glöm det förflutna och blicka framåt….

Tänker du ibland på det där beslutet som blev så fel? Eller på uppdraget som gav så svagt resultat eller varför du inte tog det där lockande jobbet?
Kort sagt: Funderar du på de misstag du en gång gjort?

I så fall, glöm det! Att tänka på det förflutna hjälper dig inte framåt. Växla om och gå vidare i stället. Sikta på morgondagen.

Men, är det lätt att invända, en viktig del av livet och ledarskapet är ju att se bakåt och utvärdera bra och dåligt för att lära sig något och sedan bli ännu bättre…

Visst, så var det enligt den gamla skolan. Men i dag krävs ett nytt förhållningssätt till värdet av historiska erfarenheter. Det enda vi behöver lära är att utvecklingen går med rasande fart och att världen och omständigheterna runt oss inte ser ut i morgon som vi ser dem i dag.

?Förr fanns det tid att stanna upp och reflektera och sedan bygga vidare. Men det utrymmet existerar inte längre i vår föränderliga, globaliserade värld. Och skulle vi göra så, är risken ändå stor att det vi tittar på alltså inte är gångbart i morgon.

Vi ska inte återskapa historien, i stället ska vi tänka på vad eller vem vi vill vara eller bli.

Hur vi tänker styr våra känslor. Har du någon gång funderat på hur du känner dig när du gjort hemläxan och gått genom vad du gjorde fel?

Full av ny energi och lust att bli bättre nästa gång? Eller lite missmodig: Varför lär jag mig aldrig?

Säkert det sistnämnda. För så reagerar vi människor oftast.

I amerikanska studier på olika idrottslag visade det sig att spelare som tänkte på gamla missar (för att undvika att göra om dem), lyckades sämre än de som inte tänkte så. Grubblet påverkade dem negativt så att deras prestationer försämrades med hela 60 procent.

Grubbel leder till lägre självkänsla, lägre uppfattad självkontroll och en väsentligt ökad risk för depression, summerar en annan aktuell studie.
Forskare antyder till och med att det bästa botemedlet mot depression eller nedstämdhet är att blicka framåt och glömma det förflutna.

(Självklart inte alltid det lättaste, det är inte helt svart eller vitt här i världen och vissa saker styr man inte över. Ibland jobbar inte hjärta och hjärna ihop överhuvudtaget. Tror därför att man måste skilja mellan upplevelser i privatliv och arbetsliv när man själv försöker ge sig på och jobba med detta.)

Men blicka inte hur långt framåt som helst. Att jobba långt fram i tiden är att bädda för målmissar, eftersom världen då inte ser likadan ut som när du började planera. Hur du än gör så når du aldrig dit du vill.
Därför är det ingen idé att lära för mycket av det förflutna för att nå det perfekta målet, jobbet eller karriären och sedan slås ned av att du inte nått dit du ville. Försök i stället att lite snabbare sikta mot något som är nästan perfekt.

Det verkar som om tre månader är den längsta perioden en människa kan vara lycklig, säger forskarna. Sedan är man tillbaka i det gamla vanliga igen – och behöver påfyllning eller ny stimulans; mer kärlek, högre lön, roligare jobb. Hela tiden i en lite högre dos för att den där kicken ska infinna sig.

I en undersökning omfattande tolv länder fick människor frågan vad som påverkade deras välbefinnande mest.
Bara en tiondel svarade status quo. För de allra flesta människor spelar alltså förändringar en stor roll. Det ska hända något, något att se fram emot.

Så stäng backspegeln och rikta blicken framåt. Tänk på möjligheter som en ändlös räcka tillgängliga färskvaror. Det kommer alltid en ny chans.

I morgon är en annan dag

Jag bodde som ung kvinna och mamma under en sjuårsperiod i USA.

Ett land med många möjligheter men med stor intolerans mot minoriteter och med stora klass och inkomstklyftor.

Föräldrapenning och vård av barn var något som inte existerade. 3-6 veckor kunde en godvillig arbetsgivare bevilja, därefter var det dags att se sig om efter barnomsorg.

En privat styrd barnomsorg som endast hade vinstsyfte som mål.

Med familjens lilla budget blev också valmöjligheterna mycket små.
Stora bullriga dagis som endast fungerade som förvaring av de små var det enda alternativet.

Arbetade en tid som hotellreceptionist och tjänade 4.75 dollar (då 23.75 kr) i timmen.
Fick senare ett jobb på ett gruppboende där jag tjänade 8 dollar (då 40 kr) i timmen.

På mitt första jobb mötte jag många socialt utslagna människor. De lågutbildade ensamstående kvinnorna tvingades arbeta dygnet runt med 2-3 olika jobb för att överleva vilket resulterade i att de sällan hade tid att träffa sina barn. Många var de som tvingades sälja sin kropp för att kunna försörja sig och sina barn. Det smärtade mig att se och höra.

Varje dag levde jag i skräck över att något skulle hända mig, min man eller vårt barn något, vi hade nämligen inte råd att teckna en sjukvårdsförsäkring.

På mitt andra jobb kunde jag andas ut. Där hade arbetsgivaren tecknat en bas försäkring, det absolut billigaste alternativet vilket täckte ringa sjukvård. Jag fick där också möjlighet att teckna en försäkring för vår dotter och det gjorde oss överlyckliga. Men det var dyrt.

Mina 8 dollar gick åt till att betala dotterns sjukförsäkring och barnomsorg. Vi betalade också 23 % i skatt och jag undrade alltid vart den gick till?

Inte var det till en solidarisk och jämställd välfärd i alla fall.

Min svärmor drabbades av cancer och gick efter en tid med cellgiftsbehandlingar bort 1994. Hennes make betalar fortfarande, 2010 av på skulden till sjukhuset. Han kommer på grund av detta inte ha någon möjlighet att ta pension vid 65 års ålder.

Gruppboendet jag jobbade på finansierades av den Lutheranska kyrkan genom donationer från kyrkans välvilliga medlemmar.

Det var också viktigt att stå på god fot med arbetsgivaren, annars kunde du se dig själv avskedad med omedelbar verkan. Den tysta arbetsplatsen var ett faktum. Facklig verksamhet var snudd på obefintlig.

De lagar vi förhandlat fram på facklig väg i Sverige såsom Anställningsskydd, arbetstidslag, semesterlag, studieledighetslag, arbetsmiljölag och medbestämmandelagar existerade inte. (Dotterns faster tog i fjol ut en veckas ledighet, det var den första sedan 1995.)

Jag kände snart att detta inte var en miljö jag ville leva och uppfostra vår dotter i.
Van vid öppna landskap, trygghet, solidaritet och medmänsklighet bad jag min dåvarande make att ge Sverige en chans och det gjorde han.

Väl hemma fick vi god hjälp att starta om på nytt av familj och goda vänner.
Min man gick på svenska för invandrare och jag sökte jobb. Dottern fick plats på dagis och stortrivdes från början.

Då det var trögt på arbetsmarknaden tvingades vi under en tid uppbära socialbidrag.
Detta hjälpte oss hålla näsan över vattenytan och dottern kunde följa med på utflykter och få en varm vinteroverall precis som alla andra barn.

Jag fick sedan ett timvikariat där jag efter ett tag jobbat upp ett villkor så jag fick möjlighet att uppbära a-kassa.

Ersättningen på a-kassan gjorde mig inte mindre benägen att söka jobb, snarare gjorde den mig mer benägen att söka jobb eftersom jag visste att min familj var ekonomiskt säkra för en tid framöver och jag kunde koncentrera mig på jobbsökeri.

Jag är så oerhört stolt och tacksam över att ha fått växt upp i ett land där solidarisk välfärd varit något som alla fått ta del av oavsett klass och ekonomisk bärkraft.

Därför är jag inte villig att göra avkall på det vi byggt upp i Sverige och lämna utrymme för kapitalismen och profiten att ta över.

Priset är alldeles för högt!!

Det är viktigt att vi alla tar vårt demokratiska ansvar och röstar i valet den 19 september.

Fria val är fundamentet i en demokrati. Att rösta är en rättighet, men det är också en skyldighet vi har som medborgare i ett demokratiskt land.

Demokrati är mer än ett styrelseskick. Den är ett värdesystem som ska genomsyra hela samhället – inte bara på valdagen.

För oss i Sverige är det en självklarhet att vi var fjärde år kan gå till valurnorna.
Lika självklart är det att vi röstar på det politiska parti vi själva önskar.

Men så är inte fallet i många andra länder. I vissa länder finns det endast en kandidat att rösta på.
Det finns också länder där medborgarna riskerar sina liv för att ta sig till sin vallokal.

Låt oss därför ta vara på möjligheten att rösta fram det politiska parti och de företrädare vi själva vill ha.

Demokratins grundtanke är:
En människa, en röst. Din röst väger lika tungt som min. Alla röster väger lika tungt.
Den vilar på principen om alla människors lika värde, varje människas okränkbarhet.

Demokrati är inte en gång för alla vunnen. Demokratin måste försvaras hela tiden.
Alla måste vi därför hjälpas åt att försvara och upprätthålla demokratin.

Demokrati förutsätter och i viss mån kräver aktiva medborgare och dialoger med beslutsfattare.

Vad har vi då för rättigheter i en demokrati:

- Frihet att bilda och gå med i organisationer
- Yttrandefrihet
- Rätt att rösta
- Valbarhet till offentliga uppdrag
- Rätt för politiska ledare att konkurrera om stöd
- Rätt för politiska ledare att konkurrera om röster
- Alternativa informationskällor
- Fria och rättvisa val (öppna, ärligt genomförda, en person – en röst) som avgör vem skall ha förtroendeposterna.
- Institutioner för att göra den offentliga politiken beroende av röster och andra uttryck för preferenser.

Och vad har vi för skyldigheter i en demokrati:

- försvara och upprätthålla demokratin
- göra din röst och åsikt hörd
- lyssna till andra
- ta helhetsansvar, d v s även för de i minoritet i en demokrati
- att gå och rösta
- utkräva ansvar av de som fått ett förtroendeuppdrag och av politiker

Demokratin liksom de flesta andra samhällsföreteelser befinner sig i ständig förändring.

Var därför med och stärk demokratin och visa vilket samhälle du vill ha genom att rösta i valen den 19 september 2010.

Det blir alltmer tydligt att jämställdhetsfrågan är en av vår tids viktigaste enskilda politiska fråga. Den är grogrunden för de mest provocerande utspelen och de vitalaste debatterna såväl i riksdagen som i forskarvärlden och vid köksborden runtom i landet. (Ta tex Mona debatten som pågår nu.) Och det är ingen vild gissning att den på ett eller annat sätt kommer att vara avgörande för utgången av 2010 års val.

Frånvaron av politisk och ekonomisk hög prioritering av jämställdhetsfrågan är inget mindre än en politisk skandal med tanke på frågans karaktär:

För i vårt land, liksom i alla andra länder på jorden, har vi en ständigt pågående, systematisk diskriminering av kvinnor inom livets alla väsentliga områden. I arbetslivet, under utbildningen, i kulturlivet, i det sociala livet, i hemmen – överallt har kvinnor mindre makt, resurser, frihet och utrymme.

Diskriminering av en enskild individ på grund av hennes kön är en kränkning av hennes personliga värdighet som människa, en kränkning av hennes mänskliga rättigheter. Ett tillstånd där diskriminering ingår som en del i hur samhället är organiserat är inte accepterbart i en demokrati och är i själva verket oförenligt med demokratibegreppet. Kravet på jämställdhet är alltså inte uttryck för ett politiskt särintresse bland andra utan ett grundläggande krav på varje samhälle som vill kalla sig demokratiskt och som påstår sig respektera mänskliga rättigheter.

Kvinnor och män förväntas ha olika positioner och ansvar i produktionen – arbetslivet – och i reproduktionen – familjelivet. Inom vissa områden är skillnaden i mäns och kvinnors villkor särskilt tydliga.
Det är också inom dessa områden som en förändring skulle öka förutsättningarna för jämlikhet och jämställdhet.

Det handlar om arbetslivet och dess villkor. Att ha en lön som man kan leva av, en arbetsmiljö och arbetstider som gör det möjligt att orka hela livet och som ger alla förutsättningar att vara familjeförsörjare och föräldrar på lika villkor.

Det handlar om en familjepolitik som gör det möjligt att både arbeta och ha barn. Som gör att barn växer upp i miljöer som ger dem en förutsättning att formas som människor – inte som kön.

Det handlar om våld mot kvinnor. Det mest brutala uttrycket för att vi lever i ett ojämställt samhälle.

Och det handlar om representation – att kön inte ska spela roll för möjligheten att påverka den politiska dagordningen.

Allt detta hänger ihop. Kvinnors villkor i arbetslivet präglas av hur villkoren ser ut i familjelivet. Att kvinnor och män har olika ansvar för hem och barn präglar i sin tur arbetslivet. Alla människor måste också förhålla sig till föreställningar om kvinnors och mäns olikheter. En konservativ bild återskapas och förstärks genom sexualiserad reklam.

Föreställningen om mäns rätt till kvinnors sexualitet tar sig sitt allra starkast uttryck i våld mot kvinnor. Detta återfinns även i form av sexuella trakasserier i arbetslivet.

Det faktum att det kvinnor gör värderas lägre än det män gör bidrar till en ojämlik maktfördelning i samhället. På så sätt hänger allt ihop med utgångspunkt i det olika ansvar män och kvinnor förväntas ha och faktiskt får i arbetslivet och familjelivet.

Med en helhetssyn på jämställdhetsfrågan kan vi se att uppnåendet av verklig jämställdhet kommer att förändra alla strukturer i samhället, få genomgripande konsekvenser för alla politiska beslut och påverka alla människors livsvillkor. Jag menar att det är en så genomgripande omdaning av samhället att den måste beskrivas som en revolution.

Jämställdhet leder inte till något paradisiskt tillstånd, hur nu det skulle se ut. Men verklig jämställdhet mellan kvinnor och män skulle innebära enorma framsteg på livets alla områden: krig och fred, fattigdom och tillväxt, miljö, kultur, brott och straff, hälsa och utbildning för att nämna några.

Jämställdhet är egentligen inte ett mål i sig, utan ett medel att nå målet. Målet är befrielse. Befrielse från det järngrepp som den rådande genusordningen håller oss i från det vi föds tills vi dör. Befrielse av vars och ens hela potential som människa, obegränsad av föreställningar om kön och befriad från den ovärdiga över- och underordningen i kategorierna man och kvinna.

Politiker och beslutsfattare måste börja inse att jämställdhet är en av vår tids viktigaste politiska fråga och att den kräver resurser och beslut därefter.

Någonting som förundrat mig själv väldigt mycket är hur det kommer sig att vi gärna ställer högre krav, större förväntningar och anser oss ha rätten att begränsa vår partners frihet, när detta aldrig skulle förekomma i en vänskapsrelation.

Vi kan aldrig äga en annan människa, varken hennes vilja, hennes drömmar, hennes längtan, hennes kropp, hennes känslor eller tankar. Hur kommer det sig då att vi i en kärleksrelation anser oss ha rätt att ha förväntningar på vad vår partner ska göra med sin tid, sitt liv, sin längtan? Varför tror vi oss äga rätten att bestämma vem han eller hon får träffa och under vilka omständigheter, när vi aldrig skulle anse oss ha rätten att inskränka en väns frihet på det sättet?

Vi föds ofrånkomligt in i ett färdigt koncept av normer för hur vi ska vara för att förtjäna kärlek, men också för hur andra människor ska vara för att vi ska kunna betrakta oss som älskade. Vi tilldelas helt ofrivilligt dessa roller och normer och gör dem helt omedvetet till våra egna.

Vi köper ett koncept utan att förstå innebörden av det och bygger utifrån detta upp vårt eget synsätt och förhållningssätt till världen och människorna i den. Vi lär oss vad vi ska betrakta som ett svek och vad vi ska betrakta som otrohet. Vi lär oss vad vi ska betrakta som elakt och felaktigt och vi lär oss vilka tankar vi ska tänka om andra människors handlingar.

Dessa tankar i sin tur skapar känslor i oss som vi sedan vill ge omgivningen skulden för. ”Du gjorde inte som man bör göra. Du betedde dig inte så som normen säger att man ska göra. Därför är jag sårad nu.” Men vad är det som har sårat oss egentligen? Är det inte i själva verket vår föreställning om hur denna människa ska vara och agera som har sårat oss? Och detta leder mig genast till frågan – Har jag rätt att ha förväntingar på hur en annan människa ska vara?

I själva verket så sårar vi oss själva med de förväntningar vi bygger upp på vår omgivning. När vi kan se detta så kan vi programmera om oss själva och vår tanke, vi kan programmera om våra värderingar och skapa nya normer för oss själva som befriar oss från behovet av att andra människor ska vara på ett visst sätt för att vi ska må bra. Detta är att ta ansvar. Varje känsla som föds i mig är min och ingen annans.

Ingen annan än jag bär upphovet till min känsla, oavsett hur min omgivning agerat. Tusen människor skulle reagera på tusen olika sätt inför samma upplevelse. Detta är ett fullgott bevis för att våra känslor är och förblir våra egna att ta ansvar för i varje given situation.

Jag har precis läst igenom ”Program för stadsutveckling i Avesta Centrum” för 3e gången. Vet inte varför jag gjorde det för jag blir lika upprörd varje gång. Missförstå mig inte och tro inte att jag inte vill göra om i Avesta och göra det attraktivare. För det vill jag, mest av alla skulle jag nästan kunna tro.

Men jag vill att man gör det i rätt ordning och med de hårda nypor som faktiskt krävs för att göra om och göra rätt!

Centrum – i ett 20-30 tal år nu har man pratat om att utveckla Centrum, att göra Avesta till en handelsstad, dit människor ska resa, (helst med tåg) för att handla. Detta faller på sin egen orimlighet när man inte var ute i tillräckligt god tid, orkade, eller lyckades ta hem förhandlingar till etablering som senare hamnade i Borlänge och även Västerås. Dessa städer växer så det knakar pga. att de arbetar helt rätt.

De ligger också alldeles för nära Avesta för att stora kedjor ska vilja etablera här och säkra en marknad som de gör vinst på.

Centrum ligger en bra bit från samtliga riksvägar som omger Avesta och när man åker förbi ser man inte tillstymmelse till bebyggelse, vad du möts av från samtliga vägar är industriområden. Inte det mest tilltalande för att vilja göra en avstickare på några km för att kolla in ett centrum som inte har något att erbjuda som inte vilket annat centrum i landet har.

I sista fullmäktige svarade Kommunalrådet på mitt krav om att kommunen inte ska köpa loss kioskerna för dyra pengar i Krylbo för att bygga parkeringsplatser, att det skulle man visst kunna tänka sig att göra för ”människan är av naturen lat” och behöver närhet till stationen, det är för långt att gå de 200 metrarna jag föreslog. I det fallet håller jag inte med henne, men vad gäller att ta sig in till Centrum från riksvägarna gör jag det, där är ”människan av naturen lat” och viktigt att betona, på genomresa mot något, oftast Sälen.

Det är alldeles för långt in till centrum och inte visuellt synligt att det finns något av värde att besöka. Jag skulle hellre se att man byggde ut och etablerade varuhus mm. mot riksvägarna, se bara på Willys, där är det alltid mycket besökare och jag tror inte det endast beror på den prisnivå de håller, utan också att det är en stor andel på genomresa vilka handlar där. Skulle vara riktigt intressant att veta hur många genomresande per dag som besöker Willys.

Att bygga lägenheter ovanpå Plushuset och på Coop byggnaden känns också irrationellt och ogenomtänkt.

Vi har en till ytan väldigt stor och vacker kommun och jag vidhåller med en dåres envishet att vår kommunala uppgift är att se till att hela kommunen får leva.

Rensa upp i ytterområdena och se till att marknadsföra kommunen så pass att utomstående fastighetsägare ser en vinst i att bygga bostäder som passar nyetablerade familjer ungdomar och pensionärer till rimliga kostnader. Att skolan håller god kvalitet och att vi har ett rikt fritidsliv för samtliga åldersgrupper är en viktig variabel för att kunna räkna med att människor ska vilja flytta hit.

I Avesta har vi en demografisk utveckling som inte är den roligaste. De unga flyttar ut och de gamla som stannar kvar blir bara äldre och äldre. Tillväxten är noll.

Vi har också stora pensionsåtaganden att ta hänsyn till innan vi kan börja med något annat. Plånboken är bara så stor.

I första skedet bör vi alltså fixa pensionsåtagandena samt se till att vi är nationellt ledande i kvalitet på skola och fritidsliv samt bygga bostäder som passar plånboken hos den målgrupp jag beskriver ovan. Parallellt med detta måste man ta hand om de redan etablerade företagen samt också locka hit fler och större företag.

Det är arbetskraft och arbetstillfällen vi behöver, inte fler matvarukedjor i centrum. Att etablera fler och fler matvarukedjor där personal flyttar från en butik till en annan uppnår inget annat än en statisk arbetsmarknad. Antal människor som besöker dessa varuhus är fortfarande desamma, och den sorgliga frågan blir då; Vilken butik kommer att få slå igen först och vilka får gå hem mot arbetslöshet? Inte ett önskvärt scenario överhuvudtaget.

Viktigt är också att notera att centrum som det ser ut idag står med tomma lokaler som inte är uthyrda ännu. Att bygga ett resecentrum och parkeringsgarage i centrum måste jag också i dagsläget avfärda som en alldeles galen idé.

Att bygga ett resecentrum när man precis dragit in massor av busslinjer ter sig som ett slag i luften och att bygga ett parkeringsgarage likaså, med ovanstående motivation, att det finns fortfarande tomma lokaler i centrum.

Kollektivavtalstrafiken borde sägas upp och upphandlas på nytt. Jag tror att det skulle vara mer lönsamt att låta mindre bussbolag trafikera staden med tätare turlistor och att priserna kraftigt reduceras eller tas bort helt. Då får vi folk att ställa bilen hemma och ta sig till centrum med kollektivtrafiken. Det rimmar bättre än att bygga ett stort kostsamt parkeringsgarage underjord och stämmer mer överens med de uppsatta miljömål som tagits fram.

Vad gäller Koppardalen så måste man här sätta ner foten och bestämma sig för om det ska vara ett industriområde eller ett handelsområde. Det går inte att kombinera de båda.

Min dröm om Avesta är att kombinera allt detta och göra det i rätt ordning samt att etablera något som inte finns här. Något som får folk att vilja besöka Avesta för att det finns något här som inte finns någon annanstans. Då talar jag inte om en Vicentpark som knappt lockar någon mer än ett fåtal entusiaster.

Fick jag bestämma skulle vi förutom ovanstående etablera fler motorsports möjligheter, bygga sport/mässanläggningar med allt vad det medför med besökande gäster, hotellövernattningar mm. Att öka möjligheterna genom att kunna stå värd för mässor som lockar folk från hela Sverige/världen, bjuda in till konserter av världsklass och kunna hålla nationella sportmästerskap vore fantastiskt! Allt detta sammantaget skulle positionera oss som en kommun i framkant, en kommun som gjort om och nu gör rätt!

Kärlek är ett känslomässigt tillstånd som finns inom oss alla och vi känner kärlek på många olika sätt – det kan vara ett lyckorus när vi är förälskade i vår drömprins, det kan vara kärlek till vår bästa vän och det kan vara kärlek till någon som förgyllt vår vardag med glädje.

Och vare sig du tycker om det eller inte, så finns dina känslor hos dig för att stanna. Att du har känslor är ett bevis på att du lever. Känslan av kärlek är så stor och svår att hantera att ingen någonsin förblir opåverkad efter att ha känt kärlek. Kärlek kräver tid att bearbeta och är något som man aldrig blir riktigt klok på.

Kärlek är inte bara en känsla utan så mycket mer och det enda sätter att bli mästare på kärlek är att våga visa kärlek, att ge kärlek. Att kunna känna kärlek måste vara den härligaste känslan som finns, men aldrig kan man väl säga att man kan känna sådan bottenlös förtvivlan som när man ger, tar eller förlorar kärleken.

Viktigt är ändå att veta att verkligheten är den att det som gjorde vår lycka tidigare i livet, och det som kan göra vår framtida lycka, är med oss just här och nu och bara väntar på att bli använda. Att öppet visa sin kärlek och glädje är viktigt för att andra ska veta att du vill och har förmåga att älska och visa dina känslor på ett ärligt och öppet sätt.

Det är inte farligt att våga visa dina känslor på ett naket och öppet sätt, så att andra vet vad du känner och tycker om det viktigaste som finns – kärleken! Kärlek är ett unikt möte mellan människor, ett äventyr som kan hjälpa oss att utvecklas. Att bygga en bra relation är att ge sig ut på en resa och precis som i sagans värld innebär det att du måste kämpa och övervinna de faror som dyker upp under äventyrets gång.

Detta innebär att du måste ta ansvar för att du är kärlekens källa. Ingen annan kan göra jobbet åt dig. När du sätter igång att arbeta med dig själv, får du räkna med att du automatiskt sätter igång en process som kommer att förändra din inställning och de relationer som du byggt upp kring dig.

Var inte rädd för förändringar utan omfamna dem och ta hand om dem. Ta ansvar för din egen lycka och låt ingen tid gå till spillo. Tiden på jorden är alldeles för kort för att levas i miserabelt tillstånd när kärlek alltid finns runt hörnet om du bara öppnar dina sinnen och ditt hjärta för intrycken.

Vi söker ständigt efter skatten men vi bär den redan inom oss. Förmågan att älska! Våga leva livet, våga älska, -det är ett härligt liv att leva!

Jag är världens stoltaste kvinna idag, har varit stolt i över ett år nu, men i lördags visste min stolthet inga gränser och det går inte över, det bara växer sig starkare. Jag är så otroligt stolt över att vara ordförande i en så fantastisk klubb som KAIS – Krylbo Innebandy AIS.

Därför måste jag tacka alla inblandade i KAIS för det fantastiska jobb ni gjort och fortfarande gör. Utan er stannar verksamheten, ni är GULD! Tack alla för allt ni gör!