Att bara vara Annie

Hejdå blåkulla, hello tristess!

Annie — Wed, 07 Apr 2010 09:50:00 +0000

Dags att inse fakta. Mitt liv är inte riktigt så glammigt just nu som jag kanske hade önskat. Påsken kom, firades och försvann. Ser ni dessa två gula kartonger?

Det är påskpyntet jag har att förfoga över. Det kom aldrig längre än upp i lägenheten. Till mitt försvar så är i alla fall kartongerna gula och det måste ju räknas som påskigt?

Jag kutar mellan föreläsningar, jobb, träning, tentaplugg och sängen. Vet knappt hur C ser ut längre. Tror han är mörkhårig in bad need of a klippning, men är inte riktigt säker?!?

Till mitt försvar köpte jag i alla fall påskliljor till balkongen. Dock tyckte Gud att det var ett smart drag att släppa ner snö dagen efter. Schysst. Kanon. Verkligen. Ser fram emot en härlig majmånad. Tatuering, sommarlov och uteserveringar står på dagordningen.

Fram tills dess välkomnar jag störande moment (vänner, familj, annat löst pack) till min bubbla av tristess!

/Annie

Bebisspråk och tvättmaskiner!

Annie — Wed, 17 Mar 2010 10:19:00 +0000

Pratade med min ena svägerska i telefon igår. Hon har tre barn och jag har under årens lopp blivit van vid att hon pratar med dem samtidigt som man håller på att föra en konversation med henne i luren. I början var detta smått frustrerande, men man lärde sig att utnyttja tiden till att göra saker som bara behöver halva hjärnkapaciteten. Igår började hon helt plötsligt prata bebisspråk och jag antar då såklart att det är hennes lilla 10-månaders bebis hon pratar med. Jag frågar hur han mår och hon undrar vem då? Ja, LillFisen såklart. Jodå, han sover och mår bara bra, svarar hon. Va, pratade du inte med honom nyss, undrar jag då. Neeeej, det var bara tvättmaskinen!

Annars då? Mår ni bra? Här rullar livet på. Det mest spännande som har hänt är väl att soffan har fått ett nytt överdrag. Vad tycks?

Den är numera grön, skön och som ni ser en aning skrynklig. Det sistnämnda beror på min rumpa!

/Annie

Min mage är helt kajko!

Annie — Sun, 07 Mar 2010 13:17:00 +0000

Tänk att ni fortfarande tittar in här fast jag är en usel uppdaterare!

Det senaste som har hänt är att C har fyllt år. Vi har haft tårtkalas som totalt fnuttat upp min mage. Jag bajsar numera (vanilj)kräm. Men det var det värt! Kolla in dessa skönheter:

Dessutom lekte jag snäll flickvän och steg upp APtidigt för att baka gifflar. Inväntar med spänning min födelsedag. Han har lite att att leva upp till vill jag lova!

Nu ska jag göra mig iordning för att gå och kultivera mig på Dramaten med C och hans pappa. Får man äta popcorn där?

/Annie

Note to self!

Annie — Mon, 22 Feb 2010 11:52:00 +0000

Det är inte okej att fortsätta dricka shots när de har tänt lamporna på krogen. Tydligen vill de att man ska gå hem då?!?

/Annie

Evakuering i tunnelbanan!

Annie — Tue, 16 Feb 2010 21:27:00 +0000

Skulle gå på kurs imorse och det hela slutade med en upphalad kjol, på en vinglig stege, utstirrad av 20 brandmän.

Jag åker alltid tunnelbana hemifrån, alltid i god tid bör tilläggas. När jag kom till Slussen tog det stopp. Elfel längre fram på linjen som skulle åtgärdas. Detta gick fort och vi var iväg 5 minuter senare. Mellan Gamla Stan och T-centralen tar det stopp igen. Denna gången på grund av en brand några stationer längre fram. De släcker ner vagnarna för att spara på batteriet och den eviga väntan börjar. Folk börjar ringa sina kollegor, de nervösa tar av sig jackorna och börjar vifta med tidningar för att svalka sig innan ångestattacken kryper fram, de coola sitter på Facebook (JAG!) och uppdaterar sin status. Plötsligt knastrar det till i högtalarna och föraren meddelar att vi kommer att evakuera tåget. Åh damn!

Efter två stegbestigningar, en promenad i en bäcksvart tunnel och en plötslig aha-upplevelse av föraren som insett att de glömt jorda spåren, står jag så till slut på plattformen och kan andas ut. Omkring mig står 20 brandmän och 10 poliser. Jag hade kommit till himmeln utan att dö!

Kanske bör tillägga att ”branden” visade sig vara byggdamm. Inte lika ballt att ha varit med om detta längre, men en otroligt uppiggande morgon i alla fall!

Folk sniglar sig fram för att möta sitt öde med den rangliga stegen!

Alla brandmännen befann sig nere på plattformen, redo att skydda folket mot byggdammet!

/Annie

What ev’a!

Annie — Thu, 11 Feb 2010 14:04:00 +0000

Jag kanske inte tillhör den smidigaste befolkningen på våran jord, men häromdagen blev till och med jag imponerad av mig själv. Jag gick från stillstående till rumpliggande på 2 sekunder. Jag promenerade inte ens! Vid förra fallet fick ryggen och rumpan ta den stora smällen, så jag tänkte alternera mig lite. Vred mig som en liten mask och landade på vaden. Smidigt Annie! Nu ser den ut som en världskarta, en blek, orakad sådan. Skuttade såklart upp med vigheten hos en noshörning för att inse att inte mindre än 7 människor såg det bedrövliga inträffa. Men cool som jag är borstade jag av mig grus, snö och förmodligen lite hundbajs, mimade fram ett ”What ev’a” och tassade vidare i stelopererad-farmor-med-rullator-stil.

Afrika eller Asien?

/Annie

Och bilen går bra?

Annie — Wed, 10 Feb 2010 10:49:00 +0000

Vaknade, satte på kaffe, tittade ut, fnissade. Så började min morgon. Idag är snöröjningsdagen på min gata och alla måste flytta sina bilar – annars..:

Jag vet att min skadeglädje förmodligen är lite större än vanliga Svenssons. Jag blir upprymd, får en lätt rodnad och myser i mjugg när jag får se något sådant här.

Annars då? Tackar som frågar! Livet rullar på. Satt med Bihanget och bokade en spontankryssning igår. Kan inte förklara varför, kanske lika bra det. Fömodligen för att jag vill ha något att se framemot som inte kräver huvudvärk, träningsvärk eller annan tänkbar värk. En kryssning kan iofs betyda huvudvärk, men i så fall är den självvald! Vi valde mellan en CP-hytt och en A-hytt. CP-hytten är en sådan som vi i vanliga fall skulle kunna boka rakt av enbart för namnets skull, men i detta fall fick det bli en A-hytt. CP-hytten låg nämligen under bildäck och det är relativt ångestframkallande. Nu ska jag dra på mig paltorna, dra ihop en matlåda och bege mig mot Lillefots och Storfots nya lägenhet på Söder. Kan inte med ord beskriva hur fint det känns att ha detta par inom gångavstånd!

/Annie

Uppmaning till Comhem!

Annie — Thu, 28 Jan 2010 14:17:00 +0000

Ni och posten kan bilda klubb och gå och hoppa från ett stup. Hand-i-hand! Det hade varit det ultimata just nu. Jag orkar inte bråka med er mer. Ni är ändå stora idioter som inte kan hantera era kunder. Slut … Läs mer →

Klassfest!

Annie — Tue, 26 Jan 2010 11:41:00 +0000

I lördags hade vi en liten reunion med noga utvalt folk från skolan. Vi kommer mer och mer att splittras nu, ju längre in i utbildningen vi kommer. Det var ett såkallat knytkalas. I och med att vi skulle husera hemma hos mig och alla föreslog att vi skulle äta paj, fick jag den otroligt roliga uppgiften på min lott! Man kan säga att jag satt fast i pajhelvetet! Inte i en timme, inte två, utan fyra!! Jag som aldrig har gjort paj (och förmodigen inte kommer att göra det någonsin igen) förvånades över tiden det tog! Man ska fixa degen, kyla degen, pressa ut degen, förgrädda degen och så vidare. 5000 moment innan den ens hamnar i ugnen med fyllningen i. Gott blev det i alla fall.

Det blev till slut kycklingpaj med bacon och curry, västerbottenpaj och tacopaj.

Klasskamraten Trygga H kom med efterrätt. Jag friade till honom på stående fot när han drog fram en 1 kilos tung kolatårta.

Botten består av krossade chokladkakor och smör, mellanpartiet av en krämig, mörk kola och toppen av en ljus kola baserad på vitchoklad. Vi hoppar över att räkna kalorierna va?! Det bästa med att vara värdinna är att alla rester stannar här. Så därför kan jag nöjt titta in i kylen och konstatera att det blir kolatårta till lunch och middag idag.

/Annie

Meddelande till posten!

Annie — Wed, 20 Jan 2010 13:00:00 +0000

Jag älskar ljudet av brevbäraren i trappen. Hatar iofs ljudet när han vänder på andra våningen och springer ner igen de dagar det inte finns någon post till mig. Idag kom det dock massor med post! Härliga tider, OM det inte vore för att de alltid tror att postinkastet är 20 centimeter stort, istället för de 4 centimeter som verkligheten erbjuder. Det känns som om brevbärararna har slagit vad med varandra hur tjocka buntar med brev som de kan få in på en och samma gång. Nu vill jag bara säga detta till posten, sådär helt generellt: DÖ!

Nästan varje dag får jag min post mer eller mindre strimlad i småbitar. Idag såg en av tidningarna ut såhär:

Vid flertalet tillfällen har jag ryckt upp dörren precis när posten landat på hallmattan och levererat en fenomenal utskällning till vederbörande. Verkar hjälpa sådär va?!

/Annie