Känns som om det var en hel evighet jag var inne här. Gjorde ett försök igår men så kom nåt på Tv, och ganska skönt var det. Dagarna sedan Ida dog har kännts oändliga, samtidigt som tiden gått så fort. Den här veckan har varit känslomässigt jätte jobbig. Det är precis som att nu, nu börjar det sjunka in att Ida inte finns mer. Allt vi har gjort tillsammans har kommit över mig genom minnen. När jag gått in i garderoben så har byxorna jag fått av henne legat där… Dolce Gabbana glasögonen, allt… Vart enda ställe jag varit på har påminnt mig om, minnen som vi tillbringat tillsammans just där. Fan, jag är så besviken, ledsen o arg över att jag inte fått någon möjlighet till att ta farväl. Sen har de vidriga tankarna varit o hälsat på… Är hon bränd nu, liggen hon i en kista under marken o ruttnar…. Lilla vackra ängel!!! Jag sa så många gånger att jag visste att du skulle dö. Du var destruktiv som bara den. Så som jag själv var då jag var i din ålder. Just pga det kom vi varandra nära, trots ålders skillnaden. Men så sist gången när vi träffades på Metadonmottagningen , såg du så fräsch o fin ut. Ett par dagar senare skickade du över ditt nya nummer. Jag hann inte svara förrän det var försent. Du ville säga mig något, där nere på kliniken. Jag höde det mellan raderna… Men vi hannn att ge varandra en kram. Hade jag vetat att det skulle bli den sista, så hade jag aldrig släppt. Självklart har jag rannsakat mig själv, vad kunde jag jort annorlunda?? Men jag är inte Gud, bara en människa. I miss you Sis!!! Om inte annat så lär vi ses i Änglarnas stad!! Men jag vet att när det är min tur, men då kommer jag att känna mig trygg. Du finns ju där o tar hand om o möter mig. Hälsa till de andra änglarna… Vi möts igen när tiden är inne !!! Du är för alltid en del utav mig… ÄLSKAD och SAKNAD!!! Jag vet att du håller ett öga på mig, det känner jag….Jag glömmer aldrig dig, dockan!!! Med all min kärlek!!!!!

Kommer aldrig att glömma dig!! Älskad o Saknad!!!! Vem ska jag nu skratta ihop med o dela hemlisar. Och gråta med, dela drömmar med? Min fina vackra vän… Vi ses i Änglarnas stad. Hälsa de  andra Änglarna!!! Du är för alltid en del utav mig.  Kommer aldrig glömma dig..Din vän Anna… Kärlek o respekt!!

Uppe m tuppen i dag!!! Ja,jag vakna redan 4.30… Kom ihåg att jag visst somna ifrn tvätten igår, så det vara tll att rusa ner i tvättstugen. Eftersom jag hade mer tvätt som skulle tvättas så starat jag upp m det. Ska strax ner igen… Ja, i tidningen igår stod det en notis om att nu är min vän begravd. Vet inte vilket som tog hårdast på mig, dödsannonsen eller att nu är hon dessutom begravd. Hennes familj ville ha det inom kretsen av de närmaste. Och det får man ju respektera. Var inte vi som var hennes vänner nära henne?? Jag fatttar att de inte ville ha en begravning m massa påtända narkomaner…Men vi som var drogfria??? Fy fan, det är tungt, jag hade önskat att jag fick ta farväl… Nää, detta känns för jobbigt, jag kilar ner till tvättstugan istället. Kram på Er!!

Det har hänt mycket sedan sist. Ännu en vän till mig har gått bort. Varför?? Dessa jävla droger…. Så mycket lidande de orsakar!! Och så tänker jag självklart på deras anhöriga. Men tillbaka till mitt eget liv, så tjatade jag om hur tomt o trist allt var. Men… Så från att inte ha ngt att göra, till att ha massor att göra… Så har mitt liv sett ut senaste veckan typ. Fille har varit hos oss hela helgen, eftersom det var Festival här i området. Så efter att haft en lugn fredag m tvätt, lite Tv tittande la vi oss tidigt. Lördagen gick vi ner på festivalområdet. Jag fastnade ju på Loppisen. Köpte en del kläder till barnen o en matstol till Gustav. Sen hade jag lovat att vi skulle gå till Lekia o köpa kulor. Nu pratar vi inte om stenkulor som på min tid. Nä, glaskulor i alla storlekar, för 10kr/hg. Det blir inte många kulor för en 100lapp!! Men glad ihågen var Fille, och jag en hundring fattigare. Sen tillbringade vi hela dagen på festivalen. Och hela kvällen… Vi hade jättetrevligt. Syrran o hennes sambo kom, träffade folk jag inte träffat på hur länge som helst. I söndags hade vi Årsmöte på Bf. Det har hänt mycket på ett år m vår förening. Snart kommer vi att utöka våra öppettider. Som det e nu, träffas vi på söndagar. Nu ska jag sätta lite fart här, ska lägga in lite bilder fr. helgen senare. Ha det, så länge…

Det är så lätt att ta livet o andra människor förgivet, men så får vi oss våra påminnelser ibland…. och då är det försent.

En blåsig torsdag, vaknade jag upp till i dag. Men om det stämmer, så har vi ju en massa sol o värme att vänta oss, från i morgon. Detta passar ju bra. Det är ju Pingst i helgen, vilket innebär att många gifter sig o kärleken spirar. Själva ska vi vandra rundor på festivalen, här i bostadsområdet. Dogge Doggelito kommer o spelar på lördagkvällen, men innan dess kommer det att vara mycket annan musik o annat kul under dagen. Så då passar det ju utmärkt m sol o värme. Nu ska jag försöka att ta tag  i mitt liv, dvs klä mig o ta mig ut. Det känns ju inte så jätte inspirerande, men sitta här e juh ingen höjdare heller… Ha en bra dag!!

Sitter o slötittar på TV. Det är nån film m JLo, Bröllopsfixaren, eller nåt… Så långt ifrån mitt eget liv man bara kan komma. Vakna i morse av ett SMS fr syrran. Hon skrev : Fått ett meddelande att xxx är död. Jag blev rent kall… Skickade ett meddelande till xxxs telefon. Efter ett tag ringde syrran, jo det var sant. Hon hade pratat m ssk på vår Metadonmottagning. Fan!! Kännt mig tom o ledsen hela dagen. Just den här personen tycker jag mycket om. Hon e en av de få jag släppt in, vi har en historia ihop… Hon har varit som en syster, en lilla syster. Ja, så sa hon en gång. Du, du e som en syster. Vi skrattar ihop, mitt i allt elände….  Vi har träffats ett par gånger o fikat. Hon har inte mått så bra. Hon har haft strul m sin snubbe, som fortfarande varit ute i missbruk. Men han satt ett tag, då fungerade det bra för henne. Sist vi träffades, hade hon varit uppe o vittnat mot honom. Han hade slagit henne sönder o samman, men hon var ändå vid gott mod… Hon sa, Jag har varit drogfri i 8 mån nu. Så länge har jag aldrig varit drogfri, sen jag började m heroinet. Tack vare Metadonet. Vi pratde om att ses, snart… Eftersom vi inte hämtade mediciner samma dagar, träffades vi inte så ofta.  I förra veckan skickade hon sitt nya telefonnr. Fan, jag svarade inte ens på messet!!! Tänkte att jag gör det sen… Nästa vecka…Hon hann inte ens fylla 24år, det skulle hon göra i Augusti… Hon måste köpt xtra Metta, eller blandat m nåt annat….Benso, kanske… Ja, så har min dag varit. Nu ska jag krypa i säng, skiter i hurvida JLo fixar bröllopet. Natti…

Hur trött kan man vara??  Jag sov till o från hela dagen igår. Lika så har jag sovit bra i natt, men att jag ska behöva tvinga mig upp vid 10, då e det nåt som inte stämmer…. Och trots att jag varit uppe sedan dess, känner jag mig nyvaken o helt off…. Har jätteproblem m magkatarr o halsbränna, men att det ska påverka mig på detta vis, det tror jag inte. Påtal om just magkatarren… Jag kontaktade Metadonkliniken igår om det, eftersom det är en biverkninga av Mettat. Men tro inte att de kan vara behjälpliga m att skriva ut medicin mot detta. Nää, då ska jag kontakta min Vårdcentral. Läkaren vi har tar idagsläget nämligen bara akuta saker. Vad räknas då som akut, undrar jag? Min syster tex, behöver få sin sjukskrivning förlängd. Kliniken har skött detta tidigare. Men nu, eftersom vi ej har någon fast läkare, kan de inte sköta det längre. Hon får kontakta Öpsyk i Halmstad. Eftersom läkaren som sagt bara tar akuta saker. Men för att komma till Öpsyk, behöver man remiss. Undar om remisser är akut?? Och hur lång väntetid är det?? Sjukskrivningen behöver förlängas fr. 1 Juni. Så biverkningar och forts. sjukskrivning, är alltså inte akut, kan jag då konstatera. Vad ska vi då ha en akutläkare till, om hon inte kan jobba med oss?? Undrar om det är akut att forts. att skriva ut Metadon o Subutex till oss?? Nä, det är nog inte akut, det heller!!! Inte så länge till, iallafall.  Dessutom har vi hela tiden fått till oss, att vi ska inte behöva bli drabbade!!! Det är värre för de som står i kö… Än en gång ska vi bara vara tacksamma o hålla käften…. När jag kontaktar min VC, säger de till mig att det får jag ta m Läkaren som ordinerar mig mitt Metadon. Ja, nu är det bara så att hon tar bara akuta saker, svarar jag då. -Vad räknas som akut, frågar hon på VC, mig. – Kanske förlängningar av utskift av Metadon, svarar jag.  – Vi är ledsna, men du får ta tillbaka detta till läkaren som skriver ut ditt Metadon, hon vet bäst vilken medicin du behöver mot magen. Vi har inga Beroendeläkare här. -Tack o hej, men det har vi inte på vår mottagning, heller!! Bara akutläkare, och hon tar bara det som är akut…. Är det konstigt att jag är trött, egentligen…

Fy, vad trött jag e på att alla dagar e varandra lika. Känns inte som mitt liv har någon mening just nu. Och själv har jag ingen ork att ta tag i det…. Eller rättare sagt, jag vet ej var jag ska börja. Jag hatar när jag tillåter mig att bli så här passiv…. Lille Gustav kom till oss igår kväll. Då finns det ju såklart en mening med allt igen. Han har varit lite hostig o febrig i natt, o de märktes när han vakanade oxå. Han låg kvar i sängen o mös m sin snutte o napp, efter en halv timme fråga jag om han ville uppp. Sen har det varit såå ynkligt här. Tempen stod bara på 37,7, men märkte på honom att den gick upp efter en stund. Nu ska jag dricka kaffe o ta en cigg i lugn o ro. I em ska jag ner till HBF, o träffa gänget. Hade tänkt att jag skulle baka men det få bli ”köpe fika”. Ha det gott!!!

Det har man ju hört talas om. Och faktiskt för min del så kan jag idag, skriva under på  det. För ca. 1 år sedan behandlades jag med Suboxone, för mitt Opiatberoende. På något märkligt vis tålde jag nu inte detta preparatet… Förrutom en massa fysiska biverkningar, som absolut gick att leva med även om det var jobbigt, fick jag Ångestattacker. Och jag som trott mig veta vad ångest var… Det e stor skillnad på ångest o ångest o ånger. Nu pratar jag om 25-30st attacker per dygn… Från en timme till en annan förvandlades jag från en glad o öppen, till livrädd o gråtande. Åkte i skytte trafik till sjukhuset. Alla prover, förutom väldigt hög puls var bra. Men det e ju inte konstigt att pulsen är hög, när man kämpar för sitt liv. Jag glömmer aldrig den skräcken jag kände när jag låg i ett rum på Akuten o fick attack efter attack, men ingen hjälpte mig…..Fattade dom inte att jag höll på att dö??!! Hur som helst så vågade jag till slut inte sova, även om jag behövt det. Så nätterna använde jag till att göra smycken o måla tavlor. Efter att ångesten försvann o jag fick bytt till mitt Metadon, har jag fortsatt m mitt skapande. Ibland så känner jag behov av att låta kreativiteten flöda. Och faktiskt blir jag riktigt förvånad över resultaten ibland. Nu e jag ju ingen ny Da Vinci, och strävar inte efter att bli det heller. Det jag tänkte på är, att mitt i livets mörkaste o farligaste hittade jag något som höll mig vid liv…. Och det kom faktiskt ifrån mig själv….Njut av en härlig lördag, det ska jag!

I min lugna och stundtals tråkiga värld, händer det inte speciellt mycket. Dagens tidnings rubrik var, Tredje rånet på en veckas tid. I går var det Lidls tur, att bli utsatta. Det var därför som polisen körde runt här i området. Själv trodde jag att det var för att grannens bror, som vanligt när han e på fyllan, försökt slå sig in i sin brors lägenhet. Men icke, världen e visst lite större än så. Syrran ringde igår o fråga om jag kunde ha Gustav över natten, de skulle ut o grilla. Nä, en annan dag svarade jag. Har just hunnit återställa hemmet till det normala efter förra helgen. Dessutom var jag så trött, eller lat? Att det dessutom e fredag idag känns ju knepigt, känns som måndag istället…