I min förra blogg redogjorde jag för min kompis ”Carros” äventyr i dejting-träsket. Hon har alltså dåliga erfarenheter av nämnda aktivitet. Men skam den som ger sej, tänkte hon trots allt…

Häromdan dejtade hon en kille som hon blivit tipsad om av en gemensam bekant. Allt gick bra: dom drack kaffe och pratade. Killen var trevlig, rolig och spontan. Dom bestämde sej för att träffas igen. När dom skulle bege sej hemåt undrade killen om ”Carro” inte hade lust att hänga med till snabbköpet – han ville gärna njuta lite längre av hennes sällskap, sa han. ”Carro” är rätt naiv i vissa hänseenden och föll för den smöriga kommentaren. Alltså gick dom och handlade tillsammans. Ett bra sätt att lära känna varann, menade ”Carro”.

Men hans inköp chockerade henne dessvärre: han köpte tolv folköl eftersom priset på sexpack var nedsatt. Det tolkade hon som att han var en ”snål alkoholist”. Och när han senare la ner en sprejburk med färdig vispgrädde i kundkorgen blev hon livrädd eftersom hon förmodade att killen var ”ett pervo med bisarra böjelser”… Det blir inga fler dejter, säjer hon nu.

Jag kan bara konstatera att du börjar bli nojig, ”Carro”!