Min kompis ”Carro” har befunnit sej i det så kallade ”dejting-träsket” en längre tid nu. Hon börjar tröttna. Varför? Det fattar jag inte riktigt – hon påstår sej ju även vara en social person som gillar att knyta nya kontakter…
”Killar är sexfixerade idioter”, säjer hon. ”Och?” frågar jag. Utan vår sunda fortplantningsdrift hade den mänskliga rasen dött ut för länge sen… Sex är ett primärt behov. Punkt slut. Jag menar, hur tänker hon egentligen? Vill hon kanske dejta påven?
När jag förfäktar den tesen försöker hon vederlägga mej genom att komma med skakande exempel ur verkliga livet. Till exempel detta: hon träffade en kille på en dejtingsida på nätet. Killen ifråga gjorde ett fördelaktigt intryck; han verkade verbal, rolig och intressant. Ett stort minus fanns dock: han hade ingen bild på sin presentation, vilket ”Carro” fann suspekt. Hon bad honom skicka en. Det gjorde han: två stycken till och med. Den första bilden gjorde henne lite missnöjd: killen ifråga var äldre, tunnhårigare och tjockare än vad som hade framkommit. Den andra bilden fick henne att resa ragg – den föreställde nämligen killens könsorgan…
Så nu planerar hon att dö som singel, säjer hon…