Det sitter ett par ugglor i ett träd utanför mitt sovrumsfönster. Dom hoar hela nätterna igenom. Jag har provat att sova med öronproppar, men det gör ont: jag har trånga och känsliga hörselgångar. Och dessutom känns det otryggt – om nån yxmördare bryter sej in i min lägenhet så hör jag ju inte det…

Jag trivs rätt bra med livet för närvarande. Mitt uggleproblem är det enda smolket i glädjebägaren. Å andra sidan är det ett stort problem som förmörkar hela min tillvaro. När jag sover dåligt blir jag aggressiv och dessutom tankspridd. I förra veckan glömde jag att gå till jobbet en morgon eftersom jag trodde det var lördag. Den förklaringen godtog icke av min inskränkte chef. Jag misstänker att han är ugglekramare i smyg…

Och min omgivning visar ingen som helst förståelse för mitt predikament. När jag berättade för brorsan om dom fridstörande ugglorna konstaterade han helt sonika att det nog rörde sej om nåt slags duvor och inga ugglor…

Jaså, du har blivit ornitolog på gamla dagar, brorsan? Dra åt h-e! Nu har du satt din sista potatis, det ska jag bli man för!