Det kallas visst Oil swishing också. Jag tänkte att jag skulle skriva lite om Oil pulling här ett tag. Det går att utforska från en mängd olika perspektiv. Jag upptäckte Oil pulling i höstas när jag var ute och surfade på ett annat oljespår på nätet. Så sedan 1 oktober 2011 har jag i princip varje morgon oljepullat (och jag vet att jag ska hitta ett annat verb, för min användning av ordet pulla har ingen anknytning till någon av de betydelse wikipedia anger och jag tror det blir bättre med ett annat ord.)

Det är bara några dagar första veckan i år och sen hela veckan förra veckan som jag inte gjort oil pulling på morgonen. För då var jag så snorig att jag inte kunde.

Oil pulling påminner om en antirynkgympaövning jag skrivit om här. Hur ska jag hitta den nu då? Jag har fortfarande inte lärt mig finesserna med WordPress som den här bloggen fördes över till för ett bra tag sen nu. Jag letar i min lååånga lista med antirynkgymparörelser och stannar till vid 29. Lite spott gör susen. Med stark inspiration från gammal kinesisk hälsokunskap skriver jag där om hur man med tungans hjälp skapar saliv i munnen som man sedan sväljer.

Oil pulling är måhända en utveckling från den reningstekniken. Om jag beskriver hur det går till med mina ord så hjälper det mig kanske att grunda för en benämning på svenska. På tom mage på morgonen, (okej då, drick gärna nåt litet ljummet innan som rester av kvällens örtte), borsta tänderna (helst med nån sån där hälsotandkräm som inte löddrar och inte är stark i smaken), skrapa tungan (tungskrapa har väl alla?) och skölj sedan munnen med ljummet vatten. Ta sedan en dryg tesked (eller liten matsked, börja med lite) mild olja (vanlig solrosolja verkar vara mest tradition i, men experimentera gärna) och för runt oljan i munnen 15-20 minuter, fokuserat och lugnt. Spotta sedan ut den nu vita salivblandade oljan i ett glas och skölj munnen igen med ljummet vatten. Borsta tänderna, skrapa tungan och skölj munnen igen. Lukta sen försiktigt på oljan i glaset. Förfasas över odören och häll ut den nu kanske t o m giftiga sörjan antingen i toastolen eller i soppåsen.

Vad allt detta är bra för ska jag återkomma till. Till dess är det ju annars bara att googla på. Under tiden kan ju den som råkar läsa det här tillsammans med mig fundera på vad hela proceduren skulle kunna kallas på svenska.

Jag lånar en bild från en blogg där Oil pulling som kommer från Ayur vedan beskrivs.

Jag röstar på olja! Min ansiktshud äter olja. Det märks så tydligt när oljan slurpat in. Först är det på kinderna. Jag förstår det som att särskilt datorn stressar min hud. När jag sitter vid en dator får jag fylla på ed olja på kinderna om och om igen. Mina kinder är känsliga överhuvudtaget. De reagerar på det mesta även om det sällan beror på blygsel. Oljan hjälper mig att befria mig från hudkrämsinsmörjandets tyranni. Ansiktskrämsberoendet. Som så många av oss är eller har varit fångade i. Män dras in i det allt mer. Inte för att jag egentligen strävar efter att inte smörja in mig alls. Det finns fördelar med att låta huden äta olja. Åtminstone ansiktet som utsätts för så mycket mer än resten av kroppen. Min kropp behöver jag inte smörja men jag gör det ändå efter att jag badat i bassäng. Jo, händerna nu på vintern. De får ju alltid en släng när jag smörjer ansiktet.

Varje gång jag använder olja masserar jag ju också automatiskt mitt ansikte.Berör det. Rör på det. Levandegör det.

Om jag istället vore kvar i makeupkrämstyrannin skulle jag i bästa falla bara röra mitt ansikte när jag pudrar det under dag. Med makeupkräm på gäller det att röra vid ansiktet så lite som möjligt. Det är skönt att vara befriad från det släta ytans tyranni.

Nu har jag letat efter ett gammalt inlägg om att hudkräm skadar hudcellerna. Izabela Buraczewska skrev en avhandling om det 2008. När jag googlar nu, tre år senare verkar inte den upptäckten förändrat världen så mycket. Mer än min värld då. Till och med andra som skrev om det då nyheten kom tolkade det som att huden kunde bli torrare av hudkräm. Fast det handlade om att hudkräm skadade hudceller eller för att förtydliga; krämen gav upphov till samma genaktivitet som vid hudskada. Fortfarande funkar länken till nyheten på Sveriges Radios Vetenskap och miljö. Hudkrämen de testade var den enklaste baskräm; fett, vatten och emulsionsmedel. Det står att det är oklart vad i hudkrämen som gav upphov till irritationen.

Men jag har åtminstone en teori. Emulsionsmedlet, vad det nu är för nåt, gör att fettet, vilket fett det nu är som användes, många frågetecken blir det, och många skademöjligheter. Fettet ifråga kan vara orsaken om det var mineralolja t ex. Emulsionmedel, vad är det för nåt? likaså. Min okunnighet är stor märker jag. Men min huvudteori är att just emulsionmedel gör att vad nu mer som finns i krämen kommer längre och snabbare in i huden än vad den har kapacitet för. Hud har sin funktion och hud utvecklades inte i en värld med hudkräm. Hudkräm funkar för bra helt enkelt. Tänker jag bara så där filosofiskt. Olja blir insläppt i mer lagom takt.

När jag nu filosoferar lite till blir jag ändå lite mer misstänksam fettet i krämen som undersöktes. Mineralolja är skit hur mycket än vanliga vården och hud påstår motsatsen.

Jag tror aldrig jag kommer till eller tillbaka till att inte behöva smörja mitt ansikte. Det är inget offer. Smörjande har sitt värde. Gör mig och mitt ansikte gott.

Vilken olja…?

Oj, nu hittade jag avhandlingen. Det är bara att ladda hem den. Eller läsa sammanfattningen åtminstone.

<a href="”>Bilden

Det egyptiska lyxhotellet mellan öknen och stranden hade ett litet apotek: -Vad har ni för nåt som är naturligt och hälsosamt frågade jag så entusiastiskt att både jag och expediten gick igång. Han blev så lycklig över att få visa mig deras specialitet Black seed oil, Nigella Sativa som jag aldrig hört talas om men som gjorde mig lycklig också. Stark, intensiv, mörk olja med det allra bästa hälsorykte i den delen av världen. Jag shoppade loss.

Vi höll oss i lyxhotellets trygga famn hela veckan men sista kvällen vågade jag mig över till det aningen mindre lyxiga grannhotellet. Jag behövde inte gå ut i verkligheten för att komma dit men grannhotellets butiker liknande antagligen den egyptiska verklighetens butiker aningen mer för där fanns en för mig alldeles överexotisk krydd- och oljebutik med den mest förtjusande expedit. Jag flippade ut fullständigt över alla oljor och kryddor och när han också plockade fram Black seed oil speciellt för mig, för min hud och gav mig speciella råd för hur jag skulle använda den var lyckan total för oss båda. Lycklig kund ger lycklig säljare.

Det var i slutat av oktober och jag har fortfarande kvar av mitt förråd av Nigella Sativa även om jag använder den dagligen både invärtes och utvärtes. Jag smörjer min känsliga ansiktshud och min borreliaunderarm och jag sväljer en tesked på fastande mage varje morgon. Invärtes behandlingar märker jag sällan effekter av vilket jag tror beror på att jag har en hyfsat bra allmän hälsostatus trots borrelian och allmänt intensivt liv. En tesked olja på fastande mage har jag tagit sen i somras sen jag bara råkade höra att det var en stor hälsogrej i Finland. Inte för att jag hörde vad det var bra för men tanken kändes bra så jag körde på och har experimenterat med alla möjliga oljor. När jag sedan läste att man skulle dricka Black seed oil så var jag ju redan på spåret.

Alldeles för ett litet tag sen fick jag höra från min kloka hälsoväninna Susanne att hon tar en tesked black seed oil varje morgon oklart hur länge och att hennes väninna gjort det i flera år. Men att oljan är så dyr här i Sverige.

Hur har jag kunnat missa den hälsotrenden? Och hur ska jag nu få till det att jag kan åka tillbaka till mina rara leverantörer på Coraya bays lyxhotell?

Vad var det för hemlighet den söte försäljaren berättade för mig? Jo, värm upp oljan lite, håll skeden över ett ljus en liten stund, innan insmörjningen så gör oljan ännu mera gott.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade en påse black seed-frön i kryddskåpet. Inte för att så, det tror jag inte går, men att strö på maten. De smakar precis som oljan. Inte särskilt gott, men nyttigt. Köpta i Fittja.

Jag köpte flera olika sorters Black seed oil och nu när jag googlar bilder så hittar jag faktiskt bild på en av dem. Den enda som hade märke. De andra var i mer mystiska flaskor. Googla på…

Då och då sen i somras har jag funderat på hur jag ska komma igång och blogga igen. Jag klurar ut nya rörelser emellanåt efter önskemål från människor runt omkring mig. Jag upptäcker nya saker att förmedla i de gamla rörelserna. Men skriver om det gör jag inte.

Jag vet att jag blev bloggförlamad efter att jag vann den där fantastiska lilla muskelstimulatorn som jag så gärna ville berätta om och göra reklam för här. Att jag inte kom igång med det har visserligen positiva orsaker. Min 13-åriga dotter blev väldigt förtjust i de små plattorna som man kletar fast på något lämpligt ställe på kroppen och sen väljer man nån lämplig rytm i de elektriska stimulanserna. Jag låter som nån från 1800-talet när jag försöker beskriva. Jag har ju inte använt den lilla muskelstimulatorn själv. Och jag försöker hitta egna ord utan att kolla i nån beskrivning på nätet. De elektriska plattorna kom med till flickornas pappa och där har den stannat kvar. Jag har lite diffust uppfattat att yngsta dottern har full koll på alla program och att hon har lärt sig massor om hur muskler funkar och att hon gillar den skarpt. Och jag har lite vagt påmint henne att ta med den hit. Men mer än så har det inte blivit. Och då har jag inte skrivit här för jag tycker att jag inte har levt upp till mitt åtagande att berätta om vinsten från biomassage. Så är livet.

Nu skrev jag visserligen igen och jag skriver dessutom om biomassage muskelstimulator. Varför tar jag äntligen tag? I mig själv? I mitt bloggande? I muskelstimulatorn?

Drivkraften kommer från många håll. Jag hade ansiktsgympa på ett äldreboende förra veckan. Lite onödigt att kalla det antirynkgympa på ett äldreboende. Det triggade igång en massa positiva känslor. Jag är med i den nya frågesportprogrammet Svagaste länken på Sjuan ikväll kl 19 torsdag den 10 november med repris imorgon fredag kl 18 i TV4. Under inspelningarna gav programledaren mig order att visa lite antirynkgympa. Hon ska ju ha en hård stil och försöka trycka till oss deltagare. Nu var ju uppmaningen att be mig visa lite antirynkgympa inte så där hemskt tilltryckande utan mest positiv så jag vet inte om de tar med mitt grimaserande. Om i fall att så vet jag att det kan leda till att fler besöker bloggen. Då ser det ju tokigt ut om den inte är uppdaterad. Jag kan ju inte vara den svagaste bloggaren.

Hurra! Vilka fantastiska människor det måste finnas på biomassage.se. Jag lägger länken till resultatet i deras sommartävling. De skulle behöva styra upp navigeringen på sin sajt men det ska jag tipsa dem om.

Jag ska blogga om hur jag använder minimasseraren och hur jag upplever användade och resultat. Spännande.

Möjligheten att vinna en ansiktsmasserare med muskelstimulator lockar mig till att blogga igen. Det tackar jag och eventuellt vi för. Jag skulle tacka för en vinst från biomassage.se också. Sista datumet för att vara med i deras tävlingar är idag, lördag den 23 juli, så skynda. Mer ansiktsmassage till alla!

Det jag lär ut i den här bloggen är ju bland annat olika massager, om det nu heter så i plural, främst för ansiktet men också hela kroppen. Ofta är det anti-massage, dvs. att man håller händerna stilla och låter kroppen röra sig mot händerna. Tvärtom-massage som också är muskelstimulering. Där rör du på dina muskler med händerna som motstånd eller förstärkare.

Det där att anstränga redan ansträngda händer för att massera andra delar av kroppen är ibland att begära för mycket av sina egna händer. Då är det ju fantastiska med olika redskap som till och med kan åstadkomma mer än vad händerna kan. Okej, händer är levande, maskiner är icke-levande, det är en viktig skillnad. Men maskinerna är våra vänner. Eller hur.

Jag har skrivit orden biomassage, ansiktsmassage, muskelstimulering, ansiktsmasserare samt muskelstimulator kursivt för det ingår i ett av tävlingsmomenten att skriva ett blogginlägg med de orden. Nu kom de med två gånger var. Det får räcka.

Jag vet inte om jag har nämnt att jag har rester av borrelia kvar i min kropp, i höger underarm. Det syns som något som kallas dermatit nånting. Det är som ett rött ganska stort blåmärke som också gör underarmen lite svullen. Just till en sådan skada tror jag att det vore extra intressant att testa en av biomassages minimasserare, gärna den som kallas minimasserare litium för den verkar så liten och smidig. Jag tror dess effekt via tens och ems skulle kunna stödja kroppen att läka bort borreliaresterna. Värt att prova.

Ursäkta min fåniga rubrik men jag fastnade på ordet bio.

”Att läsa några dikter varje kväll är för sinnet vad en rejäl omgång i en motionshall är för kroppen – ett sätt att hålla sig i form. Det behöver inte vara ”stor” poesi…och man behöver inte ens läsa en hel dikt. Det som är viktigt är att åtminstone hitta en rad eller en vers som börjar sjunga. Ibland räcker det med ett enda ord för att öppna ett fönster till en ny syn på världen och få sinnet att ge sig ut på en inre resa.”

Vem skrev det kloka? Och hur uttalar man hans namn? Namnet på boken klarar jag: Flow. Men hans efternamn! Okej, då försöker jag: Csikszentmihalyi. Sickzentmihali, kan det vara så det uttalas? Det var ju inte så svårt. Sick zent mihali- Om det nu är så.

Jag hittade citatet i boken Ordet är ditt som Patricia Tudor-Sandahl har skrivit. Om att skriva om sitt liv. Om att skriva sitt liv. Och varför läser jag den? Det kan ju inte vara frivilligt. Jag läser ju bara kurslitteratur till kurser som jag visserligen väljer frivilligt. Nästan. Nu läser jag Dynamisk Pedagogik. Och det är Antirynkgympa i kubik. Hurra vad det är roligt! Hurra vad det är bra! Fortsättning följer på det temat. Nu ska jag bara hitta en dikt, en rad, ett ord som sjunger mig till en inre resa…

Käraste Käraste min Lise

Jag skriver så mycket annat eller om jag laddar för att skriva så mycket annat att jag väljer att låta bli att skriva till exempel här. Jag har idén att om jag skriver till exempel här så kommer jag inte att skriva det där andra som jag behöver/måste skriva. Men det är kanske så att det jag skriver här hjälper mig att skriva de där måste-texterna, de där krav-texterna, de där superbriljanta texterna där varje ord och mening och sammanhang och helhet är både väl genomtänkta och skapar något nytt. Till skillnad från det här där jag bara ser vad som händer när jag låter tangenter och tankar leka. Jag kanske gympar mitt tänkande och skrivande så att det jag sedan ska göra i mina studier blir bättre.

Är det inte det gympa är? Något vi gör, inte för att vi behöver det utan för att vi väljer att göra det för att gympandet ger ett mervärde i och till allt det där andra vi gör för att hålla livet igång.

Skrivgympa, det kan vara att just bara se vad som händer när jag börjar skriva. Träna mig att formulera tankar, släppa fram tankar, skapa nya tankar, koppla ihop tankar och få ut allt genom fingertopparna vare sig jag skriver för hand eller på tangentbord. Jag gillar att träna fingersättning också. Att titta på skärmen och inte på tangenterna. Det är också skrivgympa. Gympan kan vara som en process. Resultaten är inte det viktiga utan själva tränandet. Fast resultatet finns där ändå och lurar. Jag villl uppnå något med mitt gympande vad jag nu än gympar i, i min överförda gympabetydelse. Gympa är ju kopplad till kroppen för de flesta. Men även fingars och tankars rörelse är en del av kroppen.

Jag vet att många gympar för att forma ett kroppsligt utseende. Ett kroppsligt utseende är också ett varande, ett görande. Den kropp gympan skapar är inte en staty, det är en kropp som lever som gör och är. Att se ut är ockxå att göra.

Vad fick jag nu gympa till att vara? Något vi gör som inte är direkt nödvändigt för vårt överlevande (precis som mycket annat i vårt liv) och som bidrar till att vi får ut mer av vårt varande, görande och upplevande av att leva.

Jag återanvänder träningsbilden med Derrida. Den är så bra vare sig vet något om Derrida eller ej.

Det vill jag göra. På Södertörns högskola. Poststrukturell gympa är antigympa.

Antigympa är dekonstruktion. Antigympa har ett både poetiskt och feminint språk. Antigympan respekterar den andres singularitet. Antigympan är desillusionerad. Antigympan är utopisk. Här och nu.

Det skulle bli en annan form av föreläsning. Att uppleva de poststrukturella teorier genom sin egen kropp.

Det är den där halvtimmen jag pratade om i förra inlägget.

Kåren, jag måste prata med studentkåren! Här och nu!

bilden hittade jag här