Liselott Sjöstedt

eller om mitt foto rättare sagt. Det här fotot är från september 2009 och jag antirynkgympar. Såklart!

Gör din egen färgterapi

Maj 202012

Byt färg så mår du bättre. Färger runt omkring oss och på oss påverkar oss. Det du ser påverkar dig. Hur kan du göra din egen färgterapi och enkelt ändra på färger i din omgivning, färger som dina ögon tar in, in i dig? Det är mitt ena spår. Det andra är hur rutiner/vanor gör oss både gott och ogott. Hur mycket stabilitet vanor ger oss behöver vi också viss rörlighet. Ibland i vissa sammanhang drar jag stora växlar på hur vi människor levde i något slags ursprung och då var vi, och det är svårt att säga emot, nomader. Nomadliv är variation. Jag är inte säker på att mitt argumenterande håller fullt ut för jag tänker att för att kunna klara ett nomadiskt liv behövs ett gäng rutiner. Nå, nu hittade jag argument att fortsätta med. Okej rutiner i hur jag hanterar en omväxlande miljö. Nämen, nu hittar jag nya motargument till mig själv. I det klimat för länge, längesen i Afrika där människan kom till var väl klimatet hyfsat lika. Jag tror jag får ge mig där. Jag skulle ju prata om färg dessutom.

En vän till mig på Facebook, hon är arkitekt, lägger titt som ofta ut en ruta med det hon kallar Dagens färg. Först trodde jag att det var nån slags app som på nåt fiffigt sätt genom frågor om läget på olika plan, t ex tog fram en nyans som blev dagens färg för den individen. Men det verkar inte vara så. Det verkar vara hennes grej. Men det satte igång mig. Jag fick idén att byta färg på bakgrunden här på bloggen. Min metod är fiffig. Jag klickar lite huller om buller på cirkeln med alla färger och så fort jag klickat på en färg som gör mig glad så tar jag den. Har jag bestämt. Osäkert om jag vill göra det varje dag. Då blir jag fången i rutinen. Är det bra eller dåligt? Vissa saker gör vi varje dag.

Om man inte har nån blogg då att byta bakgrundsfärg på då? Starta en! Eller. Bakgrundsbild till skrivbordet (i datorn) kan man ju alltid välja. Då får man något nytt, i nya färger. Helt plötsligt blir det där i vanliga fall så skadliga skärmtittandet något välgörande. I datorn går det så lätt, så fort. I verkliga världen måste man köpa nya sker, eller rota i lådor efter gamla saker i nya färger. Nån skulle kanske ta och göra en sån där app förresten, Dagens färg. Det skulle en nyexaminerad arkitekt med intresse för människan kunna göra…

Eller hur Shirly?

Tandborst-borst

Blogginlägg No Responses »

Maj 182012

Tandborst-borstens historia. Varför har jag inte tänkt på den tidigare? Svinborst eller nylon. Eller gummi! Eller då polymer av bambu. Jag vet inte vad polymer är. Det totalt obegripligt för för mig. Poly betyder många och mer , jag det är ju mer. Många mer??? Jag fattar att det står för något annat och jag blir väl tvungen att söka på det också.

jaha, jaha, mer står för delar. Långa kedjor av molekyler, flera-delar, poly-merer, ihopsatta av en massa mono-merer. Måste jag veta sånt här för att hitta sätt att borsta tänderna som ger energi? Tandborstning som när mig istället för tär mig. Jag har flera sådana där små pinnar i badrumsskåpet, sådana där ursprungliga tandborstar i nåt slags trä som man ska gnugga med änden med mot tänderna. Jag är lite rädd för att använda en sådan. Jag har bara försökt lite trevande några få gånger. Jag fattar ju att eftersom jag skriver om det här så kommer jag att börja använda dem mer.

Nu hittade jag en skojig sida om polymerer, för barn. Lagom. Jag nöjer mig för tillfället med informationen att de flesta polymerer är återvinningsbara. Nu har jag totalt accepterat min bambutandborste. Loveeko har extrapris just nu ser jag. 39 kr styck istället för 49 kr…

Vuxen-modellen har svarta borst och barn-modellen vita. Av någon anledning känns det bäst med svarta borst. Eller. Varför har de dem inte i ungefär samma ton som skaftet? Mera naturkänsla. Mer äkta. Mer ofärgat. Nu måste jag fixa fram sådana också..

Plast och metall mot min kropp eller trä för

Blogginlägg No Responses »

Maj 172012

Använd aldrig något av metall eller plast i ditt hår! Så sa Lena Jansson, Friekosör. Vi kom aldrig fram till varför det inte var bra men jag köpte det direkt. Inte bara borste och kam av trä och svinborst utan också själva idén. Jag har letat på nätet men inte hittat nån förklaring, jag har väl inte använt rätt sökord. Inte heller har jag frågat henne vidare. Däremot har idén sjunkit djupare och djupare in i mig och det blir allt mer klart för mig att plast och metall mot min kropp, eller för den delen in i min kropp försvagar mig. Och då är det ju lite dumt att använda plast och metall mot min kropp så då har jag slutat med det. Så gott det går. Som jag knepar med bestickfrågan.

För om nu plast och metall påverkar mitt hår negativt hur är det då inte med jag stoppar in i min mun? Det finns ju engångsbestick av trä och skedar av trä har jag börjat samla på mig. Smörknivar är ju väldigt ofta av trä turligt nog. Lite mer stabila gafflar har jag inte hittat än. Tandborste av bambu däremot använder vi nu allihop. Skaftet är av bambu och först ville jag inte tänka på vad borsten var gjorda av. Jag hade inte orkat att de var av plast. Borsten är svart och lite olika lång och ser väldigt naturlig ut, vad de nu skulle vara gjorda av i så fall? Svinborst? Nja, kanske inte vad jag vill borsta tänderna med. När jag väl samlade ihop mig och läste vad borsten var för nåt så var den nåt slags polymer av bambu. Jaha, vad ska jag tycka om det? Det vet jag ännu inte. Tills dess så får bambutandborstarna vara bra nog.Bra att borsta med är de hur som helst.

Många frågor att filosofera vidare om: vad är det med plast och metall mot min kropp? Hur ska jag få till fler produkter av trä att använda för min kropp? Och vad vill jag ha för tandborstborst och hur fixar jag till det?

Morgonen efter en tandutdragning

Blogginlägg No Responses »

Maj 162012

Idag låg jag länge vaken innan väckarklockan ringde kl 5. I ett töcken mellan dröm och vakenhet. När jag kom hem vid åttatiden i går kväll gick jag direkt och la mig, också då i nåt slags töcken mellan vakenhet och sömn. Sammanlagt igår tog jag tre alvedon/panodil. Smärtan som alla sa skulle komma efter en tandutdragning såg jag inget större värde i att uppleva.

Rutiner är rutiner. Det leder till att jag gör ungefär samma sak varje morgon på gott och ont. Men en sak la jag till idag, kanske bara för att jag skrev om min morgon igår. Synliggörandet gör dels att jag vill göra saker som framstår som bra inför andra dels att jag ser att hm, det där skulle jag nog behöva också. Allt är ju för min egen skull, även min vilja framstå som klok inför andra. Det värsta med rutiner är att det är svårt att ta bort dom. Lägga till nya är lättare. Ta bort dåliga rutiner är väl jättebra om det går, men ta bort bra rutiner… Men för många bra rutiner blir dåligt det också. Vilka problem jag har.

Det jag i alla fall la till var att smörja mina egna fötter med min antroposfiska Solum Öl (olja) från Wala. Den innehåller bl a torv (!) och lavendel och stärker kroppens gränser mot extern påverkan. Jag hamnade i lite konflikt med mig själv och omgivningen inför insmörjningen. Vår hund vill ju gå ut så fort som möjligt. Han älskar också att slicka i sig diverse oljor som vi använder för att smörja in fötterna. Men just den här är en sån blandning och så full av eteriska oljor att det känns lite konstigt att ge honom. Jag och mina flytande gränser till omgivningen.

Kokosoljan jag gjorde oil pulling med (oljeutrensening) luktade illa. Kanske inte så konstigt. Tungan var lite öm när jag skrapade den med min egenskapade tungskrapa av trä. Nässlorna förvällde jag genom att hälla kokande vatten över dem. Blir jättegott nässelvatten att dricka. Till ungarna blandar jag lite av det med ingefäravattnet som just nu står och drar efter kokningen. Då märks inte nässelsmaken så mycket. Det fräschar bara till ingefäravattnet. Idag tänker jag käka nässelomelett till frukost istället för mackor med färska nässlor på. Mjukare att tugga. En ny dag, ett nytt liv med en tand mindre i munnen.

Dra ut en tand gör inte ont förrän efteråt

Blogginlägg No Responses »

Maj 152012

Om man är bedövad. Smärtan kommer efteråt när bedövningen släpper. Det vet alla som dragit ut en tand hos tandläkaren. Ända tills man förträngt det. Jag hade glömt hur det är att dra ut tänder. Men som ansvarsfull vuxen gick jag till tandläkaren även om tandvärken i princip gått över. Mina tungtryck var inte hårda nog för att känna att tanden var öm. Det gjorde tandläkarens ena knackning. Från röntgen insåg vi också båda att det här var ju tanden jag hade fått lagad i år den 16 mars. Tandläkaren hade också antecknat att lagningen låg riskabelt nära pulpan. Och visst såg väl pulpan lite mörk ut. Och var det inte en mörk skugga vid ena sidan tandroten. Skjuss ut med tanden sa tandläkaren. En visdomstand klarar du dig utan.

Nu, direkt nu och jag blev faktiskt rädd. Läbbigt att dra ut en tand. Fast det gjorde ju inte ont då. Bedövning är effektivt. Och efteråt tycker till och med jag att det är okej att ta värktabletter. Där är det ju bara ren smärta det handlar om.

Jag fick med mig tanden hem. Ska meditera lite på den genom att titta på den. Och att rotfyllning är skit har jag lärt mig även om tandläkaren och jag hade olika förklaringar till varför det är skit. Men vad det innebär för mig som människa att vara utan den ena eller andra tanden vet ännu vare sig han eller jag. Det blir till att surfa på nätet och fundera.

Just den här morgonen i just den här hälsonördens liv

Blogginlägg No Responses »

Maj 152012

Jag vaknar nästan alltid en liten stund innan väckarklockan ringer klockan 5. Ofta znoosar jag 10 minuter ändå men eftersom vi har hund med pavlovska anlag vill jag helst inte utsätta honom för onödiga klockringningar. Han blir så uppspelt varenda gång: nu ska vi gå ut, nu ska vi gå ut! Upplever han. Tolkar jag. Så det blir inga utdragna morgonrutiner innan han och jag kommit ut. Alla rutiner handlar bara om just att komma ut. Kissa, ta på mig, koka upp vattnet till termosen till Occupy-Stockholmtältet (ny rutin sen de kom hit i början av april), plocka fram lite att slänga i återvinningen, plocka fram sax, påse, handske för att kunna plocka späda nässlor (ny rutin sen jag blev vuxen nog att inte vara rädd vare sig för smaken eller att bränna mig i munnen) plus om jag har sparade äggskal, och det hade jag i morse, så tar jag om våren med mig dem ut i skogen. Jag lever i nån slags föreställning att fåglarna mår bra av att picka i äggskalen. Vet inte vart jag fått det ifrån.

När jag knyter skorna sätter jag mig vid datorn och kollar på de stora tidningarnas sajter att världen inte har gått under. Innan vi går ut tar jag lite olja i munnen (sen oktober förra året), just nu kör jag kokosfett för jag vill ha nåt rejält utdrivande, uppfångande och bakteriedödande. Läste precis att man på västkusten använder kokosfett för att sanera oljeutsläpp. Kokosolja och torv.

Lilla hunden och jag påbörjar vår morgonexpedition. Han med sin agenda, jag med min. Vi gör allt vi vill, var för sig. Han springer fri och jag går fri. En fördel med nässelplockningen och termoslämnandet är att jag kan bryta en stark vana, den att gå på asfalt hela tiden. Lilla hunden springer märkligt nog också gärna på asfalt. Min teori är att han där har en massa luktspår att följa eftersom alla andra hundägare också går på asfalt. Men nässlorna och tältet för mig in i vår lilla skogsdunge där jag får gå på riktigt mark. Det har märkligt stark lyckoeffekt.

Tre stycken är lagom att läsa, med den här kommentaren blev det fyra och nu har jag tagit tid från allt annat jag vill göra på tajt morgontid. Det blir en bra dag.

Tack Bussmicke för det vackra fotot från Fittja

I, A, Å på en grön kulle under ett träd

Blogginlägg No Responses »

Maj 132012

Klädd i ett par röda mysbyxor med haremskaraktär, en röd-blå-gul vindjacka och röda skosnören i gympadojorna tänkte jag i går morse vid halvsjutiden att nu är jag i min rätt att vara excentrisk dam/kvinna/tant. Framme vid busstationen stod de som väntade i en grå hängighet av plåt, asfalt och skräp. Jag kunde bara inte stå där i all min färggladhet. Jag tänkte på mig själv och mitt eget bästa. Bravo Liselott. Fortsätt med det!

Jag gick till en liten grönskade kulle bara några meter bortom allt det grå. Och så tog jag det stora steget från det normala till det avvikande.

Jag ställde mig uppe på den lilla gröna kullen unden ett träd och gjorde läkeeurytmirörelsen I, A, Å. Den är inte särskilt yvig men det spelar ingen roll. Man gör bara inte så. Ingen av de som väntade i det grå såg mig. Bara nya på väg mot stationen. Det är inte så många en tidig helgmorgon men tillräckligt för att jag skulle fladdra i det onormala.

Det var härligt. Jag blev lycklig och stabil.

_I_A_Å_

Sen kom bussen och en ny berättelse tog sin början…

I, A, Å

Blogginlägg No Responses »

Maj 112012

Hela våren har jag tränat I, A, Å.

De första veckorna härmade jag bara fröken och när hon bad mig göra rörelserna till I, A, Å blev jag helt handfallen. Kunde ingenting.

Då plockade läkeeurytmifröken Marie fram en helt underbar pedagogik och med en halvtimmes hårt arbete (mest från min sida) etablerade vi rörelserna till I, A, Å i mig för evigt tror jag. Nu äger jag den rörelsesekvensen. Men kan ändå inte göra den på rutin. Läkeeurytmi går bara att göra i nuet. Det är en del av dess läkande effekt. Tror jag.

I, A, Å är en grundande rörelsesekvens. Jag sträcker upp mig genom I:et. Jag stabiliserar mig genom det bredbenta A:et och jag omgränsar (eget uppfunnet ord just nu) mig med Å:et.

Igår var sista gången i den åttagångersomgång (hittade jag också på nu) med läkeeurytmi-terapi som jag gått på under våren på Rosenlundssjukhuset där Vidarkliniken har en terapimottagning. En fantastiskt bra behandlingsmetod. Helhet! Jag har älskat varje rörelse och att göra dem med Marie. De tre rörelser jag fick med mig, varav A, I, Å är en är till så stor hjälp för mig att hela hela mig.

Vad är träning?

Blogginlägg No Responses »

Maj 102012

Träna, är inte det något jag gör för att kunna eller klara något bättre när det väl behövs i något annat sammanhang än just som träning. Vad kan det där andra sammanhanget kallas, det som inte är träning? Är det det verkliga livet, det heter nåt på militärslang som jag inte kommer på nu. Jo, skarpt läge. Jag letade på nätet men hittade inget så jag fick söka i mitt eget minne. Och kom på det!

När jag står på bussen så tränar jag inte balans för att ha nytta av balans vid senare tillfälle. Jag använder min balans och mina core-muskler som det så modernt heter för att det behövs just där och då. Må så vara att hela mitt liv därefter också påverkas av att jag tog tillfället i akt att leka med fysiska krafter på bussen. Må så vara att balanserandet på bussen också på något minimalt vis påverkande mitt utseende. För där har vi väl ännu ett skäl till det vi kallar träning. Att påverka vårt utseende.

Träning för att klara av och/eller för att se ut. Jag tror vi kan rensa bort det där med att se ut från min fortsatta diskussion. För själva grejen att se ut på ett visst vis är mera statisk när man inte tränar. Det där får jag nog fundera på att formulera bättre för jag hängde knappt med själv. Det jag är ute efter är att det inte är så stor skillnad mellan att träna balans och att utöva balans. Det är liksom samma sak. Det är livet.

Bilden lånad från en intressant hälsosajt, archerfriendly. Den ska jag spana in.

Antirynkgympa för att kunna jobba längre

Blogginlägg 1 Response »

Maj 092012

Det gör inte mig något om antirynkgympa används i syfte att förlänga attraktionskraft. Beskriver inte vad jag menar mer med det så finns det utrymme för egna tolkningar. Mitt syfte med antirynkgympan är och har varit att hålla mig levande i betydelsen att vara i utveckling, att inte stelna till i vare sig sinne eller kropp. Att vara öppen för livet. Det är svårt att beskriva utan negationer så jag tar en drastisk sån. Jag antirynkgympar för att inte bli en zombie. Ingen förklaring där heller. Egna tolkningar varsågod.

Men rent krasst så behövs antirynkgympan av mer ekonomiska överlevnadsskäl. Jag som växte upp i 60-talets hoppfulla framtidstro har fortfarande lite svårt att fatta hur hårt och svårt vi har det. Vi i vårt fantastiska Sverige. Och framtiden för en som är född på 60-talet det är pensionen. Alltså är framtiden dyster.

Det gäller att hålla mig/sig/dig frisk och fungerande, levande rakt igenom för att parera kommande pensionschocker. Oavsett orsakerna, eller på grund av orsakerna så är det bara för särskilt oss födda efter 1954 att jobba på. Glöm det där med pension vid 65. Att jag så kokett hävdat att jag kommer att jobba på för att jag tycker det är så roligt att jobba med det jag gör, att jag i mycket av det jag gör (inte allt) inte ser nån skillnad mellan jobb och fritid, att just jag som levt så pass sunt hälsomedvetet ändå kommer att vara så friskt fungerande att jag kommer att kunna arbeta spelar ingen roll. Det blir till att jobba ändå. Baksidan till mina livsval är också att jag ändå får så skruttig pension att bara det är skäl att hålla mig frisk nog att fortsätta jobba.

En strålande klargörande artikel med flera superbra länkar i gårdagens SvD påminde mig om dessa existentiella frågor där antirynkgympan är ett individuellt svar. Som inte räcker. Det är ju fortfarande så att systemet är problemet. Och det är fortfarande så att varje morgon när jag går ut med hunden lämnar jag en termos med hett vatten till de som sover i Occupy Stockholms tält i Fittja.

Apropå strategin hälsosam livsstil och ett annat framtidshot:

Dilbert läser jag nästa varje dag på IDG.se

Older Entries