Jag skriver så mycket annat eller om jag laddar för att skriva så mycket annat att jag väljer att låta bli att skriva till exempel här. Jag har idén att om jag skriver till exempel här så kommer jag inte att skriva det där andra som jag behöver/måste skriva. Men det är kanske så att det jag skriver här hjälper mig att skriva de där måste-texterna, de där krav-texterna, de där superbriljanta texterna där varje ord och mening och sammanhang och helhet är både väl genomtänkta och skapar något nytt. Till skillnad från det här där jag bara ser vad som händer när jag låter tangenter och tankar leka. Jag kanske gympar mitt tänkande och skrivande så att det jag sedan ska göra i mina studier blir bättre.
Är det inte det gympa är? Något vi gör, inte för att vi behöver det utan för att vi väljer att göra det för att gympandet ger ett mervärde i och till allt det där andra vi gör för att hålla livet igång.
Skrivgympa, det kan vara att just bara se vad som händer när jag börjar skriva. Träna mig att formulera tankar, släppa fram tankar, skapa nya tankar, koppla ihop tankar och få ut allt genom fingertopparna vare sig jag skriver för hand eller på tangentbord. Jag gillar att träna fingersättning också. Att titta på skärmen och inte på tangenterna. Det är också skrivgympa. Gympan kan vara som en process. Resultaten är inte det viktiga utan själva tränandet. Fast resultatet finns där ändå och lurar. Jag villl uppnå något med mitt gympande vad jag nu än gympar i, i min överförda gympabetydelse. Gympa är ju kopplad till kroppen för de flesta. Men även fingars och tankars rörelse är en del av kroppen.
Jag vet att många gympar för att forma ett kroppsligt utseende. Ett kroppsligt utseende är också ett varande, ett görande. Den kropp gympan skapar är inte en staty, det är en kropp som lever som gör och är. Att se ut är ockxå att göra.
Vad fick jag nu gympa till att vara? Något vi gör som inte är direkt nödvändigt för vårt överlevande (precis som mycket annat i vårt liv) och som bidrar till att vi får ut mer av vårt varande, görande och upplevande av att leva.
Jag återanvänder träningsbilden med Derrida. Den är så bra vare sig vet något om Derrida eller ej.
