”Det enda jag vill ha när jag fyller 10 år är en mobil”, sa Kloker.

När i princip alla kompisar har en, och har haft sina länge, är det inte så konstigt. Däremot tycker jag fortfarande att det är lite konstigt att barn måste ha en mobil när de bara är 7-8 år. Om de går till och från skolan själva, är det en annan sak, men det är det nästan ingen som gör. Annars så finns det ju telefoner både i skolan och på fritids.

Häromdagen fyllde Kloker 10 år och blev förstås grattad i sängen.

Vad kan det här vara?

Jaha, en kartong med nåt i.

Är det verkligen en mobil? Törs jag tro det?

Det Är en mobil.

DET ÄR EN MOBIL! JAG HAR FÅTT EN MOBIL!

Kloker blev förstås alldeles överlycklig. Och jag blir lycklig av att se honom lycklig.

—————————————————————————————–

Jag brukar inte lägga ut bilder på mina barn, men den här gången gör jag det. Och Kloker tycker att det är okej.

En fin present har jag fått av min syster: En inspirationskväll om sommarblommor på Slottsträdgården Ulriksdal. Blommor är en livsförhöjare och sommartid är den tid då det är som bäst. Men kanske tycker söstra mi att jag borde lära mig att planera planterandet lite bättre.

Min tulpanplantering kanske inte blev så värst lummig?

Nej, jag har inte photoshoppat dit tulpanen. Jag brukar inte photoshoppa mina bilder. Kan bero på att jag inte har Photoshop.

Igår kväll satt jag alltså laddad i konferensrummet på Slottsträdgården, papper och penna och kamera redo. Och oj, vad mycket fint vi fick se! I samma takt som de presenterade krukor, baljor, urnor med vackra blomkombinationer växte mitt ha-begär. Jag måste bara ha nya krukor, en eller ett par zinkbaljor blev ett måste, några fina korgar i olika storlekar måste jag också ha. Och för att få plats med allt måste vi ha en större uteplats. Oj oj.

Klockan 21 avslutades föreläsningen och jag satt med fullkluddat papper över blommor jag måste köpa och fylla alla de där byttorna jag inte har med. Besvikelsen blev stor när växthuset var stängt.

Idag är jag rätt tacksam över det. För nu ska jag först planera mitt planterande.

Ser du den ovala terrakottakrukan? I den är det bland annat dahlior och färggrann mangold!

Såna här små luddiga godingar (ja, jag vet, jag borde ha snappat namnet) hade jag förra sommaren i en samplantering i skuggläge. De var superfina!

Det är ganska trevligt med renoveringsbloggar, eller hur? Där man ser hur renoveringen framskrider med några dagars eller någon veckas mellanrum. Funderar på om jag ska hoppa på det här med renoveringsblogg eftersom vi började göra om en del i köket i februari, som du kunde läsa om här och här.

I mitten av mars började taklisterna komma på plats. Då såg det ut så här:

I april såg det ut så här:

I maj ser det ut så här:

I juni ser det ut så här:

I juli ser det ut så här:

I augusti ser det ut så här:

I september ser det ut så här:

I oktober – ja, då kan det tänkas se lite annorlunda ut. Om det blir tidig frost.

Jag har inte lagt in fel bilder. Inte heller har jag förmågan att se in i framtiden.

Däremot så vet jag att golfsäsongen är i full gång. Och då händer inget listbetonat.

Hmm, jag kanske inte ska hoppa på det här med renoveringsblogg?

Rätt ofta funderar jag över hur folk tänkte i vissa situationer. Ibland är det roligt (på andras bekostnad, jodå) och ibland riktigt hemskt.

Nyligen ringde jag till Stora Företaget och hamnade som vanligt i ett telesvar med en massa val hit och dit. Men förvånad blev jag över:
”Om du vill höra den här informationen på engelska – tryck två.”
På klaraste rikssvenska.

Jag har köpt en ny ögonkräm. För 40+-hy. Blev glad när jag öppnade förpackningen och såg att de INTE hade stoppat i ett papper med anvisningar på utan tryckt dem på insidan av kartongen. Miljötänkande, gillar jag.

Men att det till 40+-hy även medföljer 40+-syn, det tänkte de inte på. Är det en mun där?

Och hur i hela friden tänkte den kirurg som tillät en 15-årig prao-elev närvara vid operationer och vid ett tillfälle även skära vid ett kejsarsnitt? Jiiisssuuusss. (DN, SvD)

Den skrämmande nyheten om att man i nordöstra Kina torkar döda bebisar och foster, pulveriserar dem och gör medicin av dem gör mig illamående. Hur tänker man när man styckar en bebis och stoppar in den i en ugn för torkning och sedan maler den?! Och hur tänker de som äter medicinen? Kannibaler, tänker jag. (DN)

Och så kan man ju undra över hur den här bloggaren tänker som inte bloggar på flera dagar. Inte så svårt, faktiskt. Mycket jobb, mycket roligheter och väldigt mycket förkylning. Värre än så är det inte.

Jag har varit på en mördande mysig middag med deckargåta (som jag ska berätta om senare). Knoddarna fick sova över hos sin kära moster. Hon frågade dem om de visste vad jag skulle göra.

” Ja, det är nån teater och så ska hon lista ut vem som är mördaren”, sa den ena.

”Tror ni mamma klarar det då?” undrade moster.

”Jaa, hon är bra på att lista ut saker”, sa den första.

”Hon är i alla fall bra på att lista ut när vi ljuger”, sa den andra. Lite uppgivet.

Bra att de har koll på det. Och bra att de inte har koll på att mamma lätt tappar fokus efter lite bubbel och vin. Jag menar, vem vill ha fokus på en liten ynklig nejlika som smyger sig in i bilden?

På bilden ser vi bloggarna Vi 3 mot världen och Fnulan. Verkar dom suddiga? Eller är det det gamla talesättet: ”Sketen nejlika förstör lätt fin bild” som det handlar om?

Och jag som inte ens gillar nejlikor.