Okej, bara för att jag bestämde mig för att inte blogga på några dagar så kom jag på saker jag ville skriva om.
Har i alla fall städat och möblerat om (förlåt mamma, jag lovade att inte göra det igen) men det var inget tungt och jag puttade/drog/släpade allt på golvet (mina grannar looooves me now). Nu har jag två saker som ska ner i källaren. Och bara för att jag ska få en spark i baken och verkligen göra det imorn bitti så har jag ställt sakerna mitt i rummet.
Fast om jag känner mig själv rätt så kommer dom där sakerna stå kvar tills Ömer kommer och så kommer jag lite fint låtsas som att dom ska stå där. Typ som prydnad. Han kommer nog gå på det, eller vad tror ni?
Ringde och bad honom ta med locket till mixern som jag glömde där nere. Han satt i bilen och jag började förklara hur den såg ut. Bara det att han är turk och man och inte så bra på engelska. Så varannat ord var ”anlamadim” (jag förstår inte) från hans sida.
Sen försökte jag förklara en gång då han hade använt den. Och då visste han direkt vad det var, men han fattade inte att det var locket jag bara skulle ha. Utan han började prata om kniven man stoppar i den och jag vet inte allt.
Till slut sa han bara ”I will bring aaaall the kitchen to you, what you want i can fix for you laaaaaidy” och sa det på äkta ”hej jag försöker sälja skit till dig för du är turist” sätt.
Bara för att han vet att jag avskyr sånt och varje gång vi börjar tjafsa så pratar vi med varandra sådär. För att lätta upp stämningen liksom.
Aja, det slutade i alla fall med att jag skickade en bild på locket jag hittade på nätet till honom via mms.
Har inte fått nåt svar än så om jag inte hört nåt om 1 timme så har han gått vilse i mitt burk/lock skåp.
Och där hittar man inte ut om man inte har en karta.
Så. Nu tar jag en paus ett tag.
Om jag inte kommer på nåt annat superduper viktigt att berätta. tex om min städning eller om Ömers äventyr i burkskåpet.
Oh well, thats the interesting life of Anna 