Det är svårt att finna den där balansen. För å ena sidan har man ju precis som det lilla bladet, en kort tid på jorden – hur mycket ska man oroa sig för saker och ting? För oroar man sig för mycket är det ju svårt att njuta av allt vackert omkring en. Egentligen tror jag svaret är att man får försöka dra sitt strå till stacken och sedan försöka låta bli att tänka på allt det andra som man inte kan göra något åt som t ex olja som drivit in i Mississippideltat med all sin känslig natur, ofantliga jättepaddor som invaderar Australien eller något så näraliggande som varför de gula rapskullar runt omkring Bara,högst upp ser ut som om de hade fått skabb? Och sen kan man ju alltid trösta sig med att det är val i höst och att man åtminstone då kan gå och göra sin ”stämma hörd” som det så vackert heter. Tills dess förnyar jag mitt medlemsskap i jordens vänner och slår mig ned i syrenbersån med ett glas av fjorårets fläderblomssaft och läser vännernas skrift ”Konsumtionsboken” och känner mig kanske lite bättre.