Helt otroligt. Jag däckade som en nerklubbad säl igår före klockan 23, och har sovit som en spädgris till klockan 9. Många djuriska liknelser där. Känner mig pigg och utvilad.

Har ätit en dunderfrukost med havregrynsgröt och frukt. Läste att en ordentlig frukost stoppar, eller åtminstone dämpar sötsuget under dagen.

Och det gör ju absolut ingenting.

Blir skönt att få vara lite ledig. Det blir långa dagar nu. Först jobba, och sen när jag kommit hem blir det först till att fixa mat och äta. Sen blir det ca 4 timmars jobbsökande.

Men nu börjar jag få kläm på hur en jobbansökan ska se ut. De fem jag fick iväg igår var jag i alla fall mycket nöjd med. Kändes lite som: Det här ger mig jobb, nu kan de inte motstå mig.

Men hittills har jag inte fått något positivt besked, bara några avslag. Men det kommer, jag vägrar ge upp. Nu verkar Sverige dessutom ha semesterstängt. Jag tror en del kommer att hända i augusti. Hoppas, hoppas.

Vore jag inte redan republikan, så hade jag blivit det nu. Morden i Midsomer får ge vika för Kronprinsessan Victorias ståhej på Öland.

Jag har svårt att förstå att intresset är så stort som det är för kungahuset. Men det är ju vad jag tycker, de flesta i Sverige vill ju uppenbarligen ha det kvar. Så det är väl bara att anpassa sig.

Gjorde ett inköp idag på lunchen, en solcellslampa att ha på balkongen. Den hänger ute nu och laddar, så nu måste jag hålla mig vaken tills det är mörkt så jag får se hur den ser ut när den lyser. Om den lyser vill säga. Den ser ut som en ballong, fast utan korgen.

Men vad skönt att ha något att göra, att gå upp på mornarna.. nä förresten. Kanske inte det sistnämnda, men ändå känns det bra att ha något att gå till. Jag känner mig t o m lite behövd, och att jag gör nytta, trots att det bara är praktik.

Men nu märks det att Sverige börjar lägga av för sommaren. Det kommer inte in lika många jobb som man kan söka. Och många jag har sökt har sista ansökningsdag i slutet av juli och augusti. Så det blir till att vänta på svar.

Nu ska jag göra några mackor och en kopp varm kakao, och sen bädda ner mig i soffan framför tv:n.

Några av dessa resulterade i dessa

De ser rätt stora ut på bilden, men sanningen är att de ligger i min hand, så jag ska nog inte skriva till potatisodlare i mitt CV

Sommaren känns långt borta nu, så jag får väl drömma mig tillbaka till Cypern 2006.

Gräsklipparen

…hade jag stått framför spegeln HELA dagarna.

Nu har jag jobbat i två dagar, och tycker det är störtkul. Jobbigt eftersom jag har gått och dragit benen efter mig i en månad nu, men kul.

Jag har verkligen saknat de sociala kontakterna man har på en arbetsplats, och det har peppat mig som 17 att söka ett ”riktigt” jobb.

Så dagen idag ska jag ägna mig åt att fixa till mitt CV, söka jobb, stavgå och reda ut potatisdjungeln.

Här hade jag tänkt mig en bild, men Metrobloggen tyckte annorlunda. Kommer kanske senare.

Och jag är så glad, så glad.

Jag fick den när den var ett ynkligt skott. Jag tog hand om den, bytte vatten varje dag…och till slut kom de…rötterna.

Varsamt, varsamt planterade jag den i en kruka. Den fick bo i samma väderstreck som sin mamma. Så fort den slokade fick den vatten, och vatten krävde den. Växte så det knakade, i våras planterade jag om i en större kruka och klippte ner den lite grand. Många sidoskott har kommit sedan dess, och nu häromdagen…slog äntligen knoppen ut som jag gått och sneglat på ett bra tag.

Två filmer om familjen Jackson, och sedan minnesceremonin.

Jag tyckte ceremonin var vacker och stämningsfull, många vackra ord sades. Jag håller med kommentatorerna att dessa ord skulle MJ mått bra av att höra medan han var i livet. Men så är det ju alltid, för alla. Det är bara att titta i dödsannonserna i tidningarna. Inte en enda skitstövel dör…någonsin.

Men inte förrän hans dotter Paris var uppe på scenen och talade om för hela världen hur mycket hon älskade sin pappa, insåg jag att det var en människa det handlade om. Att Michael Jackson var en pappa, att han lämnar efter sig tre barn som i stort sett verkar vara föräldralösa nu. Det är tragiskt.

Innan dess satt jag mest och kände… inget speciellt. Men Paris få ord som hon snyftade fram, berörde mig.