- Är du min flickvän? viskade han i mitt öra.

- Vill du det? svarade jag.

- Ja det vill jag.

Hjärtat sprudlade. Äntligen! Någon timma senare var vi i köket och jag skuttade lite och log och sa stolt ”jag är din flickvän nu!”

- Jo på tal om det, jag tror inte det är någon bra idé, svarade han utan någon kärlek i rösten.

Mitt hjärta krossades.

- Jag vet inte vad jag känner, men jag kan inte starta en relation med dig, jag är inte redo. Jag är fortfarande kär i mitt ex, så jag vet inte varför jag sa så till dig.

Det kändes som att skärvorna av mitt hjärta blev stampade på. Jag kunde inte ens förmå mig att gråta. Hjärtat blev tungt som sten, och jag gick tyst upp för trappan, lade mig och lät tårarna rinna.

…och så här fortsatte det. Ena stunden byggde han upp förhoppningar, lycka och fjärilar. En stund senare ångrade han sig och krossade mitt hjärta om och om igen, för att sedan tejpa ihop det med vackra ord om kärlek.

Innan vi träffades hade jag en pojkvän som älskade mig högre än livet, men jag kände att jag inte fick den uppmärksamheten jag behövde, förhållandet hade blivit lite slentrian. Ändå älskade jag honom och vi skulle precis till att flytta ihop. Han hade hela vår framtid i drömmarna. Vi skulle gifta oss och skaffa barn. Själv var jag lite deppig och osäker, trots att jag gärna ville. Det var ett tryggt förhållande. Jag gick i skolan, hade egen lägenhet och stabil ekonomi. Men det jag minns mest är att jag var säker på mig själv och älskad för den jag var.

Efter flera år av storm kastade jag ut honom ur mitt liv. Då var allting förstört: min självkänsla, mina framtidsplaner, mina drömmar, min ekonomi och främst av allt: min tillit. Han hade utnyttjat mitt vid den tiden sköra psyke och tryckt ned mig, men kallat det kärlek.

Jag var kär. Jag var så kär! Jag var så kär att jag stod ut med alldeles för mycket.

Han var så fin. Han var så älskvärd. Han var så farlig för mitt psyke.

Allt jag gjorde var för att vara honom till lags, jag ville bara att han skulle älska mig. I slutändan fick han mig att hata mig själv. Det är lätt att vara efterklok.

Det här är en berättelse om ett destruktiv förhållande.