Men det är bara min tanke

”VINTER”

Kom vinternatt, kom snötunga skyar.
Kom kyla, med rena friska vindar.
Omslut mig nu,snötunga vindbyar.
Sätt mig fri, att färdas på medar.

Träd in i världen, vita vackra täcken.
Omslut så mark, träd och berg.
Skapa frost, samt is på bäcken.
Gör nätterna långa, ge naturen ny färg.

Låt mig känna kyla, djupt in i själen.
Låt mig andas, och luften bli rök ur min mun.
Låt marken fyllas, bli hård utav kälen.
Låt björnen i idet, sova en stund.

Kasta mig in, i vinande stormar.
Insvept av flingor, av ljusaste snö.
Det fryser, och isen vattnet formar.
Naturen skiftar, under lager innan tö.

Däri ligger problemet till en stor del misstänker jag. Bara för att man är med i ett fackförbund så behöver man ju inte vilja stödja ett visst politiskt parti. Det råder en ganska konstig stämning i Sverige överlag, folk som är aktiva i SD som ju enligt senaste mätningen i SCIFO är Sveriges fjärde största parti, nekas ju tex. medlemskap i vissa fackförbund. Nu vet jag inte om LO är ett av dem så jag kan inte uttala mig om just det. Sen tror jag att många ungdomar tappar förtroendet för de fackliga organisationerna. Det beror som jag ser det till en stor del på att de helt enkelt inte har samma inflytande och möjlighet att påverka som förr.

Sen är det ju en annan fråga som styr, det är att våran kapital-styrda höger-regering sett till så att fack och a-kasse avgifter rusat i höjden. En ren och skär spark i ansiktet på arbetarklassen. Får mig att dra paralleller till en gammal Ebba Grön dänga ”slicka uppåt, sparka nedåt”. För hur man än vänder och vrider på det hela så är det arbetarklassen som bygger upp landet från grunden. Vi har en ärorik tradition och historia i det här landet, där arbetaren förr var en viktig hörnsten i samhället. Han har numera bara blivit en förbrukningsvara, sviken av både politiska partier och fackförbund. Jag tar mig friheten att infoga ett stycke av den svenske författaren och nobelpristagaren Werner von Heidenstam som känns oerhört aktuell även idag. Trotts att den skrevs 1899.

MEDBORGARSÅNG
Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmans mitt,
likt penningapåsar på vågar.

Det är skam att sitta som vi har gjort
och tempel åt andra hälva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och det vi vilja.

Det är dags att ställa sig frågan.
-Är det inte dags för en mer ansvarsfull invandringspolitik?

Våra politiker skryter om hur duktiga vi är på att ta emot flyktingar, det är vi minsann bäst i Europa på. Men att ställa krav på folk som kmmer hit verkar ha fallit ifrån någonstans. Som jag tidigare skrivit så tycker jag verkligen att man ska hjälpa folk. Men i första hand i deras egna närområden, samt att man kanske skulle ta och styra upp den situation som uppstått i Sverige. Det är inte rätt mot vare sig invandrare eller svenskar att att missköta integrationspolitiken men samtidigt öppna gränserna hur som helst. Se till att det finns en handlingsplan, ställ krav på dem som kommer. Som Danskarna gör tex. se till att inte våra gamla blir lidande av en oansvarsfull invandringspolitik. Se över hur pensionärer och ensamstående mammor tex har det i Sverige innan vi lovar guld och gröna skogar till resten av världen. Se till att få upp ögonen innan allt barkar käpprätt åt helvete!

Men det är bara min åsikt…

Men det är bara min tanke

Där ekar slagen, av spikförsedd piska.
Där härskar döden, livet tillåts ej ens viska.
Där faller bilor, tätare än regnets droppar.
Där ligger ben, och drivor med kroppar.

Där försvinner allt, som jag anser är fel.
Där görs vinnande drag, i mitt livs schackspel.
Där flyter blodet, i täta strömmar.
Där lever jag, i mina nattsvarta drömmar.

Jag skrattar och danser, sjunger och ler.
Fängslas av lidandet, jag omkring mig ser.
Jag skuttar omkring, bland avhuggna armar.
Jag ser skönheten i, alla ruttnande tarmar.

Det är min själs kammare, där jag skapar tortyr.
Det är platsen där jag, gör mina värdsliga bestyr.
Det är där som jag skriver, en ordningens ballad.
Det är där som jag krossar, en uppsnyggad fasad.

Bakom lögnen, kan endast finnas idioti
Under piskan, tuktas alla till total apati.
Där rinner inga tårar, för att gråta är förbjudet.
Där hörs inga skratt, för jag har bannlyst det ljudet.

Där krossas speglar, där faller allt.
Där finns inga känslor, ty allt är hårt och kallt.
Där finns inget sådant, som är ytligt och svagt.
Där finns bara väggar, stärkta utav hat.

Det är nog det som irriterar mig mest egentligen. Att man kan kasta omkring sjuka människor hur man vill i dagens Sverige. Helt utan någon tanke eller plan, både f-kassan och AF vet att jag kommer bli sjukskriven igen. Men ändå så måste jag föras in i ett annat system i 3 månader bara för sakens skull. Skillnaden blir som följer, på min sjukpenning betalar jag skatt och den är även pensionsgrundande. Jag kan även fortsätta att betala av mina skulder, vilket känns oerhört viktigt. Nej istället kastas jag in i en bidragscirkus där skulderna får börja växa igen och jag blir helt beroende av systemet, då soc-bidrag vare sig är skattepliktigt eller pensionsgrundande. Så tack så mycket för hjälpen snälla samhället, det ska väll fan försöka sköta sig när ni gör ert bästa för att sparka undan benen på en…

Det lilla som där räcker, som ger frid och ro.
Värmer om än så lite, ges mer syre för att gro.
Källarens dörrspringa, leder ljus till vakter ut.
Där står nu väggar stolta, i ljuset fattas så beslut.
Låsen starka emot mörker, som försöker bryta dem.
Även murarna blir högre, ljuset stärker även dem.

Murarna är din vilja, som blir större för var dag.
Låsen dina tankar, kraftigare än hundra slag.
Vägarna din styrka, din engen borg din kropp
Källaren din själ, dess vakter är ditt hopp.
Lågan är din frihetstörst, den som aldrig sviker.
Ty i liv så och i död, är den det sista som från dig viker.