Min älskade mormor är död. Hennes död har tagit mig så hårt. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och det lidandet hon fick utstå innan hon dog. Jag har svårt att somna in och vaknar oroligt nästan varje natt. Jag tänker på henne där hon ligger i kylrummet i väntan på begravning och det gör mig illa trots att jag vet att hon är DÖD. Jag har bara förlorat en anhörig innan henne och det var min lilla dotter som var svårt hjärtsjuk. När hon dog så vändes hela tillvaron upp och ner. Inget blev sig likt och kommer aldrig mer att bli det. Man går vidare men såren finns kvar. En del av mig begravdes med henne. Nu har det gått en massa år och jag kan skratta igen och ha mina lyckliga stunder men sorgen finns där och börjar jag tänka på henne så rivs allt upp igen. Och nu har jag förlorat min lilla mormor som betydde så mycket för mig. Hon var den snällaste personen i mitt liv förutom min mamma. Alltid glad och positiv, givmild, ödmjuk, ställde alltid upp. Jag bodde hos henne ett år i mitt liv och det glömmer jag aldrig. Mormor och jag tyckte om att träffas och fika. Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Men en dag var det inte längre lika självklart, jag var uppe i min sorg och hon träffade en man som hon umgicks mycket med. Så vi hördes inte lika ofta som förut, det gick rentav år mellan vi hördes. När hon i vintras blev sjuk, riktigt sjuk så kom vi tillbaka till varandra. Och det är jag så glad för. Jag fick ett halvår med henne innan hon dog natten till 25 juni. Jag var där med min moster och vakade. Men vid halvett på natten så orkade jag inte längre utan åkte hem efter att ha sett till att min moster Anne också gick och la sig. Hon sov över i mormors sjukrum. Vid tvåtiden på natten ringde hon och sa att det var över. Mormor hade slutat att andas kvart över ett, en trekvart efter att jag hade gått. Det grämde mig. Jag grät hela dagen efter och har fram tills idag hamnat i en sorgsen sinnesstämning som jag försöker ta mig ur. Jag måste ju tänka på min man och son. Jag känner mig liten och rädd inför henns begravning i augusti, vet inte hur jag skall orka. Men jag måste, för jag älskade min lilla mormor.

mormor två veckor innan hennes död
visst är hon söt! Hon blev 93 år gammal
denna bilden gjorde jag som ett minne av henne tillsammans med mig
mormor som ung med sina barn, det är min mamma som sitter i hennes knä
mormor och morfar