Har flyttat min blogg hit

Kommer att försöka bli en mer aktiv bloggare igen på min nya sida.

VÄLKOMNA!

Hemma hos mor o far i väntan på vigseln

Vid ankomsten till stranden

Här lovar vi varandra evig trohet 

Direkt efter avslutad vigselakt

På väg upp efter vigseln med den fina Keppesjön i bakgrunden

Vid Ninos dop direkt efteråt

I Jaguaren som körde oss dit

Uppe vid mor o fars hus där festen sedan ägde rum

Inne i tältet

Gästerna samlade

Den goda bröllopstårtan

Kärlek vid honnörsbordet

Efter middagen fick de som ville bada i sjön

Bröllopsdansen

Tältet sett utifrån när mörkret lagt sig,,,,

Vill passa på o tacka alla som var där och gjorde våran kväll så lyckad!

Nu var det ett tag sen va??

Herregud, har haft fullt upp precis hela sommaren, ska faktiskt bli skönt när skolorna börjar och man kommer in i lite rutiner igen.

Fast jag kan helt klart, utan någon som helst tvekan, säga att det har varit den bästa sommaren i mitt liv!!! Hela året har varit helt underbart faktiskt, aldrig mått så bra tidigare.  

Fasar nästan för vad priset för att må så här bra kommer att bli. (pessimist ut i fingerspetsarna), men allvarligt, e det inte ofta så då? Man får ju inte må FÖR bra, för då kommer det tillbaka och biter en i arslet så småningom.

Har flyttat till ett jättemysigt hus, fått världens underbaraste son och haft ett alldeles perfekt sommarbröllop.  Kan det bli bättre???

Som pricken över i:et så har vi ju haft Naomi hemma hela sommaren, nästan 4 månader utan tjat o bråk från hennes pappa. Har varit helt fantastisk måste jag säga! Tyvärr går ju 4 månader så himla fort, och idag är han tillbaka i Sverige igen.

I alla fall är detta vad Naomi säger, själv har jag ju inte hört ett ord ifrån honom på 4 månader. Vet inte när han kommer hem, när han ska ha Naomi, hur länge han har tänkt ha henne, ingenting. Jag lämnar ju henne på skolan på måndag…har han tänkt hämta henne efter skolan slutar, eller ska jag åka in o hämta henne?? Jag har ingen aning, och han svarar ju inte när jag försöker få tag på honom?

Se, besvären börjar innan han ens är hemma. SUCK!

Nä, nu ska jag fortsätta njuta av de sista dagarna av ledighet innan jag behöver bekymra mig för det igen.

Tänker ta mig lite tid att lägga in lite bilder sen, från bröllop osv för de som vill se.

Ha en underbar helg!!

Kanske dags för en uppdatering? Elller? Hahaha!!!!!!

Ja, snart… I promise. Bilder kommer oxå från bröllop m.m…

SOON!!!!!

Igår morse,,,,den 1 juli 2010 klockan 7.10, så föddes han.

Världens finaste lille gosse. Så älskad o så efterlängtad.

Efter flera dagars värkar o ett sjuhelsikes värkarbete, så är han här hos oss.

Lite bilder av hans första dygn ute i världen…..

Alldeles ny,,,

Trött mor o son

1 timme gammal

Stolt pappa

Mina barn….kärlek!

Första tuppluren i egna sängen

Efter ännu en sömnlös natt och massor av tårar fick Jonas nog. I förmiddags ringde han till förlossningen och sa att de måste hjälpa oss…så vi fick komma in igen,,,för tredje gången på bara några dagar.

De mätte värkar och kollade alla värden, men kunde bara konstatera att bebisen mår kanon där inne och är inte redo att komma ut. Mina värkar som jag har haft med 8 minuters mellanrum i 4 dagar nu är bara ”pinvärkar” som inte gör någon nytta alls.

Efter några timmars konsultation kom vi i a f fram till att jag ska få komma in ikväll och bli nedsövd så jag är utvilad, sen förhoppningsvis så kan de dra igång det imorgon bitti.

De skickade hem mig idag vid fyratiden med värktabletter och en medicin som stoppar värkarna under några timmar, så jag fick lite vila. Ikväll blir det samma medicin plus morfin.

Så nu ska vi strax åka in. Klockan nio ska vi vara där, då blir det ännu en undersökning, sen blir jag sövd. Imorgon……förhoppningsvis…..kommer våran efterlängtade bebis.

Håll tmmarna nu för att allt går vägen!

De senaste dagarna har varit mycket händelserika. Men tyvärr har det inte lett till att det kommit ut någon bebis än.

Börjar bli väldigt less på det här, jag orkar verkligen inte längre. Är bara trött o grinar hela dagarna.

I torsdags kväll åkte vi in till BB för att jag skulle få något mot min sömnlöshet. Vi blev kvar ett par timmar för undersökning. Allt såg bra ut, jag hade dock mycket sammandragningar. Barnmorskan ”masserade” min livmodertapp, ett litet knep som kan hjälpa till att dra igång förlossningen. Jag fick  åka hem med smärtstillande och sömntablett.

Inte ett dugg bättre var det,,,,värre istället. Jag låg vaken hela natten, men pga sömntabletten så var jag så fruktansvärt trött så jag mådde illa…men kunde inte somna.

På fredagen firade vi midsommar med lite långbord i trädgården.

På kvällen passade vi på att utnyttja svärföräldrarna som barnvakt, så åkte jag o Jonas tillbaka till BB vid halv tio för att få något annat att sova på.

Ännu en gång blev jag inlagd för undersökning, som visade många sammandragningar, men att barnet mår utmärkt. Vi fick ligga i väntrummet medans vi väntade på en doktor, och jag fick för första gången prova på akupunktur. En nål bak i huvudet, och en framme i pannan. Skulle hjälpa till avslappning…och det gjorde det. Jag blev helt groggy.

På bb på midsomarafton med nålar i ansiktet.

När vi satt i väntrummet drog värkarna igång för första gången. Vi timade dem, och det var 8 minuter mellan. Jag blev hemskickad med mer smärtstillande, och trött efter akupunkturen, så jag fick sova gott för första gången på länge.

Igår eftermiddag drog värkarna igång igen…6-8 minuter mellan varje, som satt i ca 1 minut. Under 8 timmar hade jag det så, men vid läggdags trappades de ner, och jag fick sova lite inatt. Helt slut…och besviken.

Idag har jag bara ont, e öm och trött.  Vill att det ska vara över nu. Orkar inte mer. Varken psykiskt eller fysiskt.

Läkaren sa att om det är lika illa på måndagen så kanske de drar igång det. Jag hoppas det, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Vill ju helst ha en ”normal” förlossning, som startar av sig själv…men vad gör man om det aldrig händer? Har gått 10 dagar över tiden nu.

Jag orkar inte mer.

För er som undrar, så har det inte blivit något bebis än….

Idag är han en vecka försenad, och jag börjar bli väldigt otålig. Alla andra som väntade barn EFTER mig har börjat få sina små, men denna vill bara inte ut!

Vet inte vad det är den lille där inne väntar på, men jag börjar få panik snart…vill bara ha ut han nu. Jag har ont, kan inte sova, trött, och allmänt irriterad. Sen börjar jag få lite panik över det här med bröllopet oxå…det är ju faktiskt bara 6 veckor kvar, och man vill ju gärna hinna återhämta sig något innan. Jag hade ju räknat med att bebis skulle vara ca 2 månader när det var dags, men så blir ju inte fallet nu….

Inatt hade jag riktigt riktigt ofattbart ont i ryggen…låg o grina så ont gjorde det. Då trodde jag att kanske det var början på nåt, men icke.

Varje gång jag känner att det hugger till av smårta så hoppas jag att det ska hålla i sig. Vill bara att han ska ut nån gång, kan han inte fatta det?!

Vill han min lilla bebis hos mig nu.

I maj år 2008 så fick jag och Naomis pappa en dom där det sades att hon skulle ha växelvis boende varannan vecka hos vardera förälder.

Samma månad åkte pappan till Usa och var borta till i augusti. Jag hade under hela denna tiden fortsatt fullt underhållsstöd som jag hade fått sedan hon föddes. (Eftersom som de flesta av er vet så har inte pappan funnits med i bilden tidigare)

I januari 2009 blev jag återbetalningsskyldig för dessa månader, då det ska vara delat underhållsstöd vid växelvis boende. Jag överklagade förstås beslutet, då han inte hade varit delaktig under denna tiden, men under utredningstiden fick jag ändå betala av.

För några veckor sedan (!) fick jag svar…jag hade helt glömt bort detta ärende….jag fick rätt! Jag behövde inte betala tillbaka för dessa månader, eftersom de ansåg att hon varit boende hos mig under denna tiden då pappan varit i Usa.

Både 2009 och nu 2010 har jag ansökt om fullt underhållsstöd från maj – augusti eftersom han är borta varje år och aldrig hjälper till att betala något då….båda gångerna har jag fått avslag!!

Senast idag fick jag besked om att jag fått avslag även i år…vad är det för dubbelmoral??? De gav mig ju rätt ett år, då borde väll samma sak gälla nästa år??

Nej, i och med att han kommer tillbaka och jag inte har ensam vårdnad (!) under dessa månader, så får jag inte fullt underhållsstöd. Samtidigt som han fortfarande får sina pengar utbetalda även när han inte är här för att ta hand om henne. Rättvist? Nej, inte mycket!

Nåja, ja är envis och ger mig inte i första taget…nu blir det till o överklaga igen…. de sparkar ju sig själva i arslet när de säger ok ena gången och sen nej nästa…..