www.madamehoffa.se
www.madamehoffa.se
www.madamehoffa.se
www.madamehoffa.se

Har flyttat min blogg hit

Kommer att försöka bli en mer aktiv bloggare igen på min nya sida.

VÄLKOMNA!

Hemma hos mor o far i väntan på vigseln

Vid ankomsten till stranden

Här lovar vi varandra evig trohet 

Direkt efter avslutad vigselakt

På väg upp efter vigseln med den fina Keppesjön i bakgrunden

Vid Ninos dop direkt efteråt

I Jaguaren som körde oss dit

Uppe vid mor o fars hus där festen sedan ägde rum

Inne i tältet

Gästerna samlade

Den goda bröllopstårtan

Kärlek vid honnörsbordet

Efter middagen fick de som ville bada i sjön

Bröllopsdansen

Tältet sett utifrån när mörkret lagt sig,,,,

Vill passa på o tacka alla som var där och gjorde våran kväll så lyckad!

Herregud, har haft fullt upp precis hela sommaren, ska faktiskt bli skönt när skolorna börjar och man kommer in i lite rutiner igen.

Fast jag kan helt klart, utan någon som helst tvekan, säga att det har varit den bästa sommaren i mitt liv!!! Hela året har varit helt underbart faktiskt, aldrig mått så bra tidigare.  

Fasar nästan för vad priset för att må så här bra kommer att bli. (pessimist ut i fingerspetsarna), men allvarligt, e det inte ofta så då? Man får ju inte må FÖR bra, för då kommer det tillbaka och biter en i arslet så småningom.

Har flyttat till ett jättemysigt hus, fått världens underbaraste son och haft ett alldeles perfekt sommarbröllop.  Kan det bli bättre???

Som pricken över i:et så har vi ju haft Naomi hemma hela sommaren, nästan 4 månader utan tjat o bråk från hennes pappa. Har varit helt fantastisk måste jag säga! Tyvärr går ju 4 månader så himla fort, och idag är han tillbaka i Sverige igen.

I alla fall är detta vad Naomi säger, själv har jag ju inte hört ett ord ifrån honom på 4 månader. Vet inte när han kommer hem, när han ska ha Naomi, hur länge han har tänkt ha henne, ingenting. Jag lämnar ju henne på skolan på måndag…har han tänkt hämta henne efter skolan slutar, eller ska jag åka in o hämta henne?? Jag har ingen aning, och han svarar ju inte när jag försöker få tag på honom?

Se, besvären börjar innan han ens är hemma. SUCK!

Nä, nu ska jag fortsätta njuta av de sista dagarna av ledighet innan jag behöver bekymra mig för det igen.

Tänker ta mig lite tid att lägga in lite bilder sen, från bröllop osv för de som vill se.

Ha en underbar helg!!

Ja, snart… I promise. Bilder kommer oxå från bröllop m.m…

SOON!!!!!

Världens finaste lille gosse. Så älskad o så efterlängtad.

Efter flera dagars värkar o ett sjuhelsikes värkarbete, så är han här hos oss.

Lite bilder av hans första dygn ute i världen…..

Alldeles ny,,,

Trött mor o son

1 timme gammal

Stolt pappa

Mina barn….kärlek!

Första tuppluren i egna sängen

De mätte värkar och kollade alla värden, men kunde bara konstatera att bebisen mår kanon där inne och är inte redo att komma ut. Mina värkar som jag har haft med 8 minuters mellanrum i 4 dagar nu är bara ”pinvärkar” som inte gör någon nytta alls.

Efter några timmars konsultation kom vi i a f fram till att jag ska få komma in ikväll och bli nedsövd så jag är utvilad, sen förhoppningsvis så kan de dra igång det imorgon bitti.

De skickade hem mig idag vid fyratiden med värktabletter och en medicin som stoppar värkarna under några timmar, så jag fick lite vila. Ikväll blir det samma medicin plus morfin.

Så nu ska vi strax åka in. Klockan nio ska vi vara där, då blir det ännu en undersökning, sen blir jag sövd. Imorgon……förhoppningsvis…..kommer våran efterlängtade bebis.

Håll tmmarna nu för att allt går vägen!

Börjar bli väldigt less på det här, jag orkar verkligen inte längre. Är bara trött o grinar hela dagarna.

I torsdags kväll åkte vi in till BB för att jag skulle få något mot min sömnlöshet. Vi blev kvar ett par timmar för undersökning. Allt såg bra ut, jag hade dock mycket sammandragningar. Barnmorskan ”masserade” min livmodertapp, ett litet knep som kan hjälpa till att dra igång förlossningen. Jag fick  åka hem med smärtstillande och sömntablett.

Inte ett dugg bättre var det,,,,värre istället. Jag låg vaken hela natten, men pga sömntabletten så var jag så fruktansvärt trött så jag mådde illa…men kunde inte somna.

På fredagen firade vi midsommar med lite långbord i trädgården.

På kvällen passade vi på att utnyttja svärföräldrarna som barnvakt, så åkte jag o Jonas tillbaka till BB vid halv tio för att få något annat att sova på.

Ännu en gång blev jag inlagd för undersökning, som visade många sammandragningar, men att barnet mår utmärkt. Vi fick ligga i väntrummet medans vi väntade på en doktor, och jag fick för första gången prova på akupunktur. En nål bak i huvudet, och en framme i pannan. Skulle hjälpa till avslappning…och det gjorde det. Jag blev helt groggy.

På bb på midsomarafton med nålar i ansiktet.

När vi satt i väntrummet drog värkarna igång för första gången. Vi timade dem, och det var 8 minuter mellan. Jag blev hemskickad med mer smärtstillande, och trött efter akupunkturen, så jag fick sova gott för första gången på länge.

Igår eftermiddag drog värkarna igång igen…6-8 minuter mellan varje, som satt i ca 1 minut. Under 8 timmar hade jag det så, men vid läggdags trappades de ner, och jag fick sova lite inatt. Helt slut…och besviken.

Idag har jag bara ont, e öm och trött.  Vill att det ska vara över nu. Orkar inte mer. Varken psykiskt eller fysiskt.

Läkaren sa att om det är lika illa på måndagen så kanske de drar igång det. Jag hoppas det, annars vet jag inte vad jag tar mig till. Vill ju helst ha en ”normal” förlossning, som startar av sig själv…men vad gör man om det aldrig händer? Har gått 10 dagar över tiden nu.

Jag orkar inte mer.

Idag är han en vecka försenad, och jag börjar bli väldigt otålig. Alla andra som väntade barn EFTER mig har börjat få sina små, men denna vill bara inte ut!

Vet inte vad det är den lille där inne väntar på, men jag börjar få panik snart…vill bara ha ut han nu. Jag har ont, kan inte sova, trött, och allmänt irriterad. Sen börjar jag få lite panik över det här med bröllopet oxå…det är ju faktiskt bara 6 veckor kvar, och man vill ju gärna hinna återhämta sig något innan. Jag hade ju räknat med att bebis skulle vara ca 2 månader när det var dags, men så blir ju inte fallet nu….

Inatt hade jag riktigt riktigt ofattbart ont i ryggen…låg o grina så ont gjorde det. Då trodde jag att kanske det var början på nåt, men icke.

Varje gång jag känner att det hugger till av smårta så hoppas jag att det ska hålla i sig. Vill bara att han ska ut nån gång, kan han inte fatta det?!

Vill han min lilla bebis hos mig nu.