Så… 2010 närmar sig sitt slut. Dax att göra nån slags summering av året som gått. Inte så lätt att få ner alla dessa känslor i ord, men jag ska göra ett försök att titta lite i backspegeln.

Året började med att jag gick tillbaka till jobb en dag i veckan efter att varit mammaledig på heltid sen juli 2009. Det var skönt att få vara någon mer än Miltons mamma en dag i veckan och det var skönt att inte tappa all kontakt med min arbetsplats. Dessutom var det behövligt för Milton och hans pappa att ha en dag tillsammans.
Det var mycket mammafikor, mycket promenader med vagnen och många besök på gymmet där även Milton fick följa med. Först liggandes, sen halvsittandes, sen sittandes och slutligen krypandes… Och det var där jag gav upp att ha honom med, men han väntade ju tills juli innan han började flytta på sig så det kan ju en gymråtta som jag vara tacksam över…

Det har varit en fin sommar i år, med mycket umgänge med grannar och vänner, många glas bubbel och rosé på altanen och många bad i poolen. Förvisso en kort sommar, men väldigt intensiv och väl utnyttjad av åtminstone mig.

Sen i slutet av sommaren kom årets vändning, ja kanske till och med mitt livs vändning. Jag blev förälskad i en annan man, och han i mig. Vi lämnade våra respektive och lever sen i oktober tillsammans i en härlig lägenhet i Hjärup. Många bitar har fallit på plats i den röra vi ställde till, men en del bitar kvarstår, och dom lär få vänta tills vi kommer in i det nya året. Jobbigast har varit människors inblandning i det som hänt; människor som inte har med det hela att göra men som ändå använt sin rätt att lägga sig i och tycka en massa. Pratade idag med en klok man som sa att varken jag eller min sambo hade gjort honom något ont, så han har med andra ord inget emot oss även om han känner både min och min sambos föredetta… Och en sak som folk överlag har glömt är att det finns alltid två sidor på ett mynt.

Men det som inte dödar, härdar. Och jag går starkare in i 2011 än vad jag trott att jag skulle göra. Och jag ser mer fram emot 2011 än vad jag för några månader sen trodde att jag skulle göra. Ser fram emot ett år då Milton ska börja på dagis och jag återgår till jobb, ett år då jag satsar på att tävla igen, ett år då de sista lösa trådarna sys fast och jag och min sambo kan bygga vidare på vårt kärleksfulla liv med våra barn.

Gott slut, och Gott Nytt År!

Sedan jag sist skrev här har mitt liv tagit en stor förändring. Jag trodde att förändringen som skedde när jag blev mamma var den största som kunde drabba mig, men jag hade nog fel. Eller kanske inte, för den förändring som nu skett har kommit stegvis; inte över en natt.

Jag har alltid fått höra att jag är för snäll, att jag inte tänker på mig själv utan alltid sätter andra i första hand, och att det gör mig själv lidande i slutänden. Nu har jag gjort något för att själv må bra, tagit ett enormt stort beslut och steg som man inte gör bara sådär för att det är en kul grej, och då får jag höra att jag är egoistisk… Svårt att vara alla till lags…

Men jag vet att det i slutänden kommer att bli bra, alla elaka ord, gliringar, sneda blickar och sura miner till trots. Tiden får gå och läka såren hos alla inblandade, och snart blir det nya löpsedlar att tissla och tassla om och den om mig/oss bleknar i skriften av väder och vind. Till denna vinter som är på väg önskar jag mig lugn och ro. Inte bara till mig själv, utan till alla andra som verkligen oxå förtjänar det. Inte minst till min lille son som inte ska hamna i kläm utan få känna att han är trygg, älskad och får all tid han vill ha och behöver med både sin mamma och sin pappa.

Livet förändras, och vi med det.

…och det har alltså redan gått snart två veckor sen semestern tog slut och vi var åter på jobb. I och för sig jobbar jag bara en dag per vecka, men i och med att maken går till jobb de andra dagarna så ramlar ju jag och sonen in i våra vardagsrutiner ganska fort.

Dax att ta upp den här bloggen igen, nu när jag inte längre tillbringar varje ledig stund utomhus. Och jag tänkte börja med att se lite i backspegeln på de 6 sommarveckor vi haft.

Sommaren började samma dag som vi gick på semester, dvs till Midsommarafton. Sol och värme, pang-bom-direkt från att ha varit en vår utan vårväder. Vi har ekonomiskt inte haft nån bra sommar, men det har inte gjort så mycket eftersom vi haft så fint väder hela ledigheten. Man har varit nöjd med att sola, bada och slappa. Vi har umgåtts mycket med grannar och vänner, tränat, grillat, suttit på uteplatsen och njutit av ljumma kvällar med ett glas vin framför oss.

Tre dagar på hela semestern har vi haft dåligt väder, och två av dom var det antingen en för- eller eftermiddag, och den tredje dagen var helregn, och det var söndagen innan det var jobbdax igen…

Vi har varit i Ystad Djurpark, vi har varit på Tropikariet i Helsingborg, vi har firat sonens 1-årsdag, vi har sovit över hos svärföräldrarna i husvagnen och vi har gjort lite andra småutfärder. Dagarna har rusat iväg.

Men en känsla jag hade i kroppen i år när jag gick tillbaka till jobb, var en känsla jag fick för första gången i mitt liv. Jag kände att det var helt okej att gå till jobb, jag var så nöjd med min semester att det var inte jobbigt att den var slut! Och så gott som allt har berott på det underbara vädret.

Och det fina vädret och den sköna semestern gör oxå att det känns okej att vi redan nu tagit steget in i en regnig höst. Det känns okej att vi får tända lite ljus, se på film, byta ut rosévinet mot ett mustigare rött, sitta i soffan och läsa istället för i en solstol och bjuda hem folk på middag istället för att spontant träffas i trädgården.

2010 har varit min bästa sommar på mycket, mycket länge!

Allt för länge sen jag skrev här. Tiden rusar och jag med den. Skrev i en sån där ”Mina Vänner-bok” för vuxna häromdagen, och en fråga där var vad jag skulle vilja uppfinna. Behövde ingen längre betänketid för att komma på att fler timmar på dygnet hade varit en god idé…

Nu när sommaren visar sig vill jag bara göra precis det som faller mig in, och mestadels innebär det att vara utomhus och njuta. Så allt sånt som jag vill ska flyta på i min vardag för att jag ska trivas får jag nånstans tvinga in på kvällar, tidiga morgonar och vid dåligt väder. För vem vill städa, vika tvätt eller laga mat när solen skiner och poolen lockar? Ledin har så rätt när han säger att sommaren är kort…

Har läst massor de senaste veckorna. Det är en bonus av att ligga i solstolen istället för att sitta vid datorn. Nu är alla mina böcker slut, och jag får börja se mig om efter något nytt att sluka. Tips emottages tacksamt!

Har läst två böcker de senaste dagarna. Först ut var Johan Theorins ”Blodläge”; hans tredje bok som likt de två första utspelar sig på Öland. Jag gillade verkligen de andra två, men här blev jag besviken. Det är en kriminalare, men inte så att den handlar om någon polis, utan dom figurerar i bakgrunden och huvudpersonerna är offren och dess närstående.
I den här boken får vi följa en man i medelåldern som dras in i sin fars gamla affärer och råkar illa ut. Fadern är handikappad efter en stroke och är förvirrad och svår att förstå, och sonen försöker motvilligt hjälpa honom när han förstår att han är i knipa. Allt handlar om det förflutna och vad som döljer sig där.
Parallellt får man följa en kvinna som nyss flyttat in i sin nya lyxvilla med maken; ett förhållande utan nån särskild kärlek eller respekt. Hon kommer från Öland och längtade tillbaka till sin barndom; han är uppslukad av sin karriär och bryr sig inte om nåt annat än det.

Förvisso är språket bra och beskrivningarna av det Öländska landskapet är levande och färggrikt. Men det hjälper föga när storyn känns tunn, och upplösningen man väntat på hastas förbi på ett ynka kapitel. Sen är det slut!

Nä, inget jag rekommenderar. Betyget blir en 3:a av 10 möjliga. Synd.

Pratar inte om min äkta hälft nu, utan om boken jag läste ut för ett par dagar sen, skriven av Marian Keyes. Jag har läst alla hennes tidigare böcker och blev så glad när jag fick den här i födelsedagspresent. Det var med stora förväntningar jag började läsa, och sin vana trogen gjorde hon mig inte besviken!

Alla hennes böcker handlar om kvinnor, och dom utspelar sig på Irland. Alla böcker är humoristiska med ett snabbt och rappt språk som får min blick att med lätthet snappa upp sida efter sida. Jag läser hennes böcker så fort att jag ibland får hejda mig själv för att inte missa något; men jag vill bara vidare, få veta vad som händer på nästa sida.
En skön kontrast till alla deckare jag annars slukar…

Handlingen då. Fyra kvinnor, en förtjusande man. Kvinnorna binds samman av den här förtjusande mannen, som i själva verket inte alls är särskilt förtjusande, utan tvätom en tvättäkta skitstövel. Fyra kvinnors öde i mötet med mannen, och deras kamp att hitta tillbaka till de kvinnor de en gång varit. Först på vars ett håll, sedan gemensamt i sitt mål att hämnas.

Betyget blir en 9:a av 10 möjliga. Det är bra.

Kan inte skriva allt jag tänker och känner i mina bloggar; det är så många som tolkar och tycker och tänker om mina tankar. Trist att det ska behöva vara så, men så som läget är, är det bara att gilla det.

Men, jag skriver idag om lycka, om glädje, om det jag vill fokusera på. Jag vill slå ett slag för att sätta sig ner och tänka igenom vad man har som gör en lycklig, vad som gör livet värt att leva. När man har en tung dag, som jag har idag, så är det viktigt att fokusera på det som är bra.

För min del är det i första hand min familj; min underbara son och min förvirrade, älskade make!  Det är även de andra delarna av familjen; min mamma, mina svärföräldrar och min vän som är som min syster. Det är min själsfrände i Finland och mina underbara grannar. Alla dessa människor har jag förmånen att finnas till för, och dom finns där för mig. Vänner så fina att dom känns som familj allihop.

I andra hand kommer de delar som gör mig till Kerstin, kvinnan som är mer än bara mamma. Det är träningen som är min livsstil, timmarna på gymmet, all svett, all träningsvärk och alla mål jag vill uppnå. All glädje när jag lyckas öka vikten i nån övning, och all frustration när jag inte gör det.
Det är mitt jobb, som jag älskar. Jag är duktig på det jag gör och känner att jag vill göra det läääääänge till, och jag har fantastiska arbetskamrater som gör det lätt att vara positiv på jobb.

I tredje hand kommer alla små, men ack så viktiga, saker i vardagen som man lätt glömmer. Att få läsa en bok. Lyssna på musik. Njuta av det fina vädret på uteplatsen. Lukta på mina syréner som blommar. Äta en god middag, dricka ett glas vin. Höra barn skratta. Se en bra film. Prata med min man, kanske spela nåt sällskapsspel. Tända ljus istället för en lampa. Osv, osv, osv…

Det finns mycket att vara glad över, mycket att inte ta för givet. Tänk på det. Det gör jag.

Läste ut boken Blunddockan av Jeffery Deaver häromdagen. Jag har läst alla böcker han skrivit, och de flesta av dom handlar om den handikappade brottsplatsundersökaren Lincoln Rhymes (ni har kanske sett filmen ”I samlarens spår” med Denzel Washington och Angelina Jolie?). Men denna bok handlar inte om dom. Utan om polisen Kathryn Dance som är specialist på att ”läsa människor” utifrån deras beteende och språk.

I denna bok möter hon en brutal mördare som manipulerat människor till att göra saker dom aldrig trott sig om. Han sitter fängslad, men med hjälp av manipulerade och hjärntvättade beundrare lyckas han ta sig därifrån och jakten är ett faktum. Allting förvärras av att mördaren, Daniel Pell, inte nöjer sig med att var fri, utan han vill ha hämnd på de människor som han inte kunnat kontrollera. Däribland Kathryn Dance…

En spännande bok, ganska otäckt att läsa om hur en människa kan manipulera andra, bara man väljer rätt person. 
Boken är välskriven, lätt att följa och har ett bra språk, liksom författarens andra böcker.

Ger den betyget 7+ av 10.

Den bästa presenten jag kunde få när jag fyller år, fick jag igår av min underbara vän från Trelleborg. Hon hade förberett mig på att jag skulle hämtas upp på morgonen och hade fått lite instruktioner, men sen visste jag inte så mycket mer. Dagen tillbringades på SPA; något jag kan rekommendera alla som behöver koppla av en stund. Vi var där från klockan 11 till klockan 17 med hålltider klockan 13 (lunch) och klockan 15 (behandling) och däremellan var det bara att finnas till. Slöa, bada, basta, prata, läsa, dricka nåt gott och bara njuta av att man inte kunde göra något. Fullständigt behövligt för mig som inte kan sitta ner och ta det lugnt utan bara måste göra något nyttigt hela tiden.

Så nu när jag fått den bästa presenten redan vet jag inte ens vad jag mer ska önska mig när jag fyller år! Jo… det vet jag. Mer för avkoppling:

Nu är det drygt en vecka kvar tills jag fyller år. Men redan nu på lördag kommer jag att på något vis att bli firad. Det enda jag vet är att jag ska vara klar att åka klockan 9:30 på morgonen, var klädd i fritidskläder, promenadskor, ha med mig kikare, sittunderlag, badkläder, badmössa, simglasögon, något att dricka varm dryck ur och 30 kr i 5-kronor. 
Det är min vän från Trelleborg som har kokat ihop något för mig, men jag har inte den blekaste aning om vad. Hjälp mig gissa, vet jag!

Dagens önskning blir ytterligare en bok. Mina favoritförfattare har haft den goda smaken att ge ut böcker lagom till min födelsedag!