Önskningar då, alltså. Det är ju mindre än två veckor tills jag fyller år, och idag har jag faktiskt kommit på några saker till jag kan önska mig.
Dagens önskning blir denna:

Behöver nya vardagsbestick har vi insett. Dom vi har, har sett sina bästa dagar. För sådär tre, fyra år sen…

Blev ingen önskning igår, inget bloggande överhuvudtaget. Istället var det familjedag och på kvällen umgänge med grannar/vänner. Och då finns det ju liksom inte mer att önska!

Idag däremot önskar jag mig lite finare väder, lite mindre ont i håret och lite mer energi. Och när det gäller födelsedagsönskning blir det idag denna på listan:

Börjar bli svårare nu att komma på saker att önska. Jag är ju trots allt rätt nöjd här i livet, och önskningarna är ju bara saker som sätter lite extra guldkant på min tillvaro om jag får dom. Får grunna lite till och se om jag kan komma på nåt nytt tills imorgon!

Hittade en ny bok av en favoritförfattare. Den måste jag ju önska mig i födelsedagspresent!

Är själv imponerad över hur mycket bra önskningar jag kan komma på!

Nästa önskning är till mitt största intresse, eller kanske snarare till min livsstil. Önskar mig nämligen ett par nya träningsbyxor:

Är oerhört förtjust i kläderna från Better Bodies, men min ekonomi tillåter mig inte att handla från dom så ofta. Men när man fyller år får man önska sig vad man vill!

För att hålla ordning på mina smycken önskar jag mig ett smyckeskrin när jag fyller år. Just nu ligger allt i en röra i en liten korg.

Helst vill jag ha ett smyckeskrin som även har ett reseetui, så jag kan ta med mig några smycken om man åker nånstans.

Denna finns på Guldfynd; dom har rätt många att välja på. Vill gärna ha ett i svart, så det passar in i badrummet.

Jag vill gärna lukta lite gott, så jag önskar mig en parfym när jag fyller år. Alltså, jag har parfymer redan nu, men jag önskar mig en till parfym. Denna:

Är väldigt förtjust i Escadas dofter, har flera stycken av dom och gillar dom alla.

… på dygnet, ja till och med på veckan, är för mig måndagmorgon. Nu, alltså. Jag är uppstigen, äter frukost och dricker mitt kaffe. ENSAM. Jag ska gå till jobb, och maken och sonen sussar fortfarande. Jag har fått sova en hel natt, själv, utan skrik och välling. Jag kan sitta här i lugn och ro och njuta vid datorn och veta att jag har en dag av hjärnstimulans framför mig på jobb. Och sen när dagen närmar sig sitt slut, så längtar jag hem till min familj och ser fram emot resten av veckan med lille sonen.

Med knappa tre veckor kvar till min födelsedag tänkte jag, som jag gjort något år tidigare oxå, lägga in en önskelista här på bloggen. Så kan inte maken säga att han inte vet vad jag önskat mig!
Så här kommer min första önskning på listan:

Har önskat mig det här armbandet från Guldfynd i två år nu… Det är ett sånt där man kan köpa till berlocker och skifta efter humör. Och humör har jag…

Då kommer min andra önskning inför min födelsedag:

Bild från www.stadium.se

Har hittat liknande på Märkesoutlet:en vid jobb, lika snygga fast halva priset. Så det måste alltså inte vara exakt de här!

Så heter den senaste boken om polisen Maria Wern, skriven av Anna Jansson. Det är oxå en dikt av Nils Ferlin, men det är inte den mitt inlägg ska handla om, utan om den här boken, som jag i stort sett sträckläste på ett par dagar nu i helgen.

Själva storyn var väl inget direkt att hurra över, mord begångna med dolda motiv, och inga motiv som direkt var spännande eller så. Men det som fängslade mig var ett par karaktärer som man fick följa genom hela boken. Tänk er en 80-årig krutgumma med lustiga idéer om häxbrygder och med huvudet på skaft. Tänk er sen en 20-årig kille, aggressiv och våldsam, lite i utkanten av samhället. Och så slutligen tänker ni er att de här två personerna slår sina påsar ihop i ett äventyr och blir de bästa av vänner. Där, har vi det intressanta i denna bok.

Själva mordgåtan kan jag knappt erinra mig längre, och då läste jag ändå ut boken igår…
Och med det får jag ge boken betyget 5 av 10. Hade det inte varit för krutgumman och ligisten hade betyget sjunkit ett eller till och med två steg.

På fredag är det Valborgsmässoafton. Går jag några år tillbaka i tiden (några och några, rätt många, faktiskt. Jag har ju åldrats mer än vad huvudet vill inse, så det rör sig nog om 15-18 år sen…) så var Valborg en stor högtid festmässigt. Man såg till att det fanns öl att tillgå och så skulle man helst ha tillgång till en stuga nånstans där man samlades. Sen dracks det och spelades musik och dagen efter mådde man som man förtjänade.
Midsommar innebar ungefär samma, och likaså Nyår fast man helst inte satt i nån stuga då.

Idag när dessa högtider närmar sig är det fortfarande fest i mina tankar, fast på lite annorlunda vis. Nu är det mat med i bilden och det är vanligare med par än singlar vid dessa tillfällen. Det är nån som bjuder hem och man tar med present eller blomma till värdparet. Det kan bli lika blött som förr i tiden, men oftast går ingen inredning sönder och det är ganska givet vem som går hem med vem.

Ett år till, sen tar vi det till ytterligare en ny nivå. Då är sonen 1,5 år och Valborg kommer att innehålla brasa och sång, och Midsommar dans kring stången och krans i håret. Men på Nyår fortsätter vi att slänga raketer i grannens brevlåda!

Same, same, but different. Och lika bra!