Att vibbrera på en högre nivå, lysa som himmelsblå och känna att man allt borde kunna få har ett pris som inget annat kan uppnå. Nu kan detta låta som något andra skulle vilja ha, gråta tills de kan lösa denna mystiska gåta, men då skulle ni mig aldrig förlåta. Att ses av varenda tjej som ser ens skönhetdetalj och kille som medalj är inte en lätt batalj. Tjejerna ser mig som deras största reval, undviker därför vänskapskval. Killar vill enbart med mig ligga för de ser bara min yta, glömmer insidan som skulle få dom att glatt ryta. Jag har betalat priset för att vara så majestätiskt fin med en ensamhet som värker mer än hundra ilskna bin, så jag frågar er i natt: hur känns det att vara lagom fin? Jag frågar er i natt, hur känns det att leva det ljuva livet utan något överdrivet? Tror ni det är kul att ha bytit ut äkta liv mot att få vara så ren? Jag vill bara vara en vanlig lagom smutsig tjej, men det går emot min natur så det kan jag ej…