Eftersom Carolin inte har tillgång till internet så tänkte jag att jag lika gärna kan skriva ihop en liten uppdatering om hennes liv för tillfället.
Just nu sitter hon med värdfamiljen i deras kompisars gigantiska mansion uppe i skogen, omgiven av murar och vakthundar. Hon har nog precis stängt igen alla resväskorna för sista gången och bara väntar på att bilarna som ska köra dem (och aaaall packning) till flygplatsen ska komma. Jag kan bara tänka mig alla tankar som kommer snurra i hennes huvud tills hon landar på Arlanda imorgon…ångest över att lämna underbara New York, fina Greenwich och alla vänner som hon fått under de senaste 11 månaderna…lycka över att äntligen få träffa sin älskade mamma, pappa, Camilla, Cattis & hund..glädje över att träffa alla saknade vänner (som jag hoppas lämnar Göteborg eller vart ni nu befinner er för att komma hem och festa loss med C på Piraten haha)..och såklart pirr i magen för att bygga upp ett nytt liv i huvudstaden. Livet här är underbart, men jag är faktiskt lite avundssjuk på Carolin som är på väg hem.
Jag kommer ihåg när jag kom hit, jag var såå taggad för ett år i USA. Äntligen få komma iväg, slippa skolan, leva livet! Men så var det ju det här med att bo & jobba i en helt främmande familj, inte ha en enda vän… En veckas jobb gick innan jag träffade en annan au pair för första gången, Carolin, vi var på bio och såg Nights in Rhodante. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga, så fort båda har varit lediga samtidigt så har vi umgåtts. Det har varit myskvällar hos henne, shopping på mallet, fika på starbucks, dagar på stranden, turistande & party i NY, roadtrips, college & såklart Mexicoresan.Vi har pratat, skrattat, töntat oss, gråtit och peppat varandra.. Vet inte vad jag skulle gjort utan dig BFF, tack för ett oförglömligt år ?