Fem tips för vardagsträning

Postat av
Svara

Nr 1
Det tar mellan 2-3 veckor innan något du gör har blivit en vana. Med andra ord; börja idag, härda ut en 2-3 veckor och sedan kommer din nya vana att sitta rätt så bra i ryggraden.

Nr 2
Trappor bygger starka vader, lår, rumpa och flås. Gå i åtminstone en per dag.

Nr 3
10 armhävningar, 10 situps, 10 knäböj på raken så många varv som möjligt på 20 min. Enkelt, tidseffektivt och kan göras en gång om dagen utan problem. 20 minuter kan du väl undvara?

Nr 4
Småät inte under dagen utan ta en kopp te istället. Vätskan fyller upp magen och du kan dricka upp till 6 koppar per dygn, 3 koppar om det är kaffe. Mer än så är inte att rekommendera.

Nr 5
Drick vatten! Kroppen behöver mer vatten än du tror för att fungera!
19808_485648401495710_551504281_n

/Cecilia

Är kvinnan den enda ansvarige?

Postat av
Svara

Att slå på radion idag och höra att Frida Wallberg har väckts efter att ha opererats för den hjärnblödning hon fick den 14 juni på grund av knock från motståndaren Diana Prazak på Golden Ring-galan i Stockholm samt att hon efter omständigheterna mår bra var en stor lättnad. Frida är Sveriges mest framgångsrika kvinnliga boxare och hon har alltid varit en inspiration för kvinnor runt om i världen. Ryggproblem fick henne att lägga av men efter sin graviditet kom hon tillbaka starkare än någonsin. Jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer att återhämta sig efter denna olycka och kunna att fortsätta inspirera den yngre generationen. Som amatör vann hon 48 av 53 matcher och sex år efter sin debut som proffsboxare tog hon hem WBC-bältet som hon behöll i hela två år(!). Förutom allt detta har hon kämpat för att kunna kombinera familjelivet (pojkvän och barn) med sin träning. Detta om något gör att hon växer enormt i mina ögon. Hon är en kämpande mamma som slåss för sina drömmar.

Varför skriver ja då detta och sedan har en rubrik som frågar en sådan fråga som den faktiskt gör? Jo, sedan Frida knockades ut har jag hört mycket som fått min ilska att nästan koka över. Jag har fått höra uttalanden som äcklat mig och då ska ni veta att jag ändå jobbar extra i hemtjänsten och har torkat min beskära del av avföring utan att äcklas. Det är speciellt ett uttalanden som fått mig att tända till…

”Frida är oansvarig som ger sig in i ringen då hon har barn och hon gör det endast för att hon är egoistisk.”  

Hallå! 20-talet ringde och bad att få tillbaka sin kvinnosyn. De hälsar även att de håller med och undrar varför inte Frida höll sig i hemmet vid spisen och antog den enda roll som hennes svaga kvinnopsyke klarade; barnafödandet.
Varför ska Frida hållas som ensam ansvarig för sitt barn? Varför skulle inte hennes pojkvän kunna vara kapabel till att ta hand om barnet? Ska hon ge upp hela sitt liv och sin dröm som hon kämpat så mycket för bara för att alltid sätta sin dotter först när hon gjort ett fantastiskt jobb hittills med att kombinera sitt familjeliv och sin passion? Är hon egoistisk för att hon vågar följa sina drömmar? Frida är en hjältinna som övervunnit så mycket för att ta sig till där hon är idag. Jag kan förstå de som tycker att boxningen är en för våldsam sport, jag håller inte med men jag kan förstå dem som tycker så. Men jag kan varken tolererar eller förstå de som ger sig på Frida för att hon boxas.

Det är sjukt att vi i dagens 2000-tal fortfarande ifrågasätter kvinnor som vill göra karriär och följa sin passion. Kvinnan är inte ensam ansvarig för barnen utan det är även hennes partners ansvar att måna om ungarna. Självklart ska barnen aldrig åsidosättas för en karriär men kan man kombinera både familjelivet och sina drömmar då ska man banne mig få göra det utan att andra ska lägga sig i. Ja, olyckor händer men det är en del av livet. För att citera Iron Maiden; ”as soon as you are born you are dying” (så snart som du föds är du döende). Vi kan aldrig skydda oss till 100% och att låsa in kvinnan i en kategori där hon ensam har fullt ansvar för barnen och att trycka ned henne som egoistisk ifall hon inte följer detta är att degradera våran utveckling till en period där kvinnan förtrycktes. Så nästa gång ni säger att Frida är oansvarig kan ni fråga är själva om ni tycker det är rätt att kvinnan överhuvudtaget har en röst i dagens samhälle och inte endast ses som en barnaföderska bakom spisen.

/Cecilia

Recension: Kom i Form Man ”Bygg Fighterkroppen på 12 veckor”

Postat av
Svara

Kom i Form MAN (nr 9 2012) beskrev detta 12 veckors program som ett sätt att ”omvandla din kropp genom att bränna fett och bygga nya muskler, och på så vis få ett smärtare, fastare och mer atletiskt utseende.” Tidningen lovade resultat på 12 veckor och skulle fungera lika bra för nybörjaren som den vältränade vilket var mycket till varför jag fastnade för just detta program. Instruktionerna var utförliga och välillustrerade, upplägget klart och redo för att bara köra. Till och med maten var uppskriven och färdigformulerad. Med andra ord var denna 12-veckors period idiotsäker och handlade helt enkelt bara om att våga pressa, härda ut och anpassa efter sin egen förmåga. Tre gånger i veckan fodrade träningen att jag spenderade tiden på gymmet (2 pass styrka, 1 pass kondition) övrig tid skulle jag hålla mig i gång genom lättare fysiska aktiviteter. Upplägget fungerade väldigt bra då jag var på lärarpraktik samtidigt och fick med andra ord en liten smakupplevelse på hur livet kommer att se ut som arbetande lärare i möjligheter att kombinera arbete med träning.

Som student och samtidigt arbetande var det både dyrt och svårt för min knapra ekonomi att följa matschemat till 100%. Jag gjorde istället en budgetvariant med storkok där jag satsade på att få i mig 120 gram protein om dagen. Till detta minimerade jag godsaker och liknande men samtidigt kände jag inget behov av att späka mig själv så visst slank det ned en kaka här och där. Med andra ord hade jag förmodligen fått bättre slutresultat om jag följt matschemat slaviskt, åh andra sidan vet jag inte om jag hade orkat hålla upp detta matschema efter de tolv veckorna. För mig är det viktigt att skapa hållbara rutiner så därför körde jag mitt eget matlir. Matschemat är med andra ord bra men är dock beroende av att man har en hyfsat god ekonomi varvid jag som inte gillar proteinpulver och har en studentlön att leva på har svårt att följa detta matschema.

Träningsupplägget då? 
Jo, detta träningsprogram fungerade för nybörjaren och även för den erfarne eftersom det var hyfsat lätt att anpassa om man hade lite erfarenhet av gymmet. Har man aldrig gymmat förut skulle jag verkligen inte rekommendera detta program då det ändå kräver att man har en viss grundteknik och lite vetskap om de vikter och maskiner man ger sig på. Instruktionerna och bilderna är bra men inget slår erfarenhet och ska man ge sig på detta program bör man antingen vara lite varm i kläderna eller skaffa sig någon som kan lära upp en i de olika övningarna. Upplägget är dock enkelt och bra; två styrkepass och ett konditionspass. Varje träningspass tar dessutom inte mer än 60-80 minuter inklusive uppvärmning, nedvarvning och stretching. Passen i sig själva innehåller oftast inte mer än 6-8 övningar men fokuserar på tunga superset så man får ändå ut en väldigt bra träningstimma. Jag älskade faktumet att varje gång jag gick till gymmet hade jag ett färdigt schema med både övningar och repetitioner och som dessutom ändrades var fjärde vecka. Jag kände hela tiden att jag fick utmaning samtidigt som jag blev starkare. I slutändan lade jag på mig 300 gram rena muskler och har fått, även om det inte är så tydligt som jag hoppats, en slankare kropp. Med andra ord en riktigt skön bonus till att hela tiden se en styrkeutveckling och förbättring i uthålligheten.

Övningarna?
Enkla, lätta att utföra och enkla att anpassa. Det gäller dock att vara lite förnuftig eftersom vissa gym inte alltid är uppbyggda för de kombinationer av övningar som bjuds på i superseten. Antingen får man träna på udda tider eller så får man hitta på en ersättningsövning. Jag hade nog gärna velat se lite förslag och bilder på övningar man kan göra ifall det är lite trångt på gymmet eller man inte är helt 100% i kroppen. Tyvärr är ju detta träningsupplägg väldigt standardiserat så vissa övningar får man helt enkelt byta ut utan någon form av hjälp varvid vi återkommer till problemet för nybörjare. Det kan vara en aningens krångligt att ta sig igenom detta schema om man inte är en insatt gymmare. Eftersom övningarna hela tiden byts ut så är det ingen risk för att utveckling stannar upp utan du kommer alltid att utsätta kroppen för en ny utmaning.

De olika perioderna?
Eftersom övningarna byttes ut var fjärde vecka blev det sammanlagt tre olika perioder. De två första föll mig bättre i smaken än den sista då den sista innehöll ett cirkelfyspass vilket inte riktigt kändes som min stil. Detta är dock en smaksak.

Resultat – Styrkemässigt?
Har haft en helt godkänd styrkeutveckling där jag hela tiden ökat även om det stundtals har varit i små steg.

Resultat – konditionsmässigt?
Detta träningsschema utsattes för ett eldprov och det höll, tro det eller ej. Eftersom jag inte är en löpare och föredrar att träna kondition på annat vis tänkte jag utmana mig själv och inte löpträna inför maran. Jag tänkte satsa på de här tolv veckorna och promenader där emellan. Eller snarare, jag såg detta träningsprogram som en ursäkt till att inte löpträna inför maran då jag hatar att springa själv men älskar att springa bland hundratals andra. I slutändan hade jag en tillräckligt bra konditionsutveckling som gjorde att jag orkade runt Stockholm Marathon på 5 timmar och 19 minuter.

Resultat – utseendemässigt?
Eftersom jag inte gav mig på detta schema för att bli snygg utan för att bli stark har jag väldigt svårt att säga något om detta. Jag är helt enkelt för blind för min egen spegelbild och fotar resultat allt för sällan. Det jag dock har märkt är att benen är lite mer slimmade så det är en aningens mindre tight mellan dem. Annars kan jag bara gå på mina vänners uttalanden och eftersom de säger att jag fått tydligare muskler bl a runt axlarna så litar jag på dem.

539725_202610366548675_1003299868_nSammanfattning
Ett simpelt och bra schema för att bygga inte bara en stark kropp utan även en godkänd kondition. Att tidningen lovar guld och gröna skogar förvånar mig inte och precis som alla andra träningsscheman är resultatet beroende på hur hårt du ger dig in i leken. programmet i sig kommer med andra ord inte bygga din kropp utan det är din egen kämparglöd och krigarvilja som kommer att ge resultat. Jag kan dock och kommer förmodligen att köra en till runda av dessa tolv veckor i framtiden för att se hur jag utvecklats men även för att detta program har fått mig att utveckla en kärlek för gymmet. Tidigare var jag inte lika frälst men nu när jag haft ett färdigt upplägg och vetat precis vad jag ska göra samtidigt som jag får resultat har det känns så otroligt motiverande att gå till gymmet. Detta program får tummen upp av mig även om det finns en del småsaker som går att finlira. är du extrem nybörjare ska du inte ge dig på detta men har du grunderna är detta program absolut något att pröva.

Kom dock ihåg! Efter 12 veckor gäller det att underhålla vad man byggt så bara för att du har klarat tre månader av träningen betyder det inte att du är klar med allt. Efter dessa tre månader är det bara att fortsätta och fortsätta tills du går i pension. En stark kropp behöver hela tiden smörjas, födas och tränas.

/Cecilia

Kill your darlings

Postat av
Svara

Livet handlar om utveckling, att våga utforska det okända samtidigt som man förr eller senare kommer att hamna i en situation där man måste ifrågasätta och utmana det förgångna, nuet och framtiden. Det handlar inte alltid om vad man vill utan snarare om insikten i att man ibland växer ifrån sina gamla älsklingar. Det kan vara vänner, bekanta, maträtter, intressen etc. Men något jag tycker vi diskuterar allt för sällan är att man faktiskt kan växa ifrån sin älsklingsträningsform. Visst, vi pratar om ungdomar som slutar med sina fritidssporter och sedan tja… inte gör något allt. Men hur ofta pratar vi om att vi växer ifrån gymmet, boxningen eller yogan och rör oss vidare? Oftast blir man fast i en träningsform som skulpterar hela ens liv. Men hur ofta erkänner vi för oss själva att vi helt enkelt har slutat med något som vi tidigare har älskat och nu börjat med något helt annat? Ja, vi pratar gärna om att vi har börjat med något nytt samtidigt som vi faktiskt har väldigt svårt för att erkänna att vi faktiskt har klippt bort vårt gamla intresse helt. Vi kommer oftast med ursäkter som att vi inte har haft tid att göra den typen av träning och vi känner att den inte ger lika mycket. Men vad vi egentligen borde göra är att sätta oss ned, fråga oss själva ifall det som var är något vi en gång för alla bör klippa bort eller om vi ska spara den som ett litet velande ”kanske”.

Sedan jag började gymma mer har jag utvecklat en enorm kärlek för denna typ av träning. Styrkelyft, pumpa skrot, pressa vikter, utveckla teknik och helt enkelt leva  bland de fria vikterna. Jag mår bra här, känner att jag äntligen får den där utvecklingen jag sökt. Samtidigt vet jag att hade jag sett mig själv exakt denna dag för ett år sedan hade jag haft en helt annan bild av min träning. Då hade jag sett skivstången (Friskis&Svettis version av bodypump) som det ultimata och enda rätta för mig. Jag kände mig stark och oövervinnlig på skivstången och gillade att pressa mig till det yttersta. Nu ger mig skivstångspassen tyvärr en bitter eftersmak. Jag ser brister i den, märker fel och varje gång jag går på passen undrar jag vad jag egentligen gör där. Samtidigt går jag dit av ren och skär vana eller är det kanske önskan om att det ska vara lika kul som det var förut?

Idag kände jag att jag inte gav mitt allt på gymmet, det fanns energi kvar och då självklart anmälde jag mig till skivstången. Jag tänkte att det skulle vara lika kul som förr för det var ju så länge sedan jag körde den här träningsformen. Väl där kände jag att jag nästan kräktes på allt. Efter en halvtimma var jag tvungen att gå därifrån, det funkade bara inte. Först trodde jag att det berodde på att jag är inne på min fjärde träningsdag på raken, att jag jobbat under dagen och helt enkelt inte orkade mentalt. Men efter några minuters filosoferande har det slagit mig att denna träningsform inte är något som ger något för min utveckling. Jag har vuxit en bit till och jag står vid ett vägskäl. Antingen kapar jag banden helt med skivstången eller så ligger den där som en bromskloss i bakhuvudet. Som ett beroende som jag går tillbaka till för att jag tror att det ska dämpa någon fantomsmärta eller beroende. ”Kill your darlings” – så sade min handledare i historia när jag var ute på min lärarpraktik. Ibland måste man helt enkelt döda det som man älskat för att bli bättre på det man söker och vill uppnå. För vad är livet om det aldrig utvecklas?

/Cecilia

Veckans debatt: Friskis&Svettis utnyttjar barn?

Postat av
Svara

I senaste numret av Friskispressen (nr 4 2013) hade läsaren Susanne Pettersson skrivit ett intressant inlägg om den sänkta åldersgränsen på Friskis&Svettis gym samt vilken skadlig effekt detta kan ha på dagens unga människor. Eftersom jag själv reagerade ganska kraftigt på det hon skrev och gick in i ”streta emot”-läge innan jag ens hade läst klart artikeln kände jag att det kunde vara bra att ta ett steg tillbaka, filosofera, hitta andra infallsvinklar och skriva någon form av svar här på bloggen. För även om jag inte håller med så tar hon upp något som många föräldrar är oroliga för och som jag finner av värde att debattera. Nu är inte jag expert i någon form utan dessa är högst personliga tankar men  jag hoppas att med detta inlägg bjuda på fler åsikter i ämnet. Hennes insändare såg ut som följande:

Friskis&Svettis utnyttjar barn?
Kroppsfixering bland pojkar ökar. Allt längre ned i åldrarna börjar barn titta kritiskt på sina kroppar och målet är mer muskler, större muskler, hårdare muskler. Den som besöker ett gym idag kan se alla dessa unga män stå där ihärdigt pumpande sina muskler och med en kritisk blick på sig själva i spegeln. Och i skolorna i dag är det snart lika vanligt att småkillar diskuterar bantningsmetoder, vikt och träning som småflickor.

Det moraliskt rätta är att säga till dessa barn att de duger som de är. I stället sänker den ideella organisationen Friskis&Svettis sin åldersgräns från 16 till 13 år. I målsmans tillstånd kan till och med så små barn som 11-åringar få lyfta vikter.

De tidigare åsikterna om att det är farligt för så unga har slängts på sophögen. I samtal med ansvarig person på Friskis&Svettis avfärdas de tankegångarna som gamla myter. Nu välkomnas istället barnen – och deras pengar. Så tragiskt, cyniskt och brist på omtanke om de unga.

kid-holding-weight_large

För det första vill jag tacka för att Susanne tar upp detta problem med det manliga könet som utgångspunkt. I allt för många år har debatten om kroppsfixering och ätstörningar uteslutande handlat om unga flickor och det är på tiden att vi ändrar normen. Vi måste alla inse att detta problem inte är begränsat till kön utan det inkluderar både han, hon och hen. Däremot känner jag att hon ändå gör unga män till en stereotyp i sitt debattinlägg. Susanne målar upp det som en självklarhet att alla unga pojkar som går till gymmet är där för att bygga stora muskler. Vad försvann kvinnorna som vill ha stora muskler eller springer sig till döds på löparbandet för den perfekta kroppen? Jag skulle vilja ändra perspektivet på denna artikel, använda ordet ”han” mindre och ersätta det med ”barn”. För det är väl just det ändå allt detta handlar om? Kroppsfixering berör helt enkelt alla kön. Därför kommer jag i detta inlägg debattera utifrån just båda könen och kalla dem kort och gott för barn.

En annan sak som jag håller med Susanne om är att gymmet kan bli en inkörsport till kroppsfixering. Forskning har visat att yttre påverkan såsom reklam, TV, facebook m.m är en stor faktor i skapandet av normer och ideal. Vad som dock måste poängteras att det oftast inte är en enda enskild sak som skapar kroppsfixering. Ditt barn kommer inte gå till gymmet en dag för att sedan nästa dag för evigt fastna framför spegeln flexande sina muskler. Vad barnets kompisar säger kommer att spela in, vilken reklam barnet ser och all den information som förmedlas i dagens internetsamhälle kommer att spela en stor roll i barnets identitetsskapande. Med andra ord borde vi helt enkelt låsa in våra ungar i ett avskilt rum utan tillgång till vare sig mobil, Iphone, dator eller någon mänsklig kontakt. Men detta kan vi såklart inte göra, då skulle våra barn må väldigt illa psykiskt. Vad vi istället måste göra är att vi måste ta ansvar och sluta skylla på allt annat i samhället. Ja, modebranschen skapar skeva kroppsuppfattningar bland kvinnor och män. Det är här föräldrar, gymvärdar, lärare och även jag som bloggare måste gå in som en bra förebild och våga prata om detta. Vi kan inte skydda barnen från allt, det skulle skada deras mentala utveckling, men vi kan prata med dem och visa att vi finns där och som Susanne skriver; ”säga till dessa barn att de duger som de är”. Vi måste helt enkelt visa att vi engagerar oss i dessa unga människors utveckling och sluta låta TV, dator, mobil etc. uppfostra våra barn utan en möjlighet till att prata om alla dessa intryck.

Att Friskis&Svettis sänker sin åldersgräns har jag inget emot men jag hoppas verkligen att de då tar sitt ansvar som ideell förening och guidar dessa unga nya motionärer under sina första stapplande steg. Visst har forskningen visat på att allt för tung träning inte är bra för unga barn och att det räcker gott och väl med att de får klättra i träd och leka med kompisarna. Men nu pratar vi om väldigt unga barn, barn som är yngre än 13 år, och Friskis&Svettis gör sällan något som inte är uppbackat av forskning. Forskning är dessutom något som hela tiden utvecklas och omvärderas så man får ju ändå erkänna att det är bra att Friskis vågar ompröva sina egna regler och följa utvecklingen. Men som jag sade tidigare så hoppas jag verkligen att Friskis tar sitt ansvar och kanske framförallt nöter in en bra teknik bland dessa unga aspiranter. Det finns något som nämligen är farligare än all kroppsfixering i världen och det är dåligt utförd teknik som kan ge permanenta skador för resten av livet. Oftast är det dessutom inte ”alla dessa unga män [som] står där ihärdigt pumpande sina muskler” som har en bristande teknik utan det är snarare  ”vardagsmotionären” som använder helt fel teknik och riskerar att dra sönder hela ryggen. Om föreningarna inte kan handha någon form av gymvärd/mentor som kan hjälpa barnen tycker jag absolut att man ska skrota 13 års gränsen och återgå till 16 år.

”Släpp in ungarna på gymmet”  Fotograf: Klockar Mattias Nääs   Källa: DT

Vad kan då en korrekt utförd teknik och ett bra mentorskap leda till? Jo, starka, unga, friska människor och förmodligen en enorm minskning av knäskador som är ganska vanligt förekommande bland de klassiska fritidsaktiviteterna för unga människor. Vi måste våga se gymmet som mer än bara en plats där man kan bygga stora muskler. Man kan rehabträna där, träffa kompisarna, stärka upp sin kropp, träna kondition m.m. Gymmet är idag lika mycket en mötesplats som det är en träningslokal.

Det sista jag reagerade på är uttalandet om att Friskis skulle göra detta för pengarnas skull. Eftersom Friskis är just en ideell förening (ICKE VINSTDRIVANDE!) så går eventuell vinst tillbaka till motionärerna i form av underhåll av lokaler, inköp av ny utrustning och utbildning av ledare. Per förening finns det oftast inte mer än 4-5 fast anställa och ett hundratal frivilliga funktionärer. Med andra ord finns det ingen anledning till att försöka skinna barn på deras veckopengar genom att sänka åldersgränsen på gymmet. Sedan känns det som ett väldigt onödigt uttalande då de flesta fritidsaktivitet som finns för barn om något skinnar stackars föräldrar. Det ultimata vore ju förstås om alla kommuner, idrottsföreningar, träningslokaler etc. kunde erbjuda barn gratis träning, utrustning och färdkostnad till olika evenemang. Nu ser tyvärr inte verkligheten ut så vilket gör att många unga utesluts på grund av pengabrist. Fritidsaktiviteter generellt har blivit något som bara är öppet för barn vars föräldrar kan betala.
Följande tabell kommer från Riksidrottsförbundets undersökning ”Kostnader för idrott – en studie om kostnader för barns idrottande 2003″ och visar den totala kostnaden under ett år (inkl. resor, utrustning, medlemsavgifter etc.) för några av de vanligast förekommande sportaktiviteterna för barn. [LÄNK]
Namnlös

Sedan tar vi och jämför dessa kostnader med vad Friskis&Svettis Stockholm erbjuder för priser för tonåringar och seniorer. Dessa kort täcker dessutom 60 olika lokaler i Stockholms området och man kan fritt träna hur många gånger man vill per dag/vecka/år.[LÄNK]

Priser, senior och tonåring

År Säsong Månad Autogiro/mån
Allträning 2 500 1 470 230
Gruppträning 2 250 1 325 210
Gym 2 250 1 325 210
Dagkort allträning 1 600 925

Förutom gymnastik är med andra ord Friskis&Svettis det billigaste alternativet när det kommer till aktiviteter för barn. Ser man till rena siffror känns det rätt så befängt att Friskis&Svettis skulle vara ute efter barnens pengar då de i själva verket erbjuder ett väldigt prisvärt alternativ.

Jag hoppas att jag genom detta inlägg har kunnat nyansera bilden och kunnat bjuda på fler infallsvinklar i denna debatt. För det är fortfarande väldigt viktigt att vi vågar ifrågasätta det som händer här i samhället samtidigt som vi måste våga omvärdera våra tankar. Jag bjuder här med in till vidare debatt i ämnet och hoppas på många intressanta svar både i form av medhåll och mothugg. Låt debatten börja!

/Cecilia

Comeback till gymmet

Postat av
Svara

Ibland är det lite jobbigt att få arslet ur vagnen men det är alltid värt det i slutändan. Nu har jag haft mina latmannadagar efter maran så det är åter till gymmet och hårdträningen som gäller. Idag blev det först ett till simpass på Forsgrenska badet med teknikträning och sedan bar det av till Friskis&Svettis för en kaffe, pepp och ett tufft pass med fokus på bröst/rygg. Svetten rann i kaskader från kroppen och även små vikter kändes som berg att flytta. En timmas simning tar mer på musklerna än man tror så nästa vecka kör vi det här igen och ser om jag ändå inte kan höja mig en 5-10 kg. Smet in i spinningsalen och kopplade in min egen musik vilket blev en avslutande 20 min konditionsdel med Sabaton dundrande i högtalarsystemet. På tal om Sabaton… jag skymtar förbi i publiken på deras senaste videoblogg från Gröna Lunds spelningen. Väntar bara på att försvarsmakten ska höra av sig och gnälla om användande av basker utanför tjänstgöring.
sabaton_2013

Den skamlösa reklamen av mig själv är inte slut på långa väger. Jag figurerar även på helsida i senaste numret av Friskispressen. Nåja, det är en intervju som endast finns på Täbyföreningens sidor men den kommer snart att komma upp i pdf-format så alla kan läsa den. Tills dess kan ni se ett smakprov här:
friskispressen

/Cecilia

Semester är arbete på landet

Postat av
Svara
Vyn från Toppstugan

Vyn från Toppstugan

Det har varit dåligt med uppdateringar här men det är för att jag tagit ut en kortare semester nu över helgen och tillbringat tiden med föräldrarna på landstället. Ingen dator, minimalt med telefonkontakt och några härliga dagar med hårt arbete och mäktig natur. Det är så en perfekt semester för mig ser ut. Visst kan det vara skönt att slappa i en stol men samtidigt ska den förtjänas och slitas för. Mat, vila, sömn och havsvatten smakar så mycket bättre när man fått arbeta med kroppen. Sedan är det kul att få slita lite och skita ned sig. Speciellt på en plats som är så fantastiskt inspirerande (!). Vårt landställe ligger i skärgården på en ö långt bort från nyfikna ögon där alla praktiskt taget känner alla. Den som byggde detta ställe för hand det var min farfar och den som rensade bort alla slån och taggar det var min farmor. Tre hus har farfar fått upp, det sista vid 72 års ålder där han släpade byggsatsen upp för berget och monterade det som vi har kommit att kalla toppstugan. Under sin pensionsålder och fram till sin död skötte han denna plats under sommarhalvåret och med 2000 m³ är det mycket underhållsarbete som måste göras. Det är också här jag har växt upp, långt ute i skärgården med nät och kalla morgonbad.

ankarvik_02I dagsläget finns det inte längre någon fisk i vattnet så näten är sedan länge en del av historien men bodarna finns kvar och framförallt bryggan och badstegen. Två till tre bad om dagen blir det när vädret bjuder in för sådan aktivitet. Det första badet sker på morgonkvisten runt 6-7 tiden och ackompanjeras av göken. Vattnet är kallt, vitalt och väcker även den tröttaste kropp när man utan en tråd på kroppen dyker ned i oändligheten. Sedan kan kroppen lufttorka på bryggan innan man drar av det värsta vattnet, tar på sig morgonrocken och ger sig upp till stora stugan för en rejäl frukost med gröt och honung. Kaffet serveras kl 10, lunch runt 14, eftermiddagskaffe runt 16, middag runt 19 och sedan somnar man gott vid 20-21 tiden. Det är mycket mat som ska ned i kroppen för att energin ska gå runt för arbetet är tungt och solen värmer oftast ganska starkt mot kroppen.

Själv har jag under mina två och en halv dag ute i skärgården hunnit med att rensa och arrangera en rabatt genom att korta ned den och bända upp gamla stenar (3-4 kg styck) som fungerat som dekor runt den. Mamma skickade sedan upp mig på bergssluttningen där jag kämpade med en handsåg för att få bort vildrosorna. Dessa förpestade växter har jag mött till och från under mina år i trädgårdar och jag har många ärr att visa upp efter alla dessa bataljer. Jag avskyr dessa varelser som fastnar i hår, skär sönder skinn och allmänt förpestar trädgårdsarbete och vyer. Som en liten apa fick jag klättra runt på berget och ge mig på dessa rosor som förvandlats till mindre träd. Den värsta hade en stomme på 10 cm i diametern och det var inte roligt att upptäcka att enda sättet att komma åt den var att såga med ryggen bort från berget. Med andra ord gällde det att hålla tungan rätt i mun och inte göra en bakåtkullerbytta ned på grusgången. Det var första dagens arbete och efter allt slit var det skönt att hoppa i för tredje gången i vattnet och sedan äta en välförtjänt middag.

Lördagsmorgon och jag väcktes klockan 6 på morgonen av solen och fågelkvitter. Det är inte fören klockan 7 som solen når bryggan men jag kunde lika gärna ge mig ned och starta dagens träning:
10 Burpees
10 Armhävningar
10 Kålmasken
10 Bergsklättraren
10 Sprawls
10 Hopp i armhävningsposition
10 Armhävningar
10 Kålmasken
10 Bergsklättraren
10 Sprawls
100 repetitioner all in all.

Efter denna runda hade jag fått upp värmen i kroppen bara för att kunna kyla av den i vattnet. Gädd- och abborre yngel gjorde mig sällskap i vattnet när jag efter tio andetag äntligen fick ned huvudet under vattenytan. Senare under dagen bjöds det på helgens tyngsta arbete/nöje(?). Ca 200 kg grus och jord skulle flyttas och eftersom jag är den med starkast rygg i familjen så föll det på min lott med assistans av min mor som skakade tråget för att sålla jord och sten. Vem behöver gym när man har ett landställe? Ungefär 100 kg grus forslade jag upp för en tio meter backe med 30% lutning i fem omgångar. Då ska även tilläggas att skottkärran i sig väger 10 kilo vilket summerar vikten till 150 kg som forslats bort i uppförsbacke. Sedan ska ju gruset upp från marken till skottkärran vilket är rätt så uttröttande bara i sig. Resterande 100 kg grus rensades och hamnade på kajen i närheten där den som behöver kan hämta det. Ska sanningen fram så kändes det rejält i benen och jag skulle jämföra det med ca 5×8 set på 70% av maxvikt.

Till lunchen hann jag sedan med en till träningsomgång innan det blev en ny runda i vattnet:
10 Upphopp
20 Bergsklättraren
10 Burpees
10 Hopp i armhävningsposition
10 Klättrararmhävningar
10 Airsquats
70 repetitioner all in all.

Efter middagen hann jag och mamma även med en kortare promenad på ön där allt mellan himmel och jord diskuterades medan fåren bräckte förnöjsamt i sina hagar. Jag har  börjat om med att läsa Sagan om Ringen-böckerna (på engelska) eftersom jag blivit lite konfundersam angående en del uttalanden från mina vänner. Är verkligen Tolkiens böcker så långtråkiga i början och tar han verkligen och beskriver miljön under fyra smärtsamma sidor? Mina personliga åsikter efter att snart ha betat av första boken i trilogin är ett stort nej på båda frågorna. Böckerna är inte långtråkiga och naturbeskrivningarna är inte alls fyra sidor långa, däremot har han ett långsamt tempo i sina böcker. Till skillnad från dagens fantasy och kanske framförallt dagens filmvärld som levererar händelserna i otroligt snabbt tempo tar det många fler sidor för Tolkien att transportera sina karaktärer från punkt A till punkt B. Tar man första boken som exempel tar det nästan 3/4 av den innan Frodo och hobbitarna ens kommer till Vattnadal och jag måste erkänna att jag älskar detta tempo. Långsamt och magiskt kan jag i lugn och ro bygga upp världen i min fantasi och det är otroligt givande att se att trots att det var tio år sedan jag läste böckerna är bilderna detsamma. Vi stressar för mycket i dagens samhälle och min personliga smak säger mig att det är bra att ge sig på sagor som berättas i maklig takt och som flyter mjukt för hjärnan. Sedan blir ju inte boken sämre av att man hittar platser på vårt landställe som skulle kunna vara tagna från Tolkiens värld. Eller vad säger ni om denna fallna Ent (trädjätte) som jag och mamma fann några minuter från tomten?
lordoftherings

Dagen gryr och på den tredje dagen fick hon vila… efter ett bad och efter att hon upptäckt att hon knappt orkar mer än 10 armhävningar och 15 Burpees. Läsning, vila och återhämtning. Kroppen och knoppen är slutkörda och nu kan hon skörda frukten av det hårda arbetet. Äta, läsa, sova, äta, läsa, promenera på berget i vinden och andas in skärgårdens dofter. Regnet vräker ned och lugnar själen, naturen spirar och det är så fantastiskt underbart att bara vara i nuet. Trots hårt arbete har naturen läkt kroppen och jag längtar så grymt hårt till morgondagen när det bär av åter till gymmet och nytt träningsupplägg. Maten lagas i ugnen, veckan planeras, förberedelserna för nästa marathon tar snart vid och dagens slut kommer sömnen ske med ett leende på läpparna.

/Cecilia

Personlig fotanalys och fot ID?

Postat av
Svara

scan_03Under Stockholm Marathon Expo fick jag ett litet erbjudande om en gratis scanning av min fot på Asics butik på Hamngatan 15 här i Stockholm. Tyckte att det lät lite häftigt och dessutom var det gratis så jag skulle spara in 200 kr. Med andra ord ett erbjudande som det är svårt att säga nej till. När jag väl kom in i butiken idag så fick jag stoppa ned foten i en låda där den lästes av med laser så att vi kunde få fram en 3D bild att undersöka. Det är helt fantastiskt vad dagens teknologi kan få fram. Tycker alltid att undersökningar i andra butiker har varit lite, ja… otillräckliga. Jag har blivit filmad och fått stå på en genomskinlig plastlåda där försäljaren har kört ögonmått. Men under Asics fotanalys kunde alla vinklar, fotvalv, nedslag  och eventuell pronation/supination mätas på millimetern.

Nu fick jag reda på att jag hade bra stegmängd, fotvalv, nedslag och en hel massa annan intressant fakta. Känns lite som om jag gör smygreklam för Asics här men jag är så grymt nöjd med den här undersökningen att det kan jag bjuda på. Det är ändå skönt att höra att trots att man inte är löparentusiast så har man en bra löparstil och kanske framförallt det som var roligast att höra; jag har starka fötter. Med denna data, och den lagras i deras system, så kan de välja ut en bra sko som passar just mig personligen. Såg två intressanta modeller för bra pris som ska funka bra för ultramarathon och så fort lönen rullar in blir det återbesök! Och så väntar jag ju självklart på den där sponsordealen jag borde få nu då jag gjort så fin reklam för butiken :) ;)

/Cecilia

Maximal vila, återhämtning och simträning

Postat av
Svara

Tre dagar av aktiv vila har det nu blivit sedan marathon och det har verkligen behövts. Mina fötter och blåsor har läckt vätska under hela denna tid och även om smärtan avtar så har jag varit tvungen att ta det lite lugnare. Samtidigt har jag passat på att njuta av denna prestigelösa ledighet från vardagens träning. Söndagen spenderades på gående fot med min vän Ida. Formcheck på gymmet med fotografering för att kunna uppdatera bloggen, ett enormt matintag i form av kebabtallrik och 14 bitar sushi till lunch, myspys i sängen med en god bok och bara allmänt njuta av eftermiddagen i skogens frihet. Med andra ord en ultimat återhämtning där både näring, vila och lugn aktivitet ingår för att ladda depåerna.

Jag tror dock att höjdpunkten på denna återhämtningsperiod har varit simträningen på Forgrénska badet på medborgarplatsen. På Stockholms Universitet var det en blivande simlärare som annonserade om att hon behövde frivilla att öva på under sin praktik. Metoden som hon praktiserar heter Shaw och handlar mycket om att kunna slappna av när man simmar. Vad som fångade min uppmärksamhet var dock möjligheten att träna bort min ovana av att simma med huvudet ovanför vattenytan vid bröstsim. Självklart ska man ha huvudet ovanför så man kan andas men problemet är att jag verkligen drar bak huvudet och skapar onödig anspänning i nacken. På trötta ben sjönk jag ned i poolvattnet och efter 45 minuters träning kände jag att jag kunde flyta fram i ett meditativt tillstånd. Hela kroppen slappnade av och det kändes mindre och mindre jobbigt att glida med huvudet under vattnet. Jag älskar att dyka och simma under vattnet men då är kroppen alltid lite spänd. Nu kände jag mig snarare som en manet utan tankar eller mål flytandes i oändligheten. Det ska bli riktigt kul med de kommande fyra lektionerna framförallt då jag tror att detta kommer att underlätta enormt inför triathlon i höst.

Men vad är det som är så speciellt med vatten att det kan fösa in en i ett stilla lugn? Eller är det bara jag som känner mig levande när jag bryter ytspänningen? Vatten har alltid varit något jag älskat att simma igenom, dyka igenom. I vattnet har jag varit fri, vacker, ensam, stark och svävat fram i ingenting. Den absolut vackraste stunden i min relation till vatten är de första stegen ned i det blöta. När kroppen sakta omsluts av ett medium som kan försätta mig i ett viktlöst tillstånd samtidigt som jag sprider armarna och låter vattnet glida mellan fingrarna. Jag mår bra i och under vattenytan. För mig blir vattnet helt enkelt något som helar min kropp och mitt sinne. Sedan får jag erkänna att 30 min i ångbastun efter simträning också gav sin beskära del av avslappning och återhämtning.

/Cecilia